jen af Riksmötet ställt sig grundlagen till efterrät-
..telse, men icke så sedermera; detta Tälarens yttrande
hadeframkallats. af :diskussionens gång. s
-Hr: Wijk vände sig med en skarp apostrof mot
: Hr Schartau, som vågat klandra Regeringens an:
nwändande af förra kreditivet till lugnets återställande
i hufvudståden. I stället för detta klander hade Hr
Schartau, med det inflytande han eger, :bordt upp-
mana Stockholms Borgerskap, som var beväpnadt,
att en cerps uppträda till lugnets upprätthållande.
Hr Petre hade äfven mot Talaren alyftat Thors ham-
mared, men den såterfölle vanmäktigt på honom
sjelfo. Önskade att kreditivet kunde bifallas till
sitt förra belopp, bländ annat på det skäl, att Re-
geringen dermed, i händelse af behof vid någon
kris, skulle kunna bispringa privatbankerna med
några hundratusen riksdaler.
Hr Schartau vidrörde först hvad gom blifvit yt-
tradt, i afseende på Hr Helsingii anförande, om Ka-
binettskassan. Han hade sjelf öfverraskats af detta
arförande och beklagade, att Hr Helsingius afvikit
från de grundsatser, hvilka han förr ansetts bylla.
En Talare hade lagt honom (Hr S) tiil last, att
han klandrat användandet af förra kreditivet, men
han hade icke talt om befästningarna mot sjösidan,
utan om de i allas ögon onyttiga högarne vid Carl-
berg, samt om försänkningarne i Oxdjupet. Den,
som talat om händelserna i hufvudstaden 4838, hade
varit illa underrättad; om han varit här, skulle han
funnit, att det var militärens åtgärder, att nedhugga
och nedskjuta fredlige invånare, som gifvit anled
ning till största oroligheterna och största missnöjet;
detta vore en sak, som man aldrig borde glömma.
Hvad angick sparbankernas undsättande, såsom Hr
Wijk yttrat, hade Rikets Ständer nyligen stiftat en
Jag, för att förebygga några vådor från detta håll,
och Talaren önskade, att alla sparbanker förr måtte
varda förbjudna, än komma att belasta statens fi-
nanser.
Hr Helsingius upprepade åtskilligt af sitt yttran-
de i kabinettskassefrågan om lagens hammarep etc.
Hr Gustafsson. Det var beklagligt att höra oro-
ligheterna 4838 så framställda som här skett, och
Stockholmsboerna skildrade såsom en upprorisk och
orolig hop. Någon lika oförliknelig korrespondent,
som den i sockneskräddaren, måste säkert hafva
vilsefört den talare som yttrat sig öfver detta ämne;
de första orsakerna till missnöjet hade varit flera-
handa; en allmänt klandrad förordning, som Rikets
nu församlade Ständer fullkomligen upphäft, hade
förorsakat några fönsterinslagningar; men i stället
att i foglighet söka ställa saken till rätta, började
man med militära demonstrationer; man behöfde
endast läsa rättegångsbandlingarne, i anledning af
tilldragelserne, för att öfvertygas om att det varit
militären med dess åtgärder, som tillställt hela vil-
lervallan, då den i oträngdt mål nedskjöt fredliga
medborgare. 0. s. V.
Hr Foenander trodde att man, äfven utan att
vara optimist, icke borde antaga större olyckor och
missvexter intill nästa Riksdag än de som inträffat
mellan den sista och innevarande. Om man beräk-
nade huru mycket som under denna tid åtgått för
undsättningar, skulle man finna, att de medel, som
nu vore ställda till Regeringens disposition yoro till-
räckliga till undsättning.
Hr De Mar ville endast instämma i hvad Hr
Schartau yttrat, i anledning af hvad som blifvit
sagdt om privatbankerna, att det vore mycket bättre
att inga sådana funnes, än att de kommo att bela-
sta staten.
Hr Moberg förespeglade att någon nedsättning i
kreditivet skulle sprida stora farhågor i landet, i-
synnerhet Ru, då man från alla håll erhölle de mest
oroande underrättelser om årsvexten; han befarade
alt snart nog cn ny Riksdag, som lika mycket fruk-
tades som en missvext, skulle blifva följden af en
sådan nedsättning.
Hr Wern. Vådan, i händelse af missvextår, vore
icke så stor som man förespeglat, i anseende till
de medel, som för undsättningar blifvit lemnade.
Rikets Ständer hade såsom vilkor för en mängd
anslag till allmänna arbeten föreskrifvit, att dessa
förnämligast skulle företagas vid inträffande miss-
vexstår, på det att de fattige skulle kunna påräkna
säker förtjenst, och sådan undsättning, som skedde
genom beredande af arbetsförtjemst, vore vida bättre
än den medelst gåfvor: dessutom egde Kongl. Maj:t
till sin disposition 330,000 Rdr till undsättninger,
nemligen spannmålskreditivet 408,000 och de här
föreslagne 2350,000 Rdr. Den talare, sow åberopat
privatbankerna såsom skäl för förhöjning i krediti-
vet, gjorde de-sa banker snarare en otjenst genom
den förutsättningen, att deras kredit skulle komma
att stödja sig på hoppet om understöd; saomman-
blandningen af statens ekonomika och finanser,
vore dessutom i högsta grad vådlig.
Hr Rydin önskade, att om Utskottens tillstyrkan-
de 300,000 Rdr bifölles, någon delning åtminstone
icke måtte ega rum.
Hr Schartau yrkade att man först skulle bestäm-
ma summan och sedermera yttra sig öfver fördel-
ningen. Denna mening vann äfven vid en votering
med 24 röster emot 49. Vid den följande voterin-
gen mellan en million och 500,000 Rdr, segrade den
mindre summan med 23 röster mot 20. Hr Lager-
gren reserverade sig mot detta beslut, och förklara-
de, att Ståndet genom detsamma påtagit sig en
fruktansvärd ansvarighet; följden blefve att Kongl
Maj:t antingen skulle förklara kreditivet för otill-
räckligt, i händelse den föreslagna fördelningen nu
äfven skulle bifallas, eller också, om man lät saker-
na gå sin gång och årsvexten blefye ofördelaktig,
ssm— smmmE—— ——— 000000 ta
BT a I