beimtat af Aftonbladet; äfvensom att Tit., liksom d
flesta s. k. frihetshjeltar, vore i själ och hjerta des
potiskt sinnad,s eller, som man i allmänt tal säger
sen stor öfversittaren. - .
Sådane adespotisktv- sinnade öfversittere äro
enligt Hr E:s erfarenhet, mycket att göra af
em de förvärfva sig koberdende åsigter och der
före råder Hr E. Riksdagsmannen Sahlström :at
studera synnerligast:
uStudier öfver de fria fölkenrs statsförfattning a
J. C. L. Simonde de Sismondi, - Om folkväldet
Amerika, af Alexis de Toqueville — samt Tid-n
Oro och Tidens Kraf, :betraktelser under Riksda
gen år 41840.
Efter iakttagande af detta goda råd, skäll, för
säkrar Hr E., den omvittnade personen gå myc
ket långt i det goda vid, nästa riksdag, soch ic
ke mer blifva dragen vid näsan af några illvil
liga orostiftare. — Alltid tänka våra godas mec
förskräckelse på att blifva kdragne vid nåsan
en vanlig belöning för dem, sedan de i förtrö-
stan till magtens löften först beredvilligt låti
gripa sig per aures,. Andtligen slutar Hr As
sessorn så här: -
wAtt endast efter eget egehörp — om det ock vo
re aldrig så! godt — bedöma Statens angelägenhe
ter, här varit och blir i evighet omöjligt. utan abär,
i de flesta fall alldeles fupp åt väggarneo.
! C. E. Ekmarck.
Vi boppas, att riksdagsmanaen Sahlström rät
förstår den der vinken, att icke bedöma staten:
angelägenheter efter aeget gehör, öm det ock vo
re aldrig så godt,, ty det bär uppåt väggarne,
utan endast efter andras, såsom t. ex. Samla
rens, hvilken i politiken väl är blind, men hö
bra och jemväl kan stafva efter åt andra.
Allmänheten åter, som äfven erhållit benäger
del af Hr E:s goda råd, lärer utan tvifvel ur:
skilja, att bland alla rådgifvare för våra riksdags
män, och enkannerligen för P. Sahlström, inger
kan vara mer kompetent än just Hr Assessoi
C. E. Ekmarck.