jen af Riksmötet ställt sig grundlagen till efterrät..telse, men icke så sedermera; detta Tälarens yttrande hadeframkallats. af :diskussionens gång. s -Hr: Wijk vände sig med en skarp apostrof mot : Hr Schartau, som vågat klandra Regeringens an: nwändande af förra kreditivet till lugnets återställande i hufvudståden. I stället för detta klander hade Hr Schartau, med det inflytande han eger, :bordt uppmana Stockholms Borgerskap, som var beväpnadt, att en cerps uppträda till lugnets upprätthållande. Hr Petre hade äfven mot Talaren alyftat Thors hammared, men den såterfölle vanmäktigt på honom sjelfo. Önskade att kreditivet kunde bifallas till sitt förra belopp, bländ annat på det skäl, att Regeringen dermed, i händelse af behof vid någon kris, skulle kunna bispringa privatbankerna med några hundratusen riksdaler. Hr Schartau vidrörde först hvad gom blifvit yttradt, i afseende på Hr Helsingii anförande, om Kabinettskassan. Han hade sjelf öfverraskats af detta arförande och beklagade, att Hr Helsingius afvikit från de grundsatser, hvilka han förr ansetts bylla. En Talare hade lagt honom (Hr S) tiil last, att han klandrat användandet af förra kreditivet, men han hade icke talt om befästningarna mot sjösidan, utan om de i allas ögon onyttiga högarne vid Carlberg, samt om försänkningarne i Oxdjupet. Den, som talat om händelserna i hufvudstaden 4838, hade varit illa underrättad; om han varit här, skulle han funnit, att det var militärens åtgärder, att nedhugga och nedskjuta fredlige invånare, som gifvit anled ning till största oroligheterna och största missnöjet; detta vore en sak, som man aldrig borde glömma. Hvad angick sparbankernas undsättande, såsom Hr Wijk yttrat, hade Rikets Ständer nyligen stiftat en Jag, för att förebygga några vådor från detta håll, och Talaren önskade, att alla sparbanker förr måtte varda förbjudna, än komma att belasta statens finanser. Hr Helsingius upprepade åtskilligt af sitt yttrande i kabinettskassefrågan om lagens hammarep etc. Hr Gustafsson. Det var beklagligt att höra oroligheterna 4838 så framställda som här skett, och Stockholmsboerna skildrade såsom en upprorisk och orolig hop. Någon lika oförliknelig korrespondent, som den i sockneskräddaren, måste säkert hafva vilsefört den talare som yttrat sig öfver detta ämne; de första orsakerna till missnöjet hade varit flerahanda; en allmänt klandrad förordning, som Rikets nu församlade Ständer fullkomligen upphäft, hade förorsakat några fönsterinslagningar; men i stället att i foglighet söka ställa saken till rätta, började man med militära demonstrationer; man behöfde endast läsa rättegångsbandlingarne, i anledning af tilldragelserne, för att öfvertygas om att det varit militären med dess åtgärder, som tillställt hela villervallan, då den i oträngdt mål nedskjöt fredliga medborgare. 0. s. V. Hr Foenander trodde att man, äfven utan att vara optimist, icke borde antaga större olyckor och missvexter intill nästa Riksdag än de som inträffat mellan den sista och innevarande. Om man beräknade huru mycket som under denna tid åtgått för undsättningar, skulle man finna, att de medel, som nu vore ställda till Regeringens disposition yoro tillräckliga till undsättning. Hr De Mar ville endast instämma i hvad Hr Schartau yttrat, i anledning af hvad som blifvit sagdt om privatbankerna, att det vore mycket bättre att inga sådana funnes, än att de kommo att belasta staten. Hr Moberg förespeglade att någon nedsättning i kreditivet skulle sprida stora farhågor i landet, isynnerhet Ru, då man från alla håll erhölle de mest oroande underrättelser om årsvexten; han befarade alt snart nog cn ny Riksdag, som lika mycket fruktades som en missvext, skulle blifva följden af en sådan nedsättning. Hr Wern. Vådan, i händelse af missvextår, vore icke så stor som man förespeglat, i anseende till de medel, som för undsättningar blifvit lemnade. Rikets Ständer hade såsom vilkor för en mängd anslag till allmänna arbeten föreskrifvit, att dessa förnämligast skulle företagas vid inträffande missvexstår, på det att de fattige skulle kunna påräkna säker förtjenst, och sådan undsättning, som skedde genom beredande af arbetsförtjemst, vore vida bättre än den medelst gåfvor: dessutom egde Kongl. Maj:t till sin disposition 330,000 Rdr till undsättninger, nemligen spannmålskreditivet 408,000 och de här föreslagne 2350,000 Rdr. Den talare, sow åberopat privatbankerna såsom skäl för förhöjning i kreditivet, gjorde de-sa banker snarare en otjenst genom den förutsättningen, att deras kredit skulle komma att stödja sig på hoppet om understöd; saommanblandningen af statens ekonomika och finanser, vore dessutom i högsta grad vådlig. Hr Rydin önskade, att om Utskottens tillstyrkande 300,000 Rdr bifölles, någon delning åtminstone icke måtte ega rum. Hr Schartau yrkade att man först skulle bestämma summan och sedermera yttra sig öfver fördelningen. Denna mening vann äfven vid en votering med 24 röster emot 49. Vid den följande voteringen mellan en million och 500,000 Rdr, segrade den mindre summan med 23 röster mot 20. Hr Lagergren reserverade sig mot detta beslut, och förklarade, att Ståndet genom detsamma påtagit sig en fruktansvärd ansvarighet; följden blefve att Kongl Maj:t antingen skulle förklara kreditivet för otillräckligt, i händelse den föreslagna fördelningen nu äfven skulle bifallas, eller också, om man lät sakerna gå sin gång och årsvexten blefye ofördelaktig, ssm— smmmE—— ——— 000000 ta BT a I