taga sin pligt i det angelägnaste, måste begå de för en man, som gerna ville intill det obetydligast uppfylla sine åligganden, alltid obehagliga felet, at åsidosätta något af det endast formela, d. v. s. så dant, hvarigenom ban tror sig icke göra annan ska da eller ondt, än såra sin egen grannlagenhetskänsls För öfrigt måste han anförtro sig åt biträden, uta! ansvar, åt biträden, som han, i följd af hvad ja sagt och vidare skall visa, icke kan undvara, me! hvilka staten hvarken erkänner eller lönar, ehur nödvändiga de äro för statens tjenst; och då kon trollen öfver hvad sådane biträden göra, ofta fordra nära lika mycken tid, som sjelfva verkställigheten så måste han i deras händer ofta öfverlemna si hela välfärd. Exempelvis må nämnas, att markegångstaxorn fastställas först i medio af December, och icke di en gång är Häradsskrifvaren ledig att påbörja debi teringsarbetet, ty de fleste Häradsskrifvarne kunn; icke sluta mantalsskrifningarne förr än dagen för Julafton, och likväl skola debetsedlarne vara utlem nade till de skattskyldige fyra (4) veckor före upp bördsmötet, som får begynna den 40 Januari; såle des finnes jemt ingen, nej mindre än ingen tid fö Häradsskrifvaren, att uträkna ordinarie räntan mec 45 å 20 serskilda, i de obyggligaste bråk bestämde persedlar, kronotionden, m. m., hvilka räntor der efter skola införas uti debetsedlarne, 6 till 40,000 stycken, fördelade på hemmansdelar, med stora, ojemna bråk, inskrifvas i uppbördsboken och kon eeptet der!ill, samt på alla dessa ställen summeras och kontrilleras. På uppbördsmötena skall Häradsskrifvaren vara tillstädes för kontrollen, och likväl, under den tic de pågå, författa förteckning på beväringsmanskape och på angifne bränvinsbränningsredskap, förteck ning på dem, som icke anmält sig till kränvinsbrännings vtöfning, eller anmält mindre redstap, än de ega rätt att begagna, förteckning på antagne Rothållare och kronohemmansåboer, på skattskrifne adelsmän, m. m., med ett ord sagdt, i förteckningar afskrifva hela mantalslängden. Vidare afskrifva et: exemplar af denna längd, för att i kyrkorne fästas, uppsätta koneepterne till bevillningstaxeringslängdernpe, samt afsluta jordeboksförändringsoch slutextrakterne, för att kunna meddela Kronofogden underrättelser för lefvereringarne på uppbörden, all! urder uppbördstiden, på 8 å 40 veckor. Kan man tänka sig något orimligare, eller kan någon vwilja påstå, att det är verkställbart? Det är det sannerligen icke, utan det medför största fara för det allmänna och för tjenstemannens väl och heder, ty der tiden icke räcker till, der händer det ej sällan, att slarf elier genvägar anlitas. Detta oaktadt äflas man oupphörligt att pålägga dessa lastdragare, häradsskrifvarne, nya bördor, utan att eftertänka om de kunna draga dem, utan att de tjena till annat än att öka arbetet. Man ser snari sagdt hvarje projektmakare i frågor om fattigförsörj ningar, skolor, brandstodsfördningar m. m. alltid hafva Häradsskrifvaren till hands, och det ställes aldrig i fråga om han kan fullgöra redan ålagda befattningar innan nya påläggas. Så har man för afkastningen på bevillningen för 4 underåriga barn och förmodligen för att bespara Presterskapet besväret att en gång om året utskrifva en förteckning på dem i pastoratet, som hafva sådana barn, lagt detta på en enda menniska för 30, 40 å 60 socknar; utan att inse äfven det bakvända i detta stadgande, i afseende på den enskildes derunder beroende rätt. Det händer nu; hyad förr aldrig kunde hända, att vid mantalsskrifn ngen i November månad en person, som då har 4 minderåiriga barn, af hvilka ett dör innan uppbördsårets ingång, ändå får afkortning, hvaremot en annan, som i November icke hade mer än tvenne barn, men innan årets slut ser dem ökas med tvenre till, icke kommer i åtnjutande af någon afkortning. Lika illa betänkt är stadgandet uti 40 af Bränvinsförordningen; ty det förorsakar mycket besvär och tjenar till ingenting annat. 2:0 Fr.: Kan Landskontoret så kontrollera upp bördsmännen, att kronan och den enskilde deri hafva tillförlitlig garanti emot förluster, uppkommande genom uppsåt eller slarf? Svar. Den som läser föreskrifterna angående dessa kontroller, utan att ha någon erfarenhet om Landskontorets, Kronofogdens, Häradsskrifvarens och andra redovisande personers göromål, är säkert strax! tillreds med ett ja, och jag kan icke heller neka det; ty föreskrifterna äro förträffliga och nära alldeles efelbara, om icke uppbördsoch räkenskapssättet vore till den grad vidlyftigt och intrassladt, att kontrollen nära nog fordrar lika många händer, som upprättandet af de handlingar, hvilka skola granskas. Här gäller således den gamla regeln, att allt som till sin natur icke är omöjligt, derföre icke är verkställbart. Uppbördsboken t. ex. fordrar för uppstallningen flera månader och jag påstår, att den som fullständigt skall kontrollera densamma, behöfver åtminstone hälften så lång tid; nu finnes i ett län 6 å 8 fögderier och lika många uppbördsböcker, utom städernas, att kontrollera. Härtill har Landskamreraren, utom sin egen person, Länsbokhållaren och en kortorist, hvilkas tid är med andra nödvändiga göromål, eller som man säger, göromålen för dagen till den grad upptagen, att mången gång helgedagar och nätterna få anlitas; kontrollen är således så nå ra omöjlig, att jag anser mig mera berättigad besva ra frågan med nej. Härtill kommer äfven, att Landskamrerarne, åtminstone en del, äro så illa lönta, ati de icke kunna hålla många extra biträden om de sjelfva skola kunna lefva. ) 1 Net karaktarlcerar Hrr Tandshöäfdincar att vid nå.