TEATER.
Man kan allt hvad man vill. Vaudeville i 2 akter,
från Fransyskan.
Jag skall berätta er ett fantastiskt äfventyr,
hvaraf ni efter behag kan göra en historisk no-
vell eller en modern komedi. Scenen är i det
chevalereska Spamien, i detta förlofvade land för
guitarrspelande älskare, för hemlighetsfulla tåte-
å-tåter, för denna kärlekens hela finare diplo-
mati, för silkesstegen och lönndörren, halfma-
sken och den bruna dominon. Vid det kung-
liga hofvet finns en ung hertiginna af Ascoli,
hvars utomordentliga skönhet och förtrollande
väsen vridit hjernan omkring på jag vet icke
rätt hur många hundra parfymerade markiser
och artiga söner af krigsguden. Bland alla dem,
som af hennes behag blifvit yra i hufvudet, är
den galnaste en liten obetydlig löjtnant vid namn
Ruy Gomez. Den minsta eftertanka skulle väl
sagt honom. att en hertiginna är någonting så
högt och stort här i verlden, att en simpel löjt-
nant ieke gerna med något hopp kan kasta en
förvägen blick ditupp, men Ruy Gomez är en
fantast af det vildaste slag, och han har tagit
till valspråk: att vilja, det är att kunna. Han
har föresatt sig, att förfölja den sköna hertig-
innan i hamn och häl öfverallt, för att få nju-
ta af hennes åsyn, för att få uppfånga ett ord
af hennes hulda läppar; han söker upp henne
vid hofvet, på promenaden, på balen, på ma-
skeraden, han letar sig väg efter henne ända ut
på hennes landtgods, der hon likväl hoppats
kunna få vara för någon tid i fred för hans o-
lidliga efterhängsenhet, han vet till och med ut-
väg art komma in i hennes rum och stjäla sig
till ett mellan-fyra-ögon med henne. Det är
under hans förvägna ströfverier här på hertig-
innans slott, som han händelsevis gör bekant-
skap med en annan ung och lustig ture, hvil-
ken snart befinnes vara ingen annan än den
lille konungen Carl den 2:dra af Spanien och
båda Indierna, som roat sig att begagna sig af
sin guvernörs tillfälliga frånvaro från Madrid,
för att göra en liten utflygt inkognito på egen
hand och efter åtskilliga äfventyrligheter sett sig
af hunger och törst tvungen att anlita gästfri-
heten i detta slott, hvars egare är honom full-
komligt obekant. Den unga, lefnadsglade mon-
arken finner snart att han hoppat i rasande
tunna, då han i värdinnan igenkänner den char-
manta hertiginnan af Ascoli och till råga på
saken erfar, att hans guvernör, som är hertig-
innans förklarade fästman, befinner sig lifslef-
vande på stället och redan vid första tidningen
om furstens dervaro tagit sina mått och steg,
för att åter fånga den utsluppna fogeln. Löjt-
nant Ruy Gomez kommer här hans skägglösa
majestät till en lycklig hjelp; löjtnanten är, som
man kan föreställa sig, redan temligen hemma-
stadd på orten, och med tillhjelp af en stor
timmerstock, som kastas öfver slottsgrafven, lyc-
kas han och den unga konungen, ehuru efter
många svårigheter, komma ur klämman och vin-
na öppna fältet.
Ruy Gomez blir från denna stund konungens
favorit; det första ban i denna sin nya ställ-
ning lyckas erhålla af sin konungsliga kamrats
ynnest, är en befallning till guvernören, att
som öfverbefälhafvare för armeen genast begifva
sig ut i kriget, hvarigenom det tilltänkta gifter-
målet mellan honom och hertiginnan naturligen
måste på obestämd tid uppskjutas. Ruy Go-
mez önskar endast virna tid, och den som vin-
ner tid, vinner allt. En liten omständighet är
imedlertid nära att på en gång göra alla hans
planer snöpligen on. intet. Ofvergeneralen, gu-
vernören, skickar en vacker dag sin rival, herr
löjtnanten, att vara kommendant på en gräns-
fästning, hundra mil från hufvudstaden, och skyn-
dar sjelf, då kriget redan i det närmaste kan an-
ses slutadt, till kungliga hofvet i Madrid, för
att med sin hertiginnas hand vinna segrarens
ljufva belöning. Ruy Gomez, alltid samma för-
vägna sälle, kastar sig, vid underrättelsen här-
om, på en häst, rider genom natt och dag, och
anländer andtruten till hofvet, för att ännu en
gång ställa sig, om möjligt, i vägen för genera-
len och den sköna. Han har likväl dervid för-
bisett någonting ganska väsendtligt, att det näm-
ligen icke precist öfverensstämmer med lagar
och disciplin, att som kommendant på en fäst-
ning så der fara från sin anförtrodda post och
för en liten kärleksaffär lemna gränserna i stic-
ket för fienden. Också blir han ganska riktigt,
då han som bäst smyger sig på tå i slottsrum-
men, ertappad och arresterad såsom förrädare,
för att kanske inom en timma få resa från her-
tiginnan och alltsammans direkt in i evigheten.
Lyckligtvis har den femtonårige monarken, —
fast, min gud! hvad säger jag? . . . jag tror
han redan är sextonårig! — lyckligtvis har hans
majestät icke förglömt den der timmerstocken,
ni vet, och han fattar ett stort och kungligt
beslut att rädda sin kära kamrat; och på hvad
sätt! Han fattar pennan, ritar några ord på ett
ark papper, och förvandlar dermed den till ar-
kebusering hemfallne Ruy Gomez helt hastigt
och lustigt till hertig af gud vet hvad, samt på
köpet till kunglig hofmarskalk. Herr öfverge-
neralen, som redan i andanom sett sin rival af-
färdad, står der med ett tomt ord i handen och
gör en ganska lång min.
Den sköna hertiginnan åter, som i början med
mycken köld bortvändt den unga hetlefrade löjt-
nantens kärleksförklaringar, har på sednare tider
börjat finna honom intressant, synnerligast vid
älan af dan valMle sanaoralaen. SOM Sävag wara