REVY AF TIDNINGARNE.
— Uti en korrespondentartikel från Stockholm
i Götheborgs Handelstidning, med afseende på
ställningarna härstädes och hbofpartiets samt ul-
tra pressens framfart, läses följande tänkvärda re-
flexioner:
eAldrig kan det gamla envålds- -systemets olyckor
för menskligheten klarare målas i historien, än nu i
verkligheten genom det så kallade konstitutionella
regeringssättets fortfarande uselheter, så länge detta
ej grundas på de maktägandes allvarliga beslutsam-
het, att endast anse sig vara organer af det allmän-
na, utan de skåda hela sin tillvarelse, sin inflytelse
och sitt mål, uti ett hof, en hierarki en embets-ari-
stokrati och några få gynnade klasser och individer.
Man kan lätt föreställa sig till hvad grad af nedsatt
menniskovärde sjelfherskarne måste hafva undertryckt
allt, då ännu i vår tid, i en ojemförligt mera allmänt
upplyst och reflecterande tid, vämjeligheten af servi-
lismen och ögontjenstagtigheten går så långt, att
hvarje yrkande på samhällslagarnas efterföljd anses
såsom fiendtligt emot den, som sjelf svurit att vara
deras högste vårdare, och hvarje bemödande att be-
vara nationens rättigheter förklaras såsom ett förräderi
mot den, som svurit att beskydda dem. Då ett så-
dant ofog kan drifvas, sedan offentligheten blifvit sam-
hällets lifgifvande princip och ansvarigheten är ett
stöd, om ock ännu svagt, emot allt våldförande af
allmän och enskild rätt: huru måtte det icke hafva
sett ut på de tider, då godtycket både föreskref och
skipade lagarne?
Den närvarande stundens företeelser i det Kongi.
Svenska samhället ådagalägger på hvad grad af po-
litisk moralitet de parasitklasser ännu qvarstå, hvil-
kas enda styrka hemtas från den gamla allena-sty-
relse principen, och hvilka icke i allmänna förtroen-
det äga sina rötter. eller i allmänna tänkesästet sin
kärna. Representations- frågans behandling har visat,
att de icke vörda sina pligter emot folket, eller upp-
offra det ringaste af sina rättigheter, för att se sam-
hällsformerna förbättrade och kraftfullare. Kabi-
netts-Kasse-saken åter bar tillräckligt antydt, att de
ej en gång erkänna det anständiga, det passande i
fråga om regeringens och nationens inbördes förhål-
landen. De märka, eller de låtsa åtminstone icke
märka, att hvarje national- -representationens eftergift
af ansvars- eller ersättnings-påföljd för de lagstridig-
heter, som högsta Styrelsen begår, måste menligt in-
verka på ärendernas gång, längst ned i förvaltnings
bestyren; ock att det är den falska åsigten, att en
Regering kan tillåta sig lagöfverträdelser för att vin-
na sina ändamål, som hos de underordnade myndig-
heterna och individerna föder tron, att äfven de kun-
na ostraffadt och utan skam begå likartade. De se
ej, att hela samhället upplöser sig, i samma mon,
som dess ledare ej respekterar rättvisans och den all-
männa nyttans röst; och de rusa blindt fram på en
stråt, som ovilkorligen måste föra till förderfyvet för
dem sjelfva, emedan den ej leder till den sanna ä-
rans höjd, utan ned i den falskas afgrund.
— iii — —