hos Pfeil vid Carl den trettondes torg; han re
quirerar genast, den tacksamme mannen, en hal
butelj madeira och tvenne glas? — nej! ni be
honom om saltkaret, som står på hans sidå
och han hvarken hör eller ser. Ty hur :skull
han vilja offentligt vara bekant med dessa miss
tänkta tidningsskrifvare? Att berömmas af den
är någonting helt annat.
Skall jag tala om det möjliga fall att en re
censent icke berömmer? .I sanning, då är hal
jast väl i sina affärer, och har ni icke afunda
hans Hf förut, bör ni då göra det! Jag kund
i detta afseende uppdraga en liten tafla, som skul
le på ett alldeles eget sätt öfverraska er, ty ja
kar mina små erfarenheter åt detta håll sedar
en sju, åtta år. Jag har varit hotad med hug:;
och slag, jag har varit ordentligen i akt förkla
rad, jag har knappast varit säker i mitt ege
hus, och jag har kunnat med konung David ut
ropa: Stora stutar hafva belagt mig, feta oxa
bafva omhvärft mig; the uppgapa med sin mu
emot mig, såsom ett glupande och rytande le
jon., Jag hade vid ett tillfälle råkat skrifva on
en viss aktör vid vår kungliga teater, att ha
hade naturen för sig vid narraktiga roller; man
nen tog detta för en personlig förolämpning, e
huru han sedan dess bevisat sanningen häraf
flera dylika roller, der han till och med genon
denna sin naturel gjort verklig lycka, och dage)
derpå erhöll jag flux ett ordentligt utmanings
bref, deri min vederpart ändå hade den godhe
ten att lemna mig sjelf valet af vapen. Jag minn
icke hvad jag i min förskräckelse svarade, ja
tror jag valde flugsmälla. En annan gång had
ag i en revy af målarakademiens exposition ytt