hos Pfeil vid Carl den trettondes torg; han re quirerar genast, den tacksamme mannen, en hal butelj madeira och tvenne glas? — nej! ni be honom om saltkaret, som står på hans sidå och han hvarken hör eller ser. Ty hur :skull han vilja offentligt vara bekant med dessa miss tänkta tidningsskrifvare? Att berömmas af den är någonting helt annat. Skall jag tala om det möjliga fall att en re censent icke berömmer? .I sanning, då är hal jast väl i sina affärer, och har ni icke afunda hans Hf förut, bör ni då göra det! Jag kund i detta afseende uppdraga en liten tafla, som skul le på ett alldeles eget sätt öfverraska er, ty ja kar mina små erfarenheter åt detta håll sedar en sju, åtta år. Jag har varit hotad med hug:; och slag, jag har varit ordentligen i akt förkla rad, jag har knappast varit säker i mitt ege hus, och jag har kunnat med konung David ut ropa: Stora stutar hafva belagt mig, feta oxa bafva omhvärft mig; the uppgapa med sin mu emot mig, såsom ett glupande och rytande le jon., Jag hade vid ett tillfälle råkat skrifva on en viss aktör vid vår kungliga teater, att ha hade naturen för sig vid narraktiga roller; man nen tog detta för en personlig förolämpning, e huru han sedan dess bevisat sanningen häraf flera dylika roller, der han till och med genon denna sin naturel gjort verklig lycka, och dage) derpå erhöll jag flux ett ordentligt utmanings bref, deri min vederpart ändå hade den godhe ten att lemna mig sjelf valet af vapen. Jag minn icke hvad jag i min förskräckelse svarade, ja tror jag valde flugsmälla. En annan gång had ag i en revy af målarakademiens exposition ytt