sats, uppnått dess närvarande ståndpunkt,ihyarföre
klokheten synes bjuda att icke utan behof frånträda
densamma, och blottställa denna vigtigaste gren: af
vår hushållning för menligare följder, än, de tillför-
ene öfverklagade restriktioner.
Utskottet lägger 2500 skepp:ds tillverkning per
medium för 40 år vid bergsmanshyttorne till grand
för rättigheten att få anlägga en härd, utan att för-
klara hvarföre just denna summa blifvit tagen till stöd
för beräkningen. Jag känner ganska välsvårigheter
att, i saknad af fullständiga jurnaler och anteckningar,
med säkerhet kunna beräkna den årliga preduktior
vid bergsmanshyttorne. hvilken ofta måste uppgöras
efter en åapproximativ uppskattning efter malmernes
halt samt tiden som blåsningen fortgått. Jag vet
också, att vid åtskilliga byttor hinner man icke der-
till, men vid ganska många öfverstiger årliga till-
verkningen betydligt 2500 skeppund.
Anses imedlertid förenämnde qvantum såsom me-
delproduktion under nämnde tid, både vid bergs-
manshyttorne och vid de hyttor som tillhöra Bergs-
män och ståndspersoner gemensamt, från hvilka för-
säljning årligen sker till de på köpetackjern privi-
legierade bruksegare, så kan denna tillgång på ett
ungefär beräknas, då man vet, att i de egentliga
Bergslsgerne finnas 94 hyttor ersamt tillhörande
Bergsmän, samt 22 hyttor, hvaruti Bergsmän och
ståndspersoner gemensamt deltaga, eller tillsammans
4143 byttor. Om derföre denna summa multipliceras
med förstnämnde 2500 skeppund, så synes det quan-
tum tackjern, de derå privilegierade bruken årligen
ha att påräknpa, då afdrag icke göres å påget smide
inom Bergslagerne eller andra för deras hushållnin
erforderliga behof, hvartill äfven bör läggas gjutyri-
erne, som årligen använda omkring 40,000 skeppund
samt exporten till Finland, utgörande 9 340,000
skeppund tackjern årligen. Jag kan icke inse någet
giltigt skäl hvarföre, enligt Utskottets-förslag, ett
hyttelag med större tackjernstillverknivig skall tiller-
kännas smidesrätt framför ett annat med lägre till-
verkning, då något visst quantum för året icke kan
föreskrifvas, och det alltid beror på inbrukarne sjelf-
ve, att efter eget gedtfinnande utvidga eller inskrän-
ka sina blåsningar. Anser man nyttigt och utan an-
dras förnärmande, att bergsmanssmidet bör utvidgas
inom bergslagerne, så måste väl alla hyttelag, i mån
af skogslillgång, dertill vara lika berättigade; men
som denna tillåtelse icke står tillsammans. eller kan
förenas med hela landets väl, vågar jag bestrida
verkställigheten deraf.
Då man vidare känner, att hammarskatten öfver
bela Riket, vid 1840 års slut, uppgick till 646,745
St, hvaraf det på köpetackjern beroende gamla och
nya smidet utgör omkring hälften, så finnes, att de
på köpetackjern privilegierade smiden ej kunna be-
stå utan denna tillgång, samt att, om nya Bergsmans-
smiden , utöfver hvad som redan finnes, införas i
Bergslagerna, på tackjernstillverkningens, bekostnad
och till förfång för de derå privilegierade Bruk, så
måste dessa, till större eller mindre del; inskränka
deras rörelse, hvaraf de äfventyrliga följderna för
framtiden lätt kunna föreses.
Härvid torde ock böra anmärkas den högst betyd-
liga tillökning i smidet, beräknad öfver hela landet,
som ägt rum under loppet af de sednare 30 åren,
och serdeles under de 4 sistförflutna 1837—1840,
till ett belopp af 157,966 SR. Hela hammarskatten
utgjorde nemligen vid 48142 års slut 396,819 ST.
Ökningen från förenämnde år till närvarande tid ut-
gör således icke mindre än 219,894 SE, till vinst
för hela Riket och utan rubbning i någons lagliga
rätt, emedan denna tillökning skett i öfverensstäm-
melse med den från ålder gällande princip, att taek-
jernsblåsning egentligen bör bedrifvas i Bergslagerna
och dess förädling verkställas i de skogrika orterna,
som sakna tillgång af malmer.
Granskas deremot de sannolika följderna af Ut-
skottets nu afgifna förslag, så lärer ej kunna bestri-
das, att på sätt som skett, utan allt afseende på kol-
fång, samt deraf beroende smidesrättighet, genast och
på en gång, tillerkänna. alla Bruk utom Bergslag. e-
begränsad smides- och vågföringsrätt, äfvensom rät-
tighet till Härds anläggning inom Bergslag vid hytte-
lag, der blåsning per medium uppgått till 2500 SK,
innebär en omstörtning af enskildas oförverkade rät-
tigheter, stridande emot ett annat af Kongl. Bergs-
Kollegium år 1857 uppgjordt förslag, till en sucees-
sift skeende samt i tillämpningen möjlig öfvergaång
till ett friare smidessystem.
De rättigheter, som blifvit näringsidkare genom
privilegier försäkrade, kunna och böra väl, der det
allmännas väl så fordrar, modifieras och jemkas ef-
ter olika tidsförhållanden , men den nu föreslagna
utväg synes mig verka derbän, att göra handterin-
gens drifvande, i följd af omättligt stegrade kol- och
tackjornspriser, för en stor del Bruksägare nästan
omöjlig. Så mycket som någon önskar jag-all möj-
lig friket i denna likasom. i öfrige näringsgrenar,
men grundad på gällande rättsförhållanden- De för-
ändringar, soma beslutas, böra dock vara af behofvet
påkallade och :med försigtighet utföras. Dessa billi-
ga fordringar saknas likväl i Utskottets förslag, hvil-
ket, enligt min öfvertygelse, kommer att motarbeta
det åsyftade ändamålet, samt att försvåra och in-
Iskränka, i stället tör att underlätta och utvidga Sven-
ska jernhandteringen. — Första följden blir, efter
all anledning, ett oerhördt fördyrande på många stäl
len af både kol och tackjern, samt en i följd deraf
betydligt högre tillverkpingskostnad, hvilken synner-
ligast skall. drabba sådana lokaler, hvarest tackjern,
i brist af malm, icke kan tillverkas, och slutligen
göra all :stångjerhstillverkning omöjlig, för alla de
på köpetackjern privilegierade Bruk, ty hvarifrån
skall tackjern köpas, då ingen säljare mera finnes,
emedan Bergsmannen, efter erhållen smidesrättighet,
likasom hvarje annan klok Bruksägare, torde kom-
ma att inskränka sin blåsning endast till det belopp,
som fordras för detta smides framtida underhåll.
Häremot erinras väl, att de för Nya smidens införan-
de i Bergslagerne fästade vilkor äro af beskaffenhet, att
de svårligen kunna antagas, samt att de af mig befara:
de följderna således icke inträffa. Jag skulle instäm-
ma i denna åsigt, om Bergsmännen i detta afseende
insågo deras egen fördel, samt rättade sig derefter,
ty jag är fullt öfvertygad, att tackjernsproduktion i
deras hand är och förblifver lika lönande, som stång-
jernstillverkningen för dem skali medföra förlust, el-
ler åtminstone mindre fördel; men deras gång, efter
annan, förnyade petitioner härom bevisa tillfyllest,
,