TEATER OCH MUSIK.
Dagens politiska angelägenheter hafva satt os:
på efterkälken med redogörelsen för tvenne kon-
serter, Hr Hofkapellmästaren Johan Bervalds oct
Hr Konsertmästaren August Bervalds, båda på
Kongl. Theatern. Några få ord angående hvar-
dera böra likväl icke underlåtas. Hrr Johan och
August Bervald äro såsom violinspelare mycke
olika, och hafva hvardera en egenskap, som sam:
mansmälta hos en person skulle ställa denne :
den första rangen bland de Europeiska ryktbar-
heterna på detta instrument. Hos Hr J. Ber-
vald är det ljufhet, smak och gratie, hos Hr A.
Bervald styrka och vitess. De mest framstående
partierna på dessa konserter voro för öfrigt, med
undantag af ouverturer af kända mästare: pi
den förra ett par numror, deri en ung musik-
älskarinna, Dem. Bervald uppträdde, hvars röst
utbildats betydligt i styrka och klangrikhet se-
dan förra gången hon lät höra sig, och på den
sednare en konsert på fyra flyglar, utförd af
fyra redan förut nämnda musikälskarinnor.
Detta utgjorde ostridigt glanspunkten af Hr A.
Bervalds konsert. Stycket, ett potpourri af va-
riationer, förnämligast ur Den Stumma, utfördes
med en verkligen beundransvärd ensemble, så
mycket svårare som kompositören gjort oupp-
hörliga förändringar i tempo. Det var niågon-
ting både musikaliskt och seeniskt intressant att
se de fyra unga hvitklädda damerna, hvar och
en vid sitt instrument, skapande så fullkomlig
harmoni. På den förra konserten gjorde man
dessutom, om vi ej bedraga oss, för de fleste en
ny bekantskap med Bellini, uti väl utförda styc-
ken ur hans opera Montechie Capuletti, äfvensom
man återförnyade en annan icke mindre ange-
näm med Gluck, uti scener ur Armide, utförda
af Dem. Jenny Lind, som äfven vid detta till-
fälle rättvisade sin kallelse såsom dramatisk sån-
gerska.
— Den Tyske skådespelaren Hr Kirchner upp-
trädde i går afton uti den förut annonserade
pjesen: Die Braut af Körner, äfvensom uti en
liten komedi kallad Der Wiener und die Wie-
nerinn, och rättvisade i dessa stycken till alla
delar det rykte han eger såsom en utmärkt ta-
lang i den komiska genren. Isynnerhet i den
sednare pjesen var han, såsom utklädd till frun-
timmer, alldeles förträfflig, och erhöll jemväl ett
stormande bifall. Vid slutet deraf adresserade
han till publiken, på Svenska, några nätta af-
skedsverser, uttalade med en renhet i dialekten,
som var förvånande, efter en så kort vistelse
härstädes. Också inropades han efter spektaklets
slut. — Det bör icke lemnas obemält, att Hrr
Habicht och Stjernström, som biträdde honom,
en i hvardera pjesen, äfven gjorde sin sak gan-
ska väl, serdeles Hr Habicht. Mot Hr Stjern-
ström skulle vi vilja göra den enda lilla an-
märkningen, att han, ehuru hans rol helt och
hållet tillhörde den komiska genren, inlade i
sjelfva talorganen nog mycket af den sentimen-
talitet, som gerna vill följa honom öfverallt.
En sådan viss öfvervägande fallenhet åt ett håll
stelnar lätt till ett sedan outrotligt manår, på
hvilket mer än en konstnärs-reputation slutli-
gen lidit skeppsbrott.