TEATER. Man kan allt hvad man vill. Vaudeville i 2 akter, från Fransyskan. Jag skall berätta er ett fantastiskt äfventyr, hvaraf ni efter behag kan göra en historisk novell eller en modern komedi. Scenen är i det chevalereska Spamien, i detta förlofvade land för guitarrspelande älskare, för hemlighetsfulla tåteå-tåter, för denna kärlekens hela finare diplomati, för silkesstegen och lönndörren, halfmasken och den bruna dominon. Vid det kungliga hofvet finns en ung hertiginna af Ascoli, hvars utomordentliga skönhet och förtrollande väsen vridit hjernan omkring på jag vet icke rätt hur många hundra parfymerade markiser och artiga söner af krigsguden. Bland alla dem, som af hennes behag blifvit yra i hufvudet, är den galnaste en liten obetydlig löjtnant vid namn Ruy Gomez. Den minsta eftertanka skulle väl sagt honom. att en hertiginna är någonting så högt och stort här i verlden, att en simpel löjtnant ieke gerna med något hopp kan kasta en förvägen blick ditupp, men Ruy Gomez är en fantast af det vildaste slag, och han har tagit till valspråk: att vilja, det är att kunna. Han har föresatt sig, att förfölja den sköna hertiginnan i hamn och häl öfverallt, för att få njuta af hennes åsyn, för att få uppfånga ett ord af hennes hulda läppar; han söker upp henne vid hofvet, på promenaden, på balen, på maskeraden, han letar sig väg efter henne ända ut på hennes landtgods, der hon likväl hoppats kunna få vara för någon tid i fred för hans olidliga efterhängsenhet, han vet till och med utväg art komma in i hennes rum och stjäla sig till ett mellan-fyra-ögon med henne. Det är under hans förvägna ströfverier här på hertiginnans slott, som han händelsevis gör bekantskap med en annan ung och lustig ture, hvilken snart befinnes vara ingen annan än den lille konungen Carl den 2:dra af Spanien och båda Indierna, som roat sig att begagna sig af sin guvernörs tillfälliga frånvaro från Madrid, för att göra en liten utflygt inkognito på egen hand och efter åtskilliga äfventyrligheter sett sig af hunger och törst tvungen att anlita gästfriheten i detta slott, hvars egare är honom fullkomligt obekant. Den unga, lefnadsglade monarken finner snart att han hoppat i rasande tunna, då han i värdinnan igenkänner den charmanta hertiginnan af Ascoli och till råga på saken erfar, att hans guvernör, som är hertiginnans förklarade fästman, befinner sig lifslefvande på stället och redan vid första tidningen om furstens dervaro tagit sina mått och steg, för att åter fånga den utsluppna fogeln. Löjtnant Ruy Gomez kommer här hans skägglösa majestät till en lycklig hjelp; löjtnanten är, som man kan föreställa sig, redan temligen hemmastadd på orten, och med tillhjelp af en stor timmerstock, som kastas öfver slottsgrafven, lyckas han och den unga konungen, ehuru efter många svårigheter, komma ur klämman och vinna öppna fältet. Ruy Gomez blir från denna stund konungens favorit; det första ban i denna sin nya ställning lyckas erhålla af sin konungsliga kamrats ynnest, är en befallning till guvernören, att som öfverbefälhafvare för armeen genast begifva sig ut i kriget, hvarigenom det tilltänkta giftermålet mellan honom och hertiginnan naturligen måste på obestämd tid uppskjutas. Ruy Gomez önskar endast virna tid, och den som vinner tid, vinner allt. En liten omständighet är imedlertid nära att på en gång göra alla hans planer snöpligen on. intet. Ofvergeneralen, guvernören, skickar en vacker dag sin rival, herr löjtnanten, att vara kommendant på en gränsfästning, hundra mil från hufvudstaden, och skyndar sjelf, då kriget redan i det närmaste kan anses slutadt, till kungliga hofvet i Madrid, för att med sin hertiginnas hand vinna segrarens ljufva belöning. Ruy Gomez, alltid samma förvägna sälle, kastar sig, vid underrättelsen härom, på en häst, rider genom natt och dag, och anländer andtruten till hofvet, för att ännu en gång ställa sig, om möjligt, i vägen för generalen och den sköna. Han har likväl dervid förbisett någonting ganska väsendtligt, att det nämligen icke precist öfverensstämmer med lagar och disciplin, att som kommendant på en fästning så der fara från sin anförtrodda post och för en liten kärleksaffär lemna gränserna i sticket för fienden. Också blir han ganska riktigt, då han som bäst smyger sig på tå i slottsrummen, ertappad och arresterad såsom förrädare, för att kanske inom en timma få resa från hertiginnan och alltsammans direkt in i evigheten. Lyckligtvis har den femtonårige monarken, — fast, min gud! hvad säger jag? . . . jag tror han redan är sextonårig! — lyckligtvis har hans majestät icke förglömt den der timmerstocken, ni vet, och han fattar ett stort och kungligt beslut att rädda sin kära kamrat; och på hvad sätt! Han fattar pennan, ritar några ord på ett ark papper, och förvandlar dermed den till arkebusering hemfallne Ruy Gomez helt hastigt och lustigt till hertig af gud vet hvad, samt på köpet till kunglig hofmarskalk. Herr öfvergeneralen, som redan i andanom sett sin rival affärdad, står der med ett tomt ord i handen och gör en ganska lång min. Den sköna hertiginnan åter, som i början med mycken köld bortvändt den unga hetlefrade löjtnantens kärleksförklaringar, har på sednare tider börjat finna honom intressant, synnerligast vid älan af dan valMle sanaoralaen. SOM Sävag wara