da 1 stallet IOr Sagan. Al aCH Na anicenllllg, OCh
då Utskottet icke behagat fästa afseende på mi-
na anmärkningar, och med de åsigter i ämnet
som nu äro rådande, jag nogsamt föreser, att
Utskottets förslag hos Rikets Ständer skall göra
sig gällande, anhåller jag, att uti Ridderskapet
och Adelns protokoll få nedlägga skälen, hvilka
föranleda mig att rösta emot detta förslag, som,
enligt min öfvertygelse, kommer att motarbeta
det ändamål man söker, som är och måste vara
Svenska jernhandteringens fria utveckling, fram-
gång och förköfran, men icke motsatsen deraf.
Vid sjelfva frågans behandling synes mig Ut-
skottet hafva förbisett tvenne vVäsendtliga om-
ständigheter, som. dermed stå i -oskiljaktigt sam-
manhång, nemligen :
1:o Den fria kolhandeln, såsom utgörande
sjelfva grundvalen för hela rörelsen, och som derföre
i min tanka berdt: vara afgjord, innan några reg -
lementariska föreskrifter i öfrigt meddelas, och
2: Säkerheten för alla de på köpe-tackjern
privilegierade äldre bruk, att efter den i bergs
lagsorterne hu tillstyrkte utvidgade smidesrättig-
bet, derifrån hädanefter som hittills, kunna på-
räkna och vara förvissade om tackjernsbehofvet,
hvilket de sjelfva, i saknad af malmer, ej kunna
åstadkomma; — en tillgång; som likväl hittills ut-
gjort deras lagliga rätt, hvilken svårligen kan
dem frånkännas, emedan ett stort antal medbor-
gares existens och välfärd derpå beror, och ty
förutan stångjernstillverkningen i dessa vidsträck-
ta delar af landet. fortfarande icke kan bedrif-
vas, helst kändt är, att tackjernstillverkningen
inom bergslagerne bedrifves under tvenne sins
emellan ganska skiljaktiga kategorier, nemligen
dels till förbrukning vid egnaredan tillåtne verk-
städer, och dels till afsalu; emot vissa af staten
dererhot lemnade förmåner, till vinnande af en
säker tillgång för alla derå i andra orter privi-
legierade smiden.
Utskottet yttrar väl, att denna rättighet till
tackjernsfång från bergslagerne för de aflägsne
bruken, genom 4803 års Kongl. Författning, nu
mera, sedan smidet i allmänhet blifvit så betyd-
ligen utvidgadt, endast finnes till namnet, samt
att den genom 4853 års Kongl. Författning med-
gilna fria tackjernshandeln, som lemnar hvar
ech en rättighet, att, äfven der malmen finnes,
sjelf tillverka eller köpa tackjern, befriat bergs-
lagerne från skyldigheten att dermed förse an-
dra bruk, och således äfven dem, hvilkas smiden
af ålder varit privilegierade på dessa tillgångar;
men emot denna tolkning får jag anmärka; dels
att den genom 4803 års författning beviljade
smidestillökning inom vissa provinser, der blås-
ning i saknad af malm icke kan åstadkommas,
till stor del grundat desse nya smiden på tack-
jernstillgång från bergslagerne, dels ock att för-
delen af den fria tackjernshandeln egentligen
tillkommer de bruksegare, hvilka äro i tillfälle,
att efter omsländigheterne sjelfva tillverka eller
köpa taekjernsbehofvet; men att deremot ge-
nom den sålunda uppkomne större .konkur-
rens, tillgången inskränkes och försvåras för
dem, hvilka ega smiden men ej kunna blåsa,
samt att denna svårighet ännu mer skall tillta-
ga, om stångjernssmidet utvidgas i de tackjerns-
blåsande bergslagerne, der iden redan hårdt med-
tagne skogen, som hittills hufvudsakligen användts
för tackjernsproduktion, måste blifva otillräcklig
för både blåsning och smide, och att således än-
damålet med 4803 års Kongl. Författning, som
var att uppmuntra tackjernstillverkningen inom
bergslagerne, samt denna varas förädling i de
skogrika orterne, till vinnande af en för hela
landet ökad och nyttig export; och som intill
denna dag på hela handteringen visat så välgö-
rande verkningar, för framtiden helt och hållet
kommer att förfelas.
Följden af Utskottets förslag, i fali det kom-
mer att bringas till verkställighet, synes mig
blifva, att Svenska jerntillverkningen, som hit-
tills, efter naturens egen anvisning, varit spridd
oeh fördelad öfver hela landet, lämpad efier
malm- och skogstillgångarne, skall sålunda kon-
centrerad inom bergslagerne, i afseende på till-
verkningen i det hela, betydligen komma att in-
skränkas mot hvad den nu är, och under an-
dra förhållanden kan blifva, om den utan någon
våldsam rubbning i nuvarande förhållanden får
fortgå, då man vet, att vid en väl skött blås-
ning med våra medelhaltiga malmer, och med
samma kolåtgång ett tredubbelt större quantum
tackjern erhålles, än då samma quantum kol an-
vändes för stångjern, tackjernet inberäknadt, det
vill säga, att med samma kolåtgång kan bergs-
mannen producera minst tre gånger så stort
quantum tackjern, som om samma kol skola för-
delas på både blåsning ech smide, hvaraf lätt
inses, att den hittills påräknade tackjernstillgång
från de malmrika bergslagerne nödvändigt skall
minskas i vida större mån, än smidet der kan
utvidgas, till förfång för de i andra orter af ål-
der privilegierade smiden, som varit grundade
på tackjern från dessa bergslager, ett förhållande,
som synnerligast. inträffar. inom de orter, som
innehafva de betydligaste malmlagren och der-
före med största fördel kunna tillverka tackjern.
Antagom :t. ex. att inom de egentlige Bergs-
lagarne Bergsmännens sammanräknade koluiil-
gång medgifver en tillverkning af 400,060 :sk:d
stångjern, tackjernet dertill inberäknadt, och att
de med samma kol-quantum kunnasproducera
300,000 sk:d tackjern, så får välantagas, att be-
hållningen eller vinsten för dem blir större på