så länge som möjligt, söka qvarstanna dervid, och If
så fort sig göra låter, öfverboppa de deremellan lig-e
gande graderna. s
Under det att aflöningea i de högre graderna så-
lunda ökas genom alleharda tillägg, minskas dem :
deremot i de lägre genom åtskilliga afdrag. Regi (
stret på alla de 10, 20 till 40 kopeker, som af sol-l1
datens 42 rubel åtgå för borstar, kammar, krita, sko- 1
smörja 0. s. v. är otroligt långt, så att de bekla-
gensvärde knappt hafva så mycket öfrigt, att de två
elier tre gånger om året kunna taga sig en sup brän-
vin. Gardernas aflöning är drygare, men likväl så
föga motsvarande de större utgifterne och den högre
lefnadskostnaden i det dyra Petersburg, att endast j:t
förmögne ynglingar kunna tjena dervid. MWVisserli-ls
gen inkomma der flera, som icke äro så rika sem j!
en Scheremetief, Demidof o. s. v. Desse lefva då
vanligen på de sednares bekostnad, så att det ges ;
gardesregementer, hvarest halfva officerskorpsen ri-l,
der på en af Scheremetiefs hästar. Gardet, ehuru den j
onyttigaste af alla trupper inom armeen, och hvil-!:
ket endast utmärker sig vid mönstringar och man-!
övrer, är likväl af alla den mest gyanade. Det får !
icke allenast högre aflöning, prydes företrädesvis med j!
stjernor, har de bästa kaserner, sjukhus m. m., u- F
tan äger äfven i rangen två grader framför de öfriga, j
så att en kapten vid gardet är lika med en öfverst- -
iöjtnant af liniearmeen, en major lika medöfversten 4
0. s. Vv. Att således ifrån gardet gå öfver till lini- !
en, och att i allmänhet flytta från en korps till en
annan, eller, som det på Ryska konstspråket heter, 5
låta öfverbedja sig, är någonting ganska vanligt in
Ryssland, der de serskilda vapnen och korpserna :!
äro mindre strängt åtskiljda, än annorstädes. Efter
den allmänna förutsättningen, att hvar och en duger :
till allt, går en officer än öfver från infanteriet till
kavaileriet, från artilleriet till infanteriet, från ma-!
rinen till landtarmöen, än beder han sig öfver från
iinien till gardet, ja, icke sällan går han från mili-!
tär- till eivil-ståndet. Man finner således i Ryska
armeen officerare, som tillhört alla vapen och rört!
sig än till häst än till fots, än på skeppsdäcket. Y
Märigenom erhålla de också en vidsträckt känne-
dom om tjensten inom hela armeen.
aKännedom aftjensten, på Ryska asluschbu snalja,
bokstafligen: ckänna tjeasten, är också den högsta
kunskap en Rysk officer ambitionerar. On otschen
churascho sluschbu snajet han känner förträftligt
tjensten, är ett loford, som man hvarje ögonblick
hör af dem, Sådanasom: han är en god taktiker,
han är en kunskapsrik officera, höres deremot nä-
stan aldrig. Nämnda uttryck, eller att förstå tjen-
sten — som för öfrigt nyttjas äfven af presterna,
t. ex. alen och den presten förrättar sin tjenst yt-
terst punktligts — karakteriserar hela det Ryska mi-
litärväsendets ytliga rigtning, och man kunde skrif-
va en hel bok med kommentarier till denna fras,
om man ville tydligen visa allt hvad som erfordras
för en officer i klädsel, punktlighet, hållning, till och
med röst, och hvilken detaljerad kämnedom om hvarje
knapphål, hvarje skospik han måste ega, för att för-
tjena lofordet: acn charasche sluschbu srajetja
Såsom mången i Fyskland läst sig fånig inom
bokkaimimarens damm, så har mången i Ryssland
blifvit det genom sitt grubblande öfver tjenstekun-
skapen. I grannskapet af Petersburg lefde år 1836
en gammal öfverste, som länge haft sitt afsked på
fickar, men likväl lät alla dagens timmar så pumkt-
ligt marchera förbi sig, som om han ständigt legat
i fält. Man hade klädt alla sina betjenter och in-
öfvat dem på militärisk fet och hvarje berättelse,
om den än rörde tillståndet vid hans fårahjord, el-
ler hans frus hälsa, eller bjudningen från en gran-
ne, måste afgifvas som em militärisk rapport, hvarje
befallning, till uppbyggande af ett svirhus, eller
till beställning af ew par byxor hes skräddaren,
utfärdades i form af en order. Om han fick ett
bref med adressen: J wo Wuwissokoblagoredije Mi-
lostiwomu Gossudariv Polkownikup (Till den hög-
välborme nmådige herr öfversten), så stannade han)
vid ordet Polkownik, rätade upp sig, satte på sig
sin uniformshatt och njöt läsningen af adressen
ännu några gånger ända till ordet: Polkownik;
brefvets innehåll lemnade han deremot ofta oläst.
Han gick hela dagen klädd i paraduniform, och
marcherade så rustad oupphörligt fram och tillbaka
för en stor spegel, som han för detta ändamål låtit
upphänga i sitt kabinett. Här figurerade han fram-
för sin egen bild, på en gång spelande chef och
underlydande. När hans kammartjenare om mor-
gonen bar till honom kaffet, kommenderade han
ofta ät honom redan i dörren: parom scragom,
gå på, march! framåt march! halt! gevär för fot!
Dans kunde han ej tåla och fördrog isynnerhet icke
valser ech ckosäser, emedan de voro högst oor-
dentliga sätt att marchera. Han sjelf var i ständig
marchtakt, till och med om aftonen då han gick i
till sängs och alla hans handlingar skedde i ett
bestämdt, afmält tempo. Om natten drömde han
om mönstringar, parader eller manövrer och kom-
menderade högt: na plätscho rushio! skyldra ge-
vär! andra ledet tre steg tillbaka! 0. s. v.; och
när hans fru klagade: Ack, bäste man, jag får inte
sofva,, svarade han: kära hustru, du förstår in-
genting af tjensten! — Om han kom i köket till
sina kockar och kokspojkar, eller till sin betjening
i stallet och fann allt i god ordning, så ropade
han, liksom fordom till sitt regemente: Charascho
ribätvilv Skönt, mina gossar!n och stalldrängarne
och kockspojkarne måste då, liksom soldaterne, med
hög röst svara: Vi tacka ers nåd för berömmet,
vi skela en annan gång göra det än bättre! Om
han kom tillbaka till sitt slott från en promenad,
så måste alla hans underhafvande vara samlade
och mottaga honom med ett hurra! .
I Ryssland finnas många sådana uniform-menni-
skor, hvilkas hjernor, genom deras exercls- och
parad-vurm, blifvit bragta ur jemvigten. — För öf-
rigt är det obestridligt, att de Ryska officerarne
äro angenäme sällskapsmän; de hafva mycken bild-
ning, många slags talanger, äro alla något musika-
liska, hafva en liten kännedom nästan om alla Eu-
ropas litteraturer, dansa å mervetille, prata gerna
bort en timma vid pipan, som de röka på Turki-
ska sättet, och röja mycken yttre modesti. Den
inre redbarbeten och det högre själsvardet vilja
vi deremot icke för denna gång företaga oss att
skildra,
skadade i Falkenberg.
- aa moa MILLA
rea TR TTT
RR —— -— en oo.