taga sin pligt i det angelägnaste, måste begå de
för en man, som gerna ville intill det obetydligast
uppfylla sine åligganden, alltid obehagliga felet, at
åsidosätta något af det endast formela, d. v. s. så
dant, hvarigenom ban tror sig icke göra annan ska
da eller ondt, än såra sin egen grannlagenhetskänsls
För öfrigt måste han anförtro sig åt biträden, uta!
ansvar, åt biträden, som han, i följd af hvad ja
sagt och vidare skall visa, icke kan undvara, me!
hvilka staten hvarken erkänner eller lönar, ehur
nödvändiga de äro för statens tjenst; och då kon
trollen öfver hvad sådane biträden göra, ofta fordra
nära lika mycken tid, som sjelfva verkställigheten
så måste han i deras händer ofta öfverlemna si
hela välfärd.
Exempelvis må nämnas, att markegångstaxorn
fastställas först i medio af December, och icke di
en gång är Häradsskrifvaren ledig att påbörja debi
teringsarbetet, ty de fleste Häradsskrifvarne kunn;
icke sluta mantalsskrifningarne förr än dagen för
Julafton, och likväl skola debetsedlarne vara utlem
nade till de skattskyldige fyra (4) veckor före upp
bördsmötet, som får begynna den 40 Januari; såle
des finnes jemt ingen, nej mindre än ingen tid fö
Häradsskrifvaren, att uträkna ordinarie räntan mec
45 å 20 serskilda, i de obyggligaste bråk bestämde
persedlar, kronotionden, m. m., hvilka räntor der
efter skola införas uti debetsedlarne, 6 till 40,000
stycken, fördelade på hemmansdelar, med stora,
ojemna bråk, inskrifvas i uppbördsboken och kon
eeptet der!ill, samt på alla dessa ställen summeras
och kontrilleras.
På uppbördsmötena skall Häradsskrifvaren vara
tillstädes för kontrollen, och likväl, under den tic
de pågå, författa förteckning på beväringsmanskape
och på angifne bränvinsbränningsredskap, förteck
ning på dem, som icke anmält sig till kränvinsbrän-
nings vtöfning, eller anmält mindre redstap, än de
ega rätt att begagna, förteckning på antagne Rot-
hållare och kronohemmansåboer, på skattskrifne
adelsmän, m. m., med ett ord sagdt, i förteckningar
afskrifva hela mantalslängden. Vidare afskrifva et:
exemplar af denna längd, för att i kyrkorne fästas,
uppsätta koneepterne till bevillningstaxeringsläng-
dernpe, samt afsluta jordeboksförändrings- och slut-
extrakterne, för att kunna meddela Kronofogden un-
derrättelser för lefvereringarne på uppbörden, all!
urder uppbördstiden, på 8 å 40 veckor. Kan man
tänka sig något orimligare, eller kan någon vwilja
påstå, att det är verkställbart? Det är det sanner-
ligen icke, utan det medför största fara för det all-
männa och för tjenstemannens väl och heder, ty der
tiden icke räcker till, der händer det ej sällan, att
slarf elier genvägar anlitas.
Detta oaktadt äflas man oupphörligt att pålägga
dessa lastdragare, häradsskrifvarne, nya bördor, utan
att eftertänka om de kunna draga dem, utan att de
tjena till annat än att öka arbetet. Man ser snari
sagdt hvarje projektmakare i frågor om fattigförsörj
ningar, skolor, brandstodsfördningar m. m. alltid
hafva Häradsskrifvaren till hands, och det ställes al-
drig i fråga om han kan fullgöra redan ålagda be-
fattningar innan nya påläggas.
Så har man för afkastningen på bevillningen för
4 underåriga barn och förmodligen för att bespara
Presterskapet besväret att en gång om året utskrif-
va en förteckning på dem i pastoratet, som hafva
sådana barn, lagt detta på en enda menniska för
30, 40 å 60 socknar; utan att inse äfven det bak-
vända i detta stadgande, i afseende på den enskildes
derunder beroende rätt. Det händer nu; hyad förr
aldrig kunde hända, att vid mantalsskrifn ngen i No-
vember månad en person, som då har 4 minderåiri-
ga barn, af hvilka ett dör innan uppbördsårets in-
gång, ändå får afkortning, hvaremot en annan, som
i November icke hade mer än tvenne barn, men in-
nan årets slut ser dem ökas med tvenre till, icke kom-
mer i åtnjutande af någon afkortning. Lika illa be-
tänkt är stadgandet uti 40 af Bränvinsförordnin-
gen; ty det förorsakar mycket besvär och tjenar till
ingenting annat.
2:0 Fr.: Kan Landskontoret så kontrollera upp
bördsmännen, att kronan och den enskilde deri haf-
va tillförlitlig garanti emot förluster, uppkommande
genom uppsåt eller slarf?
Svar. Den som läser föreskrifterna angående des-
sa kontroller, utan att ha någon erfarenhet om
Landskontorets, Kronofogdens, Häradsskrifvarens och
andra redovisande personers göromål, är säkert strax!
tillreds med ett ja, och jag kan icke heller neka
det; ty föreskrifterna äro förträffliga och nära alldeles
efelbara, om icke uppbörds- och räkenskapssättet
vore till den grad vidlyftigt och intrassladt, att kon-
trollen nära nog fordrar lika många händer, som
upprättandet af de handlingar, hvilka skola granskas.
Här gäller således den gamla regeln, att allt som
till sin natur icke är omöjligt, derföre icke är verk-
ställbart. Uppbördsboken t. ex. fordrar för uppstall-
ningen flera månader och jag påstår, att den som
fullständigt skall kontrollera densamma, behöfver åt-
minstone hälften så lång tid; nu finnes i ett län 6
å 8 fögderier och lika många uppbördsböcker, utom
städernas, att kontrollera. Härtill har Landskamre-
raren, utom sin egen person, Länsbokhållaren och
en kortorist, hvilkas tid är med andra nödvändiga
göromål, eller som man säger, göromålen för dagen
till den grad upptagen, att mången gång helgedagar
och nätterna få anlitas; kontrollen är således så nå
ra omöjlig, att jag anser mig mera berättigad besva
ra frågan med nej. Härtill kommer äfven, att Lands-
kamrerarne, åtminstone en del, äro så illa lönta, ati
de icke kunna hålla många extra biträden om de
sjelfva skola kunna lefva. )
1 Net karaktarlcerar Hrr Tandshöäfdincar att vid nå.