C. E. Ekmarck. Ytterligare om högmålsproces sen not Danska representanten Orla Lehmann. Såsom åtskilliga gånger blifvit omnämndt var de på Falster herr Lehmann höll det tal, som ådragi honom en anklagelse för högförräderi, och hvilke redan blifvit i aetta blad utförligt meddeladt. Till de märkvärdiga i den mot honom anställda förföljelsc hör imedlertid icke blott anklagelsen, utan äfven dt medel genom hvilka denna skule bevisas. Man fö retog sig nemligen att anställa undersökning på Falgter, med dem som åhört talet, och hörde dem såsom vittnen, men vägrade Hr Lehmann att vid för. hören vara närvarande ehuru han för detta ändamä personligen infunnit sig. : Detta förfarande väckte likväl ett sådant uppseende, att vederbörande sågo sig tvungne att draga in seglen och tillstädja Hr Lehmann en konfrontation med vittnena, hvarföre han ånyo måste begifva sig till Falster. Dåinträffadet för vederbörande bekymmerssamma förhållande, att flera vittnen återtogo sina förra uppgifter och instämde med alla de öfrige i de kraftigaste förklaringar till Hr L:s fördel. Ja sjelfva öns polismästare, en afgjord absolutist, och sannolikt den: hemliga rapportör, som gifvit anledning till aktionen, nödgades inför domstolen, på ed hörd, erkänna, att hvarken hat eller upprorsbegär, utan blott välvilja för bönderna, och ärlig, öppen öfvertygelse röjde sigi herr Lehmaans tal, samt att inverkan deraf på åhörarne uttryckte sig blott i glädjen öfver att man blifvit upplyst om förhållanden, som för alla voro af stort intresse, men hvarom man förut ägt ganska:liten kunskap. Man slutar af dessa vittnesmål att veder. börande svårligen gå i land med den mot Hr Leh: mann anlagda sak. Under sitt vistande på Falster sökte Hr Lehmann undvika allt uppseenoe, mer bönderna från alla kånter hade tillströmmat i stora skaror, för alt se honom och betyga sitt deltagarde, och flera rörande bevis af den aktning och tillgifvenhet han inom allal klasser tillvunnit sig kommo än på ett, än på ett annat sätt i dagen. Ur TT vv VV