sats, uppnått dess närvarande ståndpunkt,ihyarföre klokheten synes bjuda att icke utan behof frånträda densamma, och blottställa denna vigtigaste gren: af vår hushållning för menligare följder, än, de tillförene öfverklagade restriktioner. Utskottet lägger 2500 skepp:ds tillverkning per medium för 40 år vid bergsmanshyttorne till grand för rättigheten att få anlägga en härd, utan att förklara hvarföre just denna summa blifvit tagen till stöd för beräkningen. Jag känner ganska välsvårigheter att, i saknad af fullständiga jurnaler och anteckningar, med säkerhet kunna beräkna den årliga preduktior vid bergsmanshyttorne. hvilken ofta måste uppgöras efter en åapproximativ uppskattning efter malmernes halt samt tiden som blåsningen fortgått. Jag vet också, att vid åtskilliga byttor hinner man icke dertill, men vid ganska många öfverstiger årliga tillverkningen betydligt 2500 skeppund. Anses imedlertid förenämnde qvantum såsom medelproduktion under nämnde tid, både vid bergsmanshyttorne och vid de hyttor som tillhöra Bergsmän och ståndspersoner gemensamt, från hvilka försäljning årligen sker till de på köpetackjern privilegierade bruksegare, så kan denna tillgång på ett ungefär beräknas, då man vet, att i de egentliga Bergslsgerne finnas 94 hyttor ersamt tillhörande Bergsmän, samt 22 hyttor, hvaruti Bergsmän och ståndspersoner gemensamt deltaga, eller tillsammans 4143 byttor. Om derföre denna summa multipliceras med förstnämnde 2500 skeppund, så synes det quantum tackjern, de derå privilegierade bruken årligen ha att påräknpa, då afdrag icke göres å påget smide inom Bergslagerne eller andra för deras hushållnin erforderliga behof, hvartill äfven bör läggas gjutyrierne, som årligen använda omkring 40,000 skeppund samt exporten till Finland, utgörande 9 340,000 skeppund tackjern årligen. Jag kan icke inse någet giltigt skäl hvarföre, enligt Utskottets-förslag, ett hyttelag med större tackjernstillverknivig skall tillerkännas smidesrätt framför ett annat med lägre tillverkning, då något visst quantum för året icke kan föreskrifvas, och det alltid beror på inbrukarne sjelfve, att efter eget gedtfinnande utvidga eller inskränka sina blåsningar. Anser man nyttigt och utan andras förnärmande, att bergsmanssmidet bör utvidgas inom bergslagerne, så måste väl alla hyttelag, i mån af skogslillgång, dertill vara lika berättigade; men som denna tillåtelse icke står tillsammans. eller kan förenas med hela landets väl, vågar jag bestrida verkställigheten deraf. Då man vidare känner, att hammarskatten öfver bela Riket, vid 1840 års slut, uppgick till 646,745 St, hvaraf det på köpetackjern beroende gamla och nya smidet utgör omkring hälften, så finnes, att de på köpetackjern privilegierade smiden ej kunna bestå utan denna tillgång, samt att, om nya Bergsmanssmiden , utöfver hvad som redan finnes, införas i Bergslagerna, på tackjernstillverkningens, bekostnad och till förfång för de derå privilegierade Bruk, så måste dessa, till större eller mindre del; inskränka deras rörelse, hvaraf de äfventyrliga följderna för framtiden lätt kunna föreses. Härvid torde ock böra anmärkas den högst betydliga tillökning i smidet, beräknad öfver hela landet, som ägt rum under loppet af de sednare 30 åren, och serdeles under de 4 sistförflutna 1837—1840, till ett belopp af 157,966 SR. Hela hammarskatten utgjorde nemligen vid 48142 års slut 396,819 ST. Ökningen från förenämnde år till närvarande tid utgör således icke mindre än 219,894 SE, till vinst för hela Riket och utan rubbning i någons lagliga rätt, emedan denna tillökning skett i öfverensstämmelse med den från ålder gällande princip, att taekjernsblåsning egentligen bör bedrifvas i Bergslagerna och dess förädling verkställas i de skogrika orterna, som sakna tillgång af malmer. Granskas deremot de sannolika följderna af Utskottets nu afgifna förslag, så lärer ej kunna bestridas, att på sätt som skett, utan allt afseende på kolfång, samt deraf beroende smidesrättighet, genast och på en gång, tillerkänna. alla Bruk utom Bergslag. ebegränsad smidesoch vågföringsrätt, äfvensom rättighet till Härds anläggning inom Bergslag vid hyttelag, der blåsning per medium uppgått till 2500 SK, innebär en omstörtning af enskildas oförverkade rättigheter, stridande emot ett annat af Kongl. BergsKollegium år 1857 uppgjordt förslag, till en suceessift skeende samt i tillämpningen möjlig öfvergaång till ett friare smidessystem. De rättigheter, som blifvit näringsidkare genom privilegier försäkrade, kunna och böra väl, der det allmännas väl så fordrar, modifieras och jemkas efter olika tidsförhållanden , men den nu föreslagna utväg synes mig verka derbän, att göra handteringens drifvande, i följd af omättligt stegrade koloch tackjornspriser, för en stor del Bruksägare nästan omöjlig. Så mycket som någon önskar jag-all möjlig friket i denna likasom. i öfrige näringsgrenar, men grundad på gällande rättsförhållandenDe förändringar, soma beslutas, böra dock vara af behofvet påkallade och :med försigtighet utföras. Dessa billiga fordringar saknas likväl i Utskottets förslag, hvilket, enligt min öfvertygelse, kommer att motarbeta det åsyftade ändamålet, samt att försvåra och inIskränka, i stället tör att underlätta och utvidga Svenska jernhandteringen. — Första följden blir, efter all anledning, ett oerhördt fördyrande på många stäl len af både kol och tackjern, samt en i följd deraf betydligt högre tillverkpingskostnad, hvilken synnerligast skall. drabba sådana lokaler, hvarest tackjern, i brist af malm, icke kan tillverkas, och slutligen göra all :stångjerhstillverkning omöjlig, för alla de på köpetackjern privilegierade Bruk, ty hvarifrån skall tackjern köpas, då ingen säljare mera finnes, emedan Bergsmannen, efter erhållen smidesrättighet, likasom hvarje annan klok Bruksägare, torde komma att inskränka sin blåsning endast till det belopp, som fordras för detta smides framtida underhåll. Häremot erinras väl, att de för Nya smidens införande i Bergslagerne fästade vilkor äro af beskaffenhet, att de svårligen kunna antagas, samt att de af mig befara: de följderna således icke inträffa. Jag skulle instämma i denna åsigt, om Bergsmännen i detta afseende insågo deras egen fördel, samt rättade sig derefter, ty jag är fullt öfvertygad, att tackjernsproduktion i deras hand är och förblifver lika lönande, som stångjernstillverkningen för dem skali medföra förlust, eller åtminstone mindre fördel; men deras gång, efter annan, förnyade petitioner härom bevisa tillfyllest, ,