öfver alla, saker så väl som personer, representan-
ter så väl som publicister.
Förmodligen trodde man, att denna våldsamma
attack skulle öfverrumpla och beveka det beskedliga
folket, innan det hunne besinna sig — att talmans-
klubbarne först och trumpeten sedan skulle kunna
gå helt knapphändigt i förvirringen, utan att de be-
slutande skulle hinna hemta sig. Men det slog helt
annorlunda ut: De fina strategerne missräknade
sig alldeles; representanterne läto icke öfverrumpla
eller förvirra sig. De voro hitkomne med bestämda
och stränga föreskrifter; de visste med sig, att de
icke varo några konspiranter eller revolutionärer
eller hätska fiender till Konung eller konungamakt;
och, i stället att förbluffas eller skrämmas, blefvo
de harmsne och förbittrade. Sedermera fanns ingen-
ting mera qvar af den utsigt till medgörlighet, hvilken
förut kanske icke var alldeles omöjlig.
Artikeln innehåller härefter åtskilliga, redan
förut kända bevis på det desperata partiets ilska
och anfall på oppositionens motiver, hvarefter
den slutar sålunda:
Att denna ton, till en del, var ett utbrott af för-
bittring, kan antagas såsom säkert; men otroligt är
ej heller, att beräkning ingick deruti: man trodde,
såsom vi redan nämnt, att det skulle lyckas att för-
skräcka eller förvilla genom de vilda anfallen. De
desperate och deras brödherrar må icke smickra sig,
att eppositionen kagqar öfver de våldsamma anfal-
len; nej, hon är verkligen förbunden för dem. Både
representanterne och de, som dem sändt hafva, äro
derigenom satta på fullkomligt ren fot och veta, hvad
deras frid tillhörer. De kunna hädanefter icke in-
pudras med stora och fagra ord; ty de veta, att de-
ras anspråk, äfven de rättmätigaste, aldrig friviligt
behjertas, utan att tvånget ensamt förmår skaffa dem
framgång. Öfverrumplingar och bevekelser komma
hädanefter icke i fråga; och omvändelser blifva ej
mera möjliga, utan endast med beräkning och fullt
medvetande. Alla, som icke specielt önska omvän-
das, förblifva orubblige och inse klart sin ställning
och sin politik. De skändliga beskyllningarne och
hotelserna hafva stålsatt gubbarne; och en sorts dof
förbittring är frambragdt genom de ursinniga sqva-
dronaderna och står gent emot den officiella ilskan,
omutlig och oförfärad. Det är detta sednare, hvar-
på man å andra sidan icke var beredd, och som för-
virrat beräkningarna.
Opinionernas ställning, som möjligen höll på att
förvillas och blifva oklar, har sålunda blifvit åter
stadgad och bestämd, och det hufvudsakligen genom
Kabinetts-kasseväsendet och hvad dervid förelupit,
så inom som utom Stånden. Hvar och en kan be-
räkna sin styrka och sina förhoppningar, och ser sin
väg tydligen framför sig. Endast högst få kunna än-
nu hysa några illusioner. Detta resultat är omätligt.
Riksdagen blifver visst icke så rik på vigtiga beslut,
som man i början hoppades, ehuru den dock äfven
i det afseendet står långt framför de föregående,
men dess moraliska resultat, sådant vi sökt fram-
ställa det, är stort: skingrade illusioner, stadgade
åsigter, förhoppningar och faror lagda i klar dag,
framför allt kommiltenternas ögon öppnade och de-
ras makt erkänd af ombuden — se der, hvad den-
na Riksdag uträttat. Den ohejdade bitterheten mot
dem, som kämpat för folkets bästa, har fulländat
detta resultat och verkligen återknutit, hvad som höll
på att gå sönder.