Jag vill derföre icke försvara det förhållande, att Landskontoret icke infordrar uppbördsböckerne och åtminstone gör en min af deras granskning, ty sådant kostar ingen möda och kunde ändå medföra sin goda verkan. Men innan man för strängt bedömer denna förseelse må man se saken på mer än en sida; och sakert är, att detta fel har sin upprinnelse från samma källa som många andra lika beskaffade. Stadgandet har till sin helhet ansetts overkställbart och derföre har det möjliga formella sjunkit i glömska med det nyttiga men overkställbara. Också vågar jag tro att förhållandet är sådant på de flesta ställen i riket, om icke händelsen i Westmanland skrämt luntorne in uti Landskontors-arkiven. De Landshöfdingar deremot, som åtaga sig en för samhället så vigtig befattning utan att förstå den, och som icke göra någonting, -kunde gerna egna någon tid åt en sådan kontroll, i annat fall måtte de gerna stå silt dryga ansvar. Men dermed är väl ingen fara; de store — -— begå sig nog, hvarpå man har så många exempel. 3:o Fr. Kunna Häradsskrifvarne lefva af de inkomster, som de för närvarande hafva? Sv. N-j. Häradsskrifvarne kunna i de fleste fögderier icke räkna sina inkomster till högre belopp än omkring 650 Rdr Bko bruto inkomst; inberäknadt bostället, som ofta är sådant, att detsamma icke kan bebos. Häraf åtgår till biträden, minst . . ..... 200: — Till 6 å 8 ris papper, tryckningskostnader och skrifmaterialier i öfrigt . ..... 50: — Skjuts m. m. under resor ....... 100: — Bevillningsoch pensions-afgifter . .. 50: — S:a Bko Rdr 400: — Härefter återstå 250 Rdr, hvaraf ingen tjensteman kan lefva, allra minst med familj. — Afdrager man dertill 80 å 420 Rdr Bko, som utgör räntan af vanliga ackorder för sådane tjenster, och hvilka hvar och en, ingen undantagen, på ett eller annat sätt, i en eller annan form, fått vidkännas (som hvar man i landsorterne vet, hur mycket det än må bestridas i hufvudstaden), så blifver förhållandet än sämre för de icke bemedlade bland desse tjenstemän; och hur många andra finnas väl? Eller kan man vänta att någon, som eger att välja en drägligare, för framtiden mera lofyande ställning i samhället, skall bestämma sig för ett så slafviskt lif, om han sjelf har rågot begrepp derom, eller en välmenande vän som väcker hans uppmärksamhet derpå? — Förordningen af år 1821, angående kompetens till landsstats-tjenster, har ock försämrat Häradsskrifvarnes belägenhet på så sätt, att den gjort deras biträden dyrhållnare i flera afseendeu. Ty förut engagerades ynglingar på Häradsskrifvarekontoren antingen emot betalning under de första läroåren, eller under vilkor att på någon längre tid biträda för intet; nu fås inga andra biträden än utexaminerade kameralister, hvilka komma från akademierne långt okunnigare än fordomdags cen pojke, som en enda månad biträdt på Häradsskrif varekontor, men med höga begrepp om sina personer och kunskap:r, och med pretentioner, som icke medgifva sådan sysselsättning som fordras för en grundligare kännedom af göromålen, eller gilvit håg till trägnare arbete. Derföre stanna de också åtminstone sällan qvar så länge, att de hunnit inhemta något till sin nytta, eller göra något verkligt gagn, utan längta till tjenstgöringar, som lemna mera tid och tillfälle för tillfredsställande af den vid akademien vaknade smaken för sjelfständighet och mera lockande förströelser än den liniering och kopiering af mantalsoch taxerings-längder m. m., som Häradsskrifvarens göromål har att erbjuda. Ingen må tro att det är min mening att öfverskyla eller ursäkta Häradsskrifvaren Martins fel; det är långt derifrån, jag bär derföre den största afsky, men få äro så stora brottslingar, att de icke förtjena medlidande, och detta känner jag med honom och synnerligen med hans olyckliga familj. Då dessutom medlidandet ökes eller minskas i samma mån som motiverne till den brottsliges fall äro grundade i mer eller mindre ömmande omständigheter, har jag känt en viss tillfredsställelse att hafva funnit Martins fall icke vara förorsakadt af girighet eller begär till en lysande lefnad, utan helt och hållet (efter hans egen utsago) i nu framställde omständigheter. Afser man då dertill det lömska sätt hvarpå han första gången inlurades i fällan, förmodligen af en gammal i skälmstycken durchdrifven kronofogde, så må man väl vara berättigad skänka den olycklige sitt deltagande, utan att misstänkas försvara sjelfva gerningen. 4:0 Fr. Huru kunna och böra de här antydda o lägenheter afhjelpas? Svar: Till denna frågas nöjaktiga besvarande erkänner jag mig sakna nog theoretiska kunskaper samt förmåga att utveckla de tankar, som under stående Riksdag hafva ordat till förökning i Landssekreterarnes och Kronofogdarnes löner, de ende Landsstats embetsoch tjenstemän, som någorlunda hafva sin utkomst, de förstnämnde som hafva betalning i samma mån arbetet ökas, och de sednare genom tillfället att åtkomma enskilda uppdrag och förtjenster; hvaremot de ieke ansett sig befogade tala för den med arbete öfverhopade Landskamreraren som, i min tanke, innehar en den mest ansvarsfulla post, eller de med arbete lika belastade, illa lönte Häradsskrifvarne, hvilkas göromål hvarken lemnar tid eller tillfälle till biförtjenster, och som tiil och med, enligt sin instruktion, icke få befatta sig med någon annan tjensteöring.