Jag vill derföre icke försvara det förhållande, att
Landskontoret icke infordrar uppbördsböckerne och
åtminstone gör en min af deras granskning, ty så-
dant kostar ingen möda och kunde ändå medföra
sin goda verkan. Men innan man för strängt be-
dömer denna förseelse må man se saken på mer
än en sida; och sakert är, att detta fel har sin
upprinnelse från samma källa som många andra
lika beskaffade. Stadgandet har till sin helhet an-
setts overkställbart och derföre har det möjliga for-
mella sjunkit i glömska med det nyttiga men o-
verkställbara. Också vågar jag tro att förhållandet
är sådant på de flesta ställen i riket, om icke hän-
delsen i Westmanland skrämt luntorne in uti
Landskontors-arkiven.
De Landshöfdingar deremot, som åtaga sig en för
samhället så vigtig befattning utan att förstå den,
och som icke göra någonting, -kunde gerna egna
någon tid åt en sådan kontroll, i annat fall måtte
de gerna stå silt dryga ansvar. Men dermed är
väl ingen fara; de store — -— begå sig nog, hvar-
på man har så många exempel.
3:o Fr. Kunna Häradsskrifvarne lefva af de in-
komster, som de för närvarande hafva? Sv. N-j.
Häradsskrifvarne kunna i de fleste fögderier icke
räkna sina inkomster till högre belopp än omkring
650 Rdr Bko bruto inkomst; inberäknadt bostället,
som ofta är sådant, att detsamma icke kan bebos.
Häraf åtgår till biträden, minst . . ..... 200: —
Till 6 å 8 ris papper, tryckningskostnader
och skrifmaterialier i öfrigt . ..... 50: —
Skjuts m. m. under resor ....... 100: —
Bevillnings- och pensions-afgifter . .. 50: —
S:a Bko Rdr 400: —
Härefter återstå 250 Rdr, hvaraf ingen tjensteman
kan lefva, allra minst med familj. — Afdrager man
dertill 80 å 420 Rdr Bko, som utgör räntan af
vanliga ackorder för sådane tjenster, och hvilka
hvar och en, ingen undantagen, på ett eller annat
sätt, i en eller annan form, fått vidkännas (som
hvar man i landsorterne vet, hur mycket det än
må bestridas i hufvudstaden), så blifver förhållan-
det än sämre för de icke bemedlade bland desse
tjenstemän; och hur många andra finnas väl? Eller
kan man vänta att någon, som eger att välja en
drägligare, för framtiden mera lofyande ställning i
samhället, skall bestämma sig för ett så slafviskt
lif, om han sjelf har rågot begrepp derom, eller en
välmenande vän som väcker hans uppmärksamhet
derpå? — Förordningen af år 1821, angående kom-
petens till landsstats-tjenster, har ock försämrat
Häradsskrifvarnes belägenhet på så sätt, att den
gjort deras biträden dyrhållnare i flera afseendeu.
Ty förut engagerades ynglingar på Häradsskrifvare-
kontoren antingen emot betalning under de första
läroåren, eller under vilkor att på någon längre tid
biträda för intet; nu fås inga andra biträden än
utexaminerade kameralister, hvilka komma från a-
kademierne långt okunnigare än fordomdags cen
pojke, som en enda månad biträdt på Häradsskrif
varekontor, men med höga begrepp om sina per-
soner och kunskap:r, och med pretentioner, som
icke medgifva sådan sysselsättning som fordras för
en grundligare kännedom af göromålen, eller gilvit
håg till trägnare arbete. Derföre stanna de också
åtminstone sällan qvar så länge, att de hunnit in-
hemta något till sin nytta, eller göra något verkligt
gagn, utan längta till tjenstgöringar, som lemna
mera tid och tillfälle för tillfredsställande af den
vid akademien vaknade smaken för sjelfständighet
och mera lockande förströelser än den liniering
och kopiering af mantals- och taxerings-längder
m. m., som Häradsskrifvarens göromål har att er-
bjuda.
Ingen må tro att det är min mening att öfver-
skyla eller ursäkta Häradsskrifvaren Martins fel;
det är långt derifrån, jag bär derföre den största
afsky, men få äro så stora brottslingar, att de icke
förtjena medlidande, och detta känner jag med ho-
nom och synnerligen med hans olyckliga familj.
Då dessutom medlidandet ökes eller minskas i sam-
ma mån som motiverne till den brottsliges fall äro
grundade i mer eller mindre ömmande omständig-
heter, har jag känt en viss tillfredsställelse att hafva
funnit Martins fall icke vara förorsakadt af girighet
eller begär till en lysande lefnad, utan helt och
hållet (efter hans egen utsago) i nu framställde om-
ständigheter. Afser man då dertill det lömska sätt
hvarpå han första gången inlurades i fällan, förmod-
ligen af en gammal i skälmstycken durchdrifven
kronofogde, så må man väl vara berättigad skänka
den olycklige sitt deltagande, utan att misstänkas
försvara sjelfva gerningen.
4:0 Fr. Huru kunna och böra de här antydda o
lägenheter afhjelpas?
Svar: Till denna frågas nöjaktiga besvarande er-
känner jag mig sakna nog theoretiska kunskaper
samt förmåga att utveckla de tankar, som under
stående Riksdag hafva ordat till förökning i Lands-
sekreterarnes och Kronofogdarnes löner, de ende
Landsstats embets- och tjenstemän, som någorlun-
da hafva sin utkomst, de förstnämnde som hafva
betalning i samma mån arbetet ökas, och de sed-
nare genom tillfället att åtkomma enskilda upp-
drag och förtjenster; hvaremot de ieke ansett sig
befogade tala för den med arbete öfverhopade
Landskamreraren som, i min tanke, innehar en
den mest ansvarsfulla post, eller de med arbete
lika belastade, illa lönte Häradsskrifvarne, hvilkas
göromål hvarken lemnar tid eller tillfälle till bi-
förtjenster, och som tiil och med, enligt sin in-
struktion, icke få befatta sig med någon annan
tjensteöring.