borde känna dessa axiomer, en motsatt åsig
skulle vara obegripligt om man icke besinnad
att hela det filosofiska studium, det enda sol
dock ger grundlighet och hållning åt alla andr:
här varit och är diskrediteradt, eftersatt oc
vårdslösadt, och att det derföre blir lätt för den
som äro begåfvade med skarpsinnighet och e
viss portion öfverlägsenhet i routine, empirisk
kunskaper 0. d., att gifva riktning åt andras oc
systematiska föreställningssätt. Genom sofislei
har nemligen ifrågavarande ämne lätt kunnz
hänföras under synpunkten af ochlokratisk ten
dens, och det riktiga motståndet deremot leda
att utsträcka sig äfven mot andra åtgärder, hvil
ka i sin natur (om också icke i allas afsigt si
som enda ändamålet) innefatta ett riktigt, nöÖ
digt och nyttigt hämmande af styrelsemakten
missbruk, men på hvilka man förstått sälta e
revolutionär eller koalitionär färg. — Såsom al
herade har man äfven på denna sida lätt kunna
vinna de religiösa filantroper, som med en rätt
mätig afsky för de råa tidernas barbariska straf
oriktigt öfverflyttad på straff 1 allmänhet, sam
med bilieken blott fästad på det vackra i lörson
lighet, inbördes kärlek och förtroende, tycka
glömma, att dessa icke allenast utesluta, utar
ofta föranleda bestraffningsbeslut; att t. ex. el
förståndig fader, som agar sitt felaktiga barn
bevekes dertill just af den rätta välviljan, oc
kan göra det med ren pathisk kärlek; att v
härvid hafva det högsta föredöme, 1 det att sjelf
va den gudomliga kärleken låtit ett mot synder
absolut equivalent och sålunda intensivt oänd
ligt straff föregå försoningens möjlighet; att vå
kristna lära enligt 45 kap. i Pauli Epistel til
Rom. ålägger öfverheten (som hos oss i anslags
frågor m. m. utgöres af Riksens Ständer) skyl
digheten att bestraffa; samt att genom brottet
försoning subjektet först kan återkomma i sed
lighetssferen och tby åtföljande anseende, unde
det staten skaffar sig och rättvisan respekt, hvar
efter genom ömsesidigt bemödande fred och för
troende kan och bör återställas. Den förvillelse
hvartill glömskan af dessa religionens och sede
lärans bud förledt, kommer under rättsförfatt
ningens oemotståndliga utbildning att blifva et
acceleratoriskt causalmoment iden rörelse hvar-
igenom äfven det lärda Ståndet miste upphör:
att vara Riksstånd.