precist så i underjorden, kanske af samma räson
Detta är honnör för general-mönsterherren, som
under squadronens skyldring med sabeln stiger
fram och talar: aKonungens nådiga vilja är, att
hvar man skall ske rätt; derföre må den, som
har något att klaga, anmäla det vid mönstrings-
bordet. — Gud bevare Konungen!, Det lilla
talet besvaras af hela truppens aifliga hurrarop,
och generalen återträder till sin plats. Åter bör-
jar mönsterskrifvaren: Knekstas squadronen,
ryttmästare Hr R., löjtnant Hr P. m. m., hvar
vid ryttmästaren, löjtnanten m. fl. rida fram, göra
salut, få en nådig nick af generalen, och deref-
ter låta sina handhästar defilera. Vackra kroeas
tur!, säger generalen, liksom för sig sjelf. Mön-
sterskrifvaren fortsätter: JE 4, Erik Svärd! —
En karl rider fram; hästen är väl något förlägen
för tältet, plymerna och pigorna; men slutligen
går det. Erik Svärd är framme och saluterar.
aHvad vill du, min g0sse?, — dBer ödmjukast
om afsked med pension,, säger karlen. Bra!
hvar är betyget? Generalen läser: aHm! Hm!
ros i benen — oduglig, hm! hm. — det är rik-
tigt! du får afsked, min gosse. — Fortsätt! —
eJag har tjent i 24 år och 9 månader, och an-
håller om pensionp, säger karlen. — Jag skall
se till; farväl, min gosse,, svarar generalen, och
med ett: agubevaranx, rider karlen bort. aFörlåt!
herr generaly, sticker mönstrings-kommissarien
ut näsar genom tältdörren och säger: ckarlen kan
ej få pension — dertill fordras fulla 25 tjenste-
år; men om han bivistat något fälttåg, kunde
kanske saken hjelpas. — Jaax, infaller generalen:
adet kan så vara Hr öfverste, har karlen bi-
vistat något fälttåg ty Jag vet ej så noga; det