penna i skaftet. — Se så! allt är redo, och
mönsterskrifvaren träder fram med en väldig
lunta under armen; det är regementets rulla.
Mitt herrskap vetkanske icke, hvad en mönster-
skrilvare är för något. Det är en amfib mellan
militär och civil, mellan embetsman och landtjun-
kare. Se endast på, hur fracken sitter. Det synes
grannt, att den 360 dagar om året bänger i kläd-
skåpet derhemma, och blott vid högtidliga tillfäl-
len tages fram, piskas och borstas. Byxorna der-
emot äro af en yngre och mera vanvårdad upplaga,
synbarligen sydda af sockenskräddaren, som gjort
spänntampen så knapp, att de sitta i tvärryn-
kor på skrifvarens trinda mage. Öch hatten,
och de stora sporrarna sen! Allt ger tillkänna
den skrifvande, militäriska och landtliga man-
uen, som presenterar sig i ett förnämt sällskap,
såsom ett murmeldjur för solen. En väldig
mängd pigor ifrån trakten har samlats och om-
gifver i en tät ring det ståtliga tältet. De hvi-
ska sins emellan: det är kamrern på Skatebo.s
Ja, i sanning, jag har haft äran presentera ,kam-
rern på Skatebo.s from framstigit och torkat sig
i ansigtet med sin stora blårutiga näsduk, slår
upp Iwntan och, på en nick från generalen, bör-
jar: Staben — herr öfversten och riddaren,
herr öfverstelöjtnanten m. m., herr regements-
pastorn vakant, och slutligen mönsterskrifva-
ren, undertecknad — hvarvid kamreren lyfter på
hatten och bugar sig. Under tiden har Knek-
sta squadron svängt fram och generalen stiger
ut från tältöppningen, lik en doeka i ett Nären-
berger-ur; så snart han är synlig på fältet, drar
trumpeten till med fyra långa entoniga fanfarer.
— Apropos! i Robert af Normandie blåser man