Eve MMA BMS MM SURA TRUE AR Mat AR TAS AM I Db rådgifvare tagas utur armöen. Det är en allmän åsigt uti Ryssland, att endast den som en längre tid; egnat sig åt militärtjensten, är skicklig till alla öfriga chefsplatser. Militärtjensten är den allmänna ! plantskoian för alla stiatens funktioner; innan man! tillträder tjensten måste man först sluchbu snatj, tjensten. Genom militärtjen-t förvärfvar man alla de egenskaper, som äro nodvändiga för en rysk statse l f ! L tjenare, af hvad slags värf svm heldst: det tillbörlis ga tjenstenitet, lydnad och undergivenhet för fördighet, i förhålande tll underlydande. Snart sagdt g män, förmågan att befalia, samt enseende och vär; 4 r alla delar af statens embetsverk äro organiserade på militärfot, och de som icke aro det, ega föga avseende. Nästan alla högre poster äro uteslutande beI satte med generalspersoner: så är förhållandet ned statsministrar, senatorer, riksråd, guvernörer i pröc vinserne, kuratorer (kanslerer?) vid universitelerne, öfverjägmästare och öfverbergmästare, och endast undantagsvis, så sallan som en hvit korp bland siarta, finner man blond dem en civil; eudast de lägre, obetydliga:e tjensterna inom civilfachet äro äfven ansedda familjer, af parvenjer o. s. v. Perföre äro de äfven, desse så kallade aTschionovnitio, lemnade t 1 8 besatte med civila tjenstemän, af personer ur mindre c r F till pris åt ett allmänt uppenbart förakt. Det miste vara allceles egna omständigheter, såsom egewsinnig vilja hos fadrea eller sjusl ghet hos sonen, eller dylika, om denna sednare från första början biir bestämd till civiltjensten, H.s massan, d ov. s. tre fjerdedelar 2f adelssönerne, är lefnadsleppet unge följande: först kadet — så junker — sedan kapi lär en och bataljer, Rågot önskvärdt. fredligt embete, intrå de i rikssenaten, ett siåthsllareskap, en kanslersbefattning öfver ett universitet elier dylikt. Den ryska adeln är, i likhet med alla andra länders aristokrati, hvilken endast år baserad på militärisk ära, från födseln egnad åt soldatståndet. Dock är det icke endast naturlig böjelse, som drif ver honom ti!l kadetkorpsen och fäktskolorna, utan äfven en konstlad från staten utgående impuls, hvari g S I I a . on ; C — öfverste — general, och sist, efter några fällt:g t I ( 1 1 adelsprivilegiernes förlust om i två efte:följande generationer icke någon medlem af en familj, hvarken far eller son genom tjenst förvärfvat adlig rang, är ännu gällanje; de ryska adelsprivilegierne äro derföre i behof af en ständig renovatior, och om fa-! dren icke varit i tjenst, så är sosen försatt i nad-! ( I ( (0 jemväl ingår tvång. Peter den stores lag angående f( s j ( värdighet att tjena så länge tills han hinner den! klass, hvilken återger honom sin adliga rang. Försummar han detta, så komma barnbarnen att räknas! j till den lägre folkklassen. I Öfrerhufvud är det icke någon tvifsvel underka-), stadt, art ryssarne ju på visst sätt hafva Peter den, store att tseka för deita tvång, för så vidt att de ig milktärtjensten lira mera godt än annorstades. Lia-rf som armåen för gemene man är en skola till upp-! tande af belefverhet och moralisk bildning. Alla ryska studenter (Musensöhne) utmärka sig genom brist på sedlig bildning, genom inbilskhet och kaHL taktelse, så är hon en skola för adeln till inkem-: d I I : raktersråbet, alla civilembetsmån genom falhet ochy låga eädla tänkesätt. Ingem lirer bättre att kufva I I sitt bojarsinne, att foga sig efter omstardigheterna, ; lagen och andras vilja, än den ryske officeren. Hans har tillfälle att på nära håll se mycket af det mensk-: liga eiändet och är sjelf underkastad att delaga deri,!, Han genomgår med sina soldater och vapenbröder,l, dem han älskar, en sträng pröfningsskela af brist och försakelser , och detta afnöter mången lidelse,! . . l som den i lättja på sina gods iefvande eller i hu-( vudstaden utsväfvande endast dessmera utvecklar och underhåller — Derti!ll kommer att militärståndet öfverhufvud taget merendels en ganska angenäm person, och sannolikt komma ala goda egenskaper, hvaraf en ryss är mäktig, ingenstädes battre tull utveckling än i militärtjensten. De tyska gardesofficerarne höra till de artigaste och mest belefvade gäster den fina verldens salonger hunna önska sig, och äfven den öfriga armöcekorpsens officerare lemDa i skicklighet och bildning för sällskapslifyet många andra efter sig. I redan af naturen hänvisar på en intagande och be-l, 4 4 haglig ylte bildning. En rysk officer är derföre Den ryska armöen år att betrakta såsom en stor straffoch förbättringsanstalt. Disciplinen inom densamma är så sträng att den kufvar till och med de! öfvermodigaste blid. Det är bekant att de ryske godsegarne, vid rekrytuskrifningar vanligtvis aflem na endast utskummet bland ina bönder, tjufvar, översittare och elakt folk, med hvilka deras inspektorer ej kunna komma till rätta. Den ryske kerperalen antager dem alla och förstår att kurera dem för alla deras oarter, så att de innan kort blifva de beskedligaste karlar i verlden. För en mängd förbrytelser är tjenstgöring såsom simpel soldat statueradt som straff. Odugliga studenter, :embetsmån, ja till och med prester blifva på detta sätt instucknal bland soldaterne, der de snart inna illfille att försona sina laster. Men i synnerter är det eu vanligt straff för officerare att blifva degraderade till gemena, ett straff, som finner tillämpning så väl bland grefvar och furstar som bland personer af simplare blod. Detta straff förekemmer så ofta, atti ständigt en mängd adelsmän, baroner, giefvar ochi farstar finnas instuckna bland ryska soldaterne. Till ech med öfverstar och seneraler blifva ofta hastigt degraderade till simpla soldater många för bestöndigt, andra på obestämd tid, somliga åter på en be-! ståmd termin, men som vanligtvis genom kejserlig nåd förkortas. Dessa degradationer blifva utförda. med så mycken stränghet, att den degraderade aldrig får visa sig någonstädes annorlunda än i sin gråa buldansrock och endast med fara för straff kan stjäla sig till ett besök hos sina vänner. i Visserligen är ett dylikt straff en stor olycka; likväl kunna de dermed belastade, sedan de val först erhållit tillstånd att ånyo inskrifras som officerare, med lätthet godtgöra det försummade, ty ingenstädes gå befordringar lifligare och raskare än inom, ryska arvmeen. I de fleste andra armeer anser sig redan den ej hafva gjort dålig lycka, som efter en, icke alltför lång väntan kunnit kompagnictkefsgraden, och mången grånar på sin plats såsom kapiten eller som major samt blott ett och annat gråhufvud hinner generalmajorsvärdigheten. Helt annorlunda går det till i Ryska hären. Raskt svingar junmkern sig uppföre de lägsta graderna till officer och derifrån genom fänriks-, löjtnantsoch stahskanitens sraI I