Article Image
L igen sant, som jag sagt, mamsell Helena; här finn. Inte en gång en katt att tala med. Nu äter ni mid dag med oss, är det inte så? Helena, som redan var alltför bedröfvad öfver hvad bon erfarit rörande sin väns tillstånd, hade gerna velat säga nej; men fru Dubois var så envis, at hon omöjligen kunde undvika bjudningen. Ni får inte göra er räkning på någons å god middag bär som man kan få i Paris i la Chaumitre el ler på Vendanges-de-Bourgogne; jag måste bereda er på att kokkonsten här i landet inte är mycket att skryta med, men det erbjudes er af godt hjerta. Men,, invände Helena halft tvekande, kom er måg tog det illa att ni bjudit mig? aHan, jag ville väl se om han skulle understå sig att neka oss ta mot våra vänner; det händer Gud: nås icke för ofta! Ni är den första menskliga va relse vi sett efter vår ankomst hit i ödemarken Men se här är han, jag skall presentera er för ho nom. Sidi-Mustapha, som ji sjelfva verket var en gan ska from man och icke hade andra fel än dem, son härrörde från en ytterlig svaghet, mottog sin hustru vän med mycken artighet; men detsamma var ick: fallet med hans mor Zorah och hans båda lång slynglar till söner, som under tiden inkommit oct gjorde en ganska uttrycksfull grimas vid den främ mandes äåsyn, så att de sågo nära förgrymmade ut Sedan de båda sistnämnda något närmare betrakta Helena, tycktes de imedlertid något litet gifva med sig, sannolikt emedan de funno sig belåtna med resultatet af den anställda forskningen; men svärmo dren deremot, som icke hade samma skäl att låta blidka sig, upphörde icke att kasta på den nykom. na de mest förtörnade blickar i det hon mumlade något mellan tänderna. Snart inkom den svarta slafvinnan för att tillsäge att 7måltiden var färdig, och man begaf sig således till matsalen. En bred upphöjning, men som lik. väl icke var högre än 48 eller 20 tum, befann sig midt i detta rum: det var middagsbordet. Ett en da fat, innehållande en mager höna, simmande ett haf af stufvad ris, syntes liksom; en prick på det vidlyftiga bordet, hvilket för öfrigt var så lågt

22 maj 1841, sida 3

Thumbnail