de, vid tillbedjarens oväntade företeelse, helt bestör
och förvirrad in i en skrubb, som hängde tillhop:
med hennes mors kammare, och hvilken hon upp:
höjt till rang, heder och värdighet af sängkammare.
Portvakterskan deremot, långt ifrån att förlora fatt-
ningen, emottog paschan lugn och oförfärad, och
skyndade att bjuda honom en stol, sägande, med
det artigaste småleende, hon kunde framkalla på
sina läppar:
Vill icke herren vara så god och sitta ner! Hvari
kan jag vara till tjenst?
Mio frun, svarade Österlänningen på temligen
god fransyska, uer dotters gazell-öga har satt min
själ i förvirring. Jag har redan under månans halfva
omlopp baft henne alltid närvarande för mina tan-
kar; jag känner ganska väl, att jag ej kan lefva
henne förutan, och jag kommer nu för att begära
henne af er.,
Hör dov, Victorine! ropade gumman, utom sig
af förtjusning, i det hon vände sig åt skrubben, dit
hennes dotter tagit sin tillflykt, herren kommer att
begära dig. Men, tillade hon, i det hon antog en
viss värdighet, cjag hoppas, min herre, att det är i
hederliga afsigter.n
aJag förstår er inte, svarade Mahomedanen.
aJo, ser ni, enkan Dubois är inte den, som vill
sälja sitt barn; heder och ära är det enda jag kän-
ner. Jag frågar derföre, om er afsigt är att gifta
er med min dotter?
aGifta mig? ja, ja, som ni vill, svarade Turken
ganska allvarsamt. .
aNå väl, då kunna vi komma till rätta med hvar-
ann; men framför allt, min bäste herre, säg mig
hvem ni är? ty det är ändå godt att veta, hvem man
talar vid, och ehuru visserligen ert utseende, edra
maner — — —)
aJag heter Sidi-Mustapha-b-n-Mshammed-Ehod-
jan, inföll Österlänningen.
aAcCk, min Gud, så många namn! Jag kan aldrig
minnas hälften; och ni är Turk, är det inte så?
eNej, min fru, jag är en Meaur.n
cAh, ni är en Maur; hvad vill det säga en Maur?
Från hvad land är ni dåt,
- aAlgier är min födelseort.