beimtat af Aftonbladet; äfvensom att Tit., liksom d flesta s. k. frihetshjeltar, vore i själ och hjerta des potiskt sinnad,s eller, som man i allmänt tal säger sen stor öfversittaren. . Sådane adespotisktvsinnade öfversittere äro enligt Hr E:s erfarenhet, mycket att göra af em de förvärfva sig koberdende åsigter och der före råder Hr E. Riksdagsmannen Sahlström :at studera synnerligast: uStudier öfver de fria fölkenrs statsförfattning a J. C. L. Simonde de Sismondi, Om folkväldet Amerika, af Alexis de Toqueville — samt Tid-n Oro och Tidens Kraf, :betraktelser under Riksda gen år 41840. Efter iakttagande af detta goda råd, skäll, för säkrar Hr E., den omvittnade personen gå myc ket långt i det goda vid, nästa riksdag, soch ic ke mer blifva dragen vid näsan af några illvil liga orostiftare. — Alltid tänka våra godas mec förskräckelse på att blifva kdragne vid nåsan en vanlig belöning för dem, sedan de i förtröstan till magtens löften först beredvilligt låti gripa sig per aures,. Andtligen slutar Hr As sessorn så här: wAtt endast efter eget egehörp — om det ock vo re aldrig så! godt — bedöma Statens angelägenhe ter, här varit och blir i evighet omöjligt. utan abär, i de flesta fall alldeles fupp åt väggarneo. ! C. E. Ekmarck. Vi boppas, att riksdagsmanaen Sahlström rät förstår den der vinken, att icke bedöma staten: angelägenheter efter aeget gehör, öm det ock vo re aldrig så godt,, ty det bär uppåt väggarne, utan endast efter andras, såsom t. ex. Samla rens, hvilken i politiken väl är blind, men hö bra och jemväl kan stafva efter åt andra. Allmänheten åter, som äfven erhållit benäger del af Hr E:s goda råd, lärer utan tvifvel ur: skilja, att bland alla rådgifvare för våra riksdags män, och enkannerligen för P. Sahlström, inger kan vara mer kompetent än just Hr Assessoi C. E. Ekmarck.