C. E. Ekmarck.
Ytterligare om högmålsproces sen not Danska re-
presentanten Orla Lehmann.
Såsom åtskilliga gånger blifvit omnämndt var de
på Falster herr Lehmann höll det tal, som ådragi
honom en anklagelse för högförräderi, och hvilke
redan blifvit i aetta blad utförligt meddeladt. Till de
märkvärdiga i den mot honom anställda förföljelsc
hör imedlertid icke blott anklagelsen, utan äfven dt
medel genom hvilka denna skule bevisas. Man fö
retog sig nemligen att anställa undersökning på Fal-
gter, med dem som åhört talet, och hörde dem så-
som vittnen, men vägrade Hr Lehmann att vid för.
hören vara närvarande ehuru han för detta ändamä
personligen infunnit sig. : Detta förfarande väckte
likväl ett sådant uppseende, att vederbörande så-
go sig tvungne att draga in seglen och tillstädja Hr
Lehmann en konfrontation med vittnena, hvarföre
han ånyo måste begifva sig till Falster. Dåinträffa-
det för vederbörande bekymmerssamma förhållan-
de, att flera vittnen återtogo sina förra uppgifter och
instämde med alla de öfrige i de kraftigaste förkla-
ringar till Hr L:s fördel. Ja sjelfva öns polismästare,
en afgjord absolutist, och sannolikt den: hemliga
rapportör, som gifvit anledning till aktionen, nöd-
gades inför domstolen, på ed hörd, erkänna, att hvar-
ken hat eller upprorsbegär, utan blott välvilja för bön-
derna, och ärlig, öppen öfvertygelse röjde sigi herr
Lehmaans tal, samt att inverkan deraf på åhörarne
uttryckte sig blott i glädjen öfver att man blifvit
upplyst om förhållanden, som för alla voro af stort
intresse, men hvarom man förut ägt ganska:liten
kunskap. Man slutar af dessa vittnesmål att veder.
börande svårligen gå i land med den mot Hr Leh:
mann anlagda sak. Under sitt vistande på Falster
sökte Hr Lehmann undvika allt uppseenoe, mer
bönderna från alla kånter hade tillströmmat i stora
skaror, för alt se honom och betyga sitt deltagarde,
och flera rörande bevis af den aktning och tillgif-
venhet han inom allal klasser tillvunnit sig kommo
än på ett, än på ett annat sätt i dagen.
Ur TT vv VV -