Anledningarne till denna raska befordran, detta för-
vånande hastiga uppklättrande till de högsta stegen
af militärisk rang, äro åtskilliga. Framför allt kan
härtill räknas det tidiga afskedstagandet bland rika
familjers söner, som endast lita inskrifva sig för att
förnöja lagens och modets fordringar, tillfredsställa .
stad för att njuta af sin förmögenbet eller förvalta
lemna rum åt de efterskyndande. Vidare de tätaj
degzrationsst
I hastigare köra dem ner för ärans stegeän de klättra
!uppför den. Slutligen de många krigen, i synner-
het det kaukasiska fälttåget, som medtagit ett stort
anta! efficerare, alldenstund de cirkassiska skyttarne
städse hellre taga den lysande uniformen till mål för
sina aldrig felande kulor än den simpla soldatens
gråa rock. Medan i andra armeer nästan en all-
mån stagnation är rådande, finnes i den ryska, äf-
ven i freästid, en lika stark rörelse em hos de för-
ra under ett brinnande krig. i
Den utomordentligt skyndsamma befordran inom
Ryska armöen är i synnerhet den. som lockar ej
blott infödingar, utan äfven .så många främmande
officerare, att der taga tjenst. Der finnas sådana
af alla Europas nationer, Spanjorer, Fransmän, Por-
tugiser, Italienare, Svenskar och Engelsmän. Ino:
landtarmeen äro, näst Ryssarne, Tyskar de talrina-
ste, så väl infödda som främmanie. Ryssarnes fle-
sta segrar äro vunna under ett Tyskt namns auspi-
cier; i synner ket i artillerist finner man oändligt
mänga Tyskar; de fleste Tyske generaler äro från
Estland, ty hälften af. denna provinss adel är iklädd
Ryska officersuniformen. Estländarena utmärka sig
genom mod och militärisk a men öfverträffa
sjelfva national-ryssarne i härdhet och stränghet.
De af soldaterne mest fruktade oenoraler äro Est-
ländire. Äfven en mängd Svenskar träffas i Ryska
arimcen och ett icke obetydligt antal Fransoser. På
olika tider hava nemligen hela partier af Franska j
Ingeniörer gått i Rysk tjenst och sålunda fortplan-
tat romanska namn bland de slaviska familjerna.
Den Poactinska marinens skepp äro uppfyllda med
Grekiske officerare, likasom Östersjö-eskaderns af
Engelska och Isländska. Ryssarne äro gerna till:
bands öfverallt med sina tjensteanbud, oeh det ärj
et ganska vanligt öde för främmande officerare, som
händelsen för till Petersburg, att der finna sig väl
och emottaga de lysande anbuden. Flere Preussiske
effieerare tjena endast i Ryska armeen för att hastigt
förvärfva en högre rang och derefter, om möjligt,
sedan med densamma inträda i fosterlandets här.
En statistik öfver Rysta armeen, hvaraf man kun-
ide lära känna hela dess organisation och förhållan-
det inom dess särskildta delar, skulle vara i högsta
grad intressant,
1 oRangen, ordnarna, medaljerna, kejsarens och mar-
I skalkernes loford, guldvärjorna w! Chrabrostiv (för
ltapperhet) ), äro af yttre lockemedel de enda som
Ifjältra Ryskse officern vid tjonsten. Vackert deke-
rerade ) och avackert betitlade återvända de från
alla fälitåg, men också knappt besoldade och efter
många möder och svårigheter, ty för öfrigt är Ry-
iska tjersten iche mindre hård för officerarena än
Hör soldaterne. BDisciplinens verhörda stränghet träf-
far dem lika så väl som den ringe krigaren, och å-j
lägger dem, i anseende till wniferm och lefnadsord-
ning, ett lika eanyzcrmämt tvång. Till ech med de
högsta generalpersoner måste, äfven i de aflägsna-
ste proevinsstäder, dagligen visa sig i full uniform,
rustade och spände från topp till tå; den beqväma;
mössan i stället för tsckaken eller officershatten är
dem endast tillåten i vissa, nuga föreskrifna, fall.
äfver ytterst betungande för den icke välmående
officern, emedan hans lön är altför ringa, att der-
med kunna göra lifvet komfortabelt.
Mar kan i allmänhet antaga, att ryske oftcerar-
I
äfven uten och försakelserna under marcherna, äro
, nas lönevilkor äro två till tre gånger ringare, än de:
I flesta andra europeiska armeers äfvensom soldatens
sold är sex till åtta gånger mindre. Detta synes af;
nedanstående öfversigt. Artilleri- och kavalleriofti-:
cerarnes är något större än infanteriets. Dock bör
h.rvid anmärkas, att hvarje h gre officer åtnjuter
dubbel aflöning, först för sin rang och sedan för
den verkliga tjenstgöringen. Rangaflöningen behål-:
ler han, jemväl om han icke är i aktiv tjenst, äf-:;
vensom rangen alltid åtföljer honom, äfven om han
ingår i civil tjenst och t. ex. blir guvernör öfver en,
provins. I sådant fall behåller han först sin off-
cerslön och derjemte äfven guvernörslönen. Office-
rarnas titulaturer äro deis nationelh ryska, dels fran:
ska och Tyska. ij
Vid infanteriet får en simpel soldat 19 rubel! år-!
ligen; en underofficer 24; en Praportischik (fänrik)
450: en Podporatsehik (underlöjtnant) 510; en Po-
rutsehik (löjtnant) 690; en stabskapten 700; en
kapten 750. Majoren uppbär po tscar vu (för sin
rang) 875 och po do-sknosi för sin tjenst), d. v
I I UW— —wWu—NBNRNBNOOL Än kj nnnxnslBlbkWÄ!!ÄAe- rr tt t FHnooooo Or nn rn nn nn onnnnX
felpenningar. Podpolkownik (underöfverste elier öf-
verstlöjtnant) af ryska ordet Polk (regemente) har
för rangen 4090 rubel, och, om han kommenderar :
en bataljon, andra 4000 rubel; men om han kom-
menderar regementet, 3000; Polkownik (öfverste) så-
som sådan, 4,200; men om han kommendrar rege- :
mentet, 20007 generalmajoren såsom sådan 2000; :
men om han för befälet öfver en brigad (2 rege-:
menter) 4000 i tafelpenningar; har han en division
(eller 6 regementer), får han derföre 6000 rubel ta-
felpenningar; generallöjtnanten som sådanr, 3000,
som divisionschef 6000, och som befälhbafvare öfver
en korps, hvilken alltid i Ryssland utgör 60,000
iman, 10,000; en general af infanteriet 4,500, och :
som chef för en korps, 10,000 rubel.
Af denna öfversigt inhemtas, att generalen således
har mer än 20 gånger högre aflöning än stabskap-!
Itenen. Men hvad som gör skilnaden ännu större,
Lär, att de fleste högre officerare dessutom åtmjuta
len mängd både tillåtna och otillåtna biinkomster.:
De indrägtigaste posterna äro befälhafvarenas öfver
len kerps, ett regemente eiler ett kompani. Proviant
och beklädnad, antingen ir natura eller de dertill
bestämda penningarna, aflemnas nämligem af gene-!
ralqvartermästarena till korpscheferne, och af desse
RR Rett RERRRRRRRSRRRRREERRERer
j
till regementscheferne, samt af dem icke till batal-
jonerna, utan till kompanicheferne, så att dessa tre
ot 0 Ja anda I hvilkas händar da kamma
sin titelsjuka och sedan med en anständig rang dra-!:
ga sig tillbaka på sina gods eller till sin residens-
a!rem, som träffa ofticerarne och oftast
om han verkligen kommenderar en bataljon, 4000:
rubel. Denna sistnämnda anöning kallas äfven ata-
icke till divisionerna och brigaderna, utan direkte
jen indragtig och lugn civil tjenst, samt på detta sett
Å
j