da 1 stallet IOr Sagan. Al aCH Na anicenllllg, OCh då Utskottet icke behagat fästa afseende på mina anmärkningar, och med de åsigter i ämnet som nu äro rådande, jag nogsamt föreser, att Utskottets förslag hos Rikets Ständer skall göra sig gällande, anhåller jag, att uti Ridderskapet och Adelns protokoll få nedlägga skälen, hvilka föranleda mig att rösta emot detta förslag, som, enligt min öfvertygelse, kommer att motarbeta det ändamål man söker, som är och måste vara Svenska jernhandteringens fria utveckling, framgång och förköfran, men icke motsatsen deraf. Vid sjelfva frågans behandling synes mig Utskottet hafva förbisett tvenne vVäsendtliga omständigheter, som. dermed stå i -oskiljaktigt sammanhång, nemligen : 1:o Den fria kolhandeln, såsom utgörande sjelfva grundvalen för hela rörelsen, och som derföre i min tanka berdt: vara afgjord, innan några reg lementariska föreskrifter i öfrigt meddelas, och 2: Säkerheten för alla de på köpe-tackjern privilegierade äldre bruk, att efter den i bergs lagsorterne hu tillstyrkte utvidgade smidesrättigbet, derifrån hädanefter som hittills, kunna påräkna och vara förvissade om tackjernsbehofvet, hvilket de sjelfva, i saknad af malmer, ej kunna åstadkomma; — en tillgång; som likväl hittills utgjort deras lagliga rätt, hvilken svårligen kan dem frånkännas, emedan ett stort antal medborgares existens och välfärd derpå beror, och ty förutan stångjernstillverkningen i dessa vidsträckta delar af landet. fortfarande icke kan bedrifvas, helst kändt är, att tackjernstillverkningen inom bergslagerne bedrifves under tvenne sins emellan ganska skiljaktiga kategorier, nemligen dels till förbrukning vid egnaredan tillåtne verkstäder, och dels till afsalu; emot vissa af staten dererhot lemnade förmåner, till vinnande af en säker tillgång för alla derå i andra orter privilegierade smiden. Utskottet yttrar väl, att denna rättighet till tackjernsfång från bergslagerne för de aflägsne bruken, genom 4803 års Kongl. Författning, nu mera, sedan smidet i allmänhet blifvit så betydligen utvidgadt, endast finnes till namnet, samt att den genom 4853 års Kongl. Författning medgilna fria tackjernshandeln, som lemnar hvar ech en rättighet, att, äfven der malmen finnes, sjelf tillverka eller köpa tackjern, befriat bergslagerne från skyldigheten att dermed förse andra bruk, och således äfven dem, hvilkas smiden af ålder varit privilegierade på dessa tillgångar; men emot denna tolkning får jag anmärka; dels att den genom 4803 års författning beviljade smidestillökning inom vissa provinser, der blåsning i saknad af malm icke kan åstadkommas, till stor del grundat desse nya smiden på tackjernstillgång från bergslagerne, dels ock att fördelen af den fria tackjernshandeln egentligen tillkommer de bruksegare, hvilka äro i tillfälle, att efter omsländigheterne sjelfva tillverka eller köpa taekjernsbehofvet; men att deremot genom den sålunda uppkomne större .konkurrens, tillgången inskränkes och försvåras för dem, hvilka ega smiden men ej kunna blåsa, samt att denna svårighet ännu mer skall tilltaga, om stångjernssmidet utvidgas i de tackjernsblåsande bergslagerne, der iden redan hårdt medtagne skogen, som hittills hufvudsakligen användts för tackjernsproduktion, måste blifva otillräcklig för både blåsning och smide, och att således ändamålet med 4803 års Kongl. Författning, som var att uppmuntra tackjernstillverkningen inom bergslagerne, samt denna varas förädling i de skogrika orterne, till vinnande af en för hela landet ökad och nyttig export; och som intill denna dag på hela handteringen visat så välgörande verkningar, för framtiden helt och hållet kommer att förfelas. Följden af Utskottets förslag, i fali det kommer att bringas till verkställighet, synes mig blifva, att Svenska jerntillverkningen, som hittills, efter naturens egen anvisning, varit spridd oeh fördelad öfver hela landet, lämpad efier malmoch skogstillgångarne, skall sålunda koncentrerad inom bergslagerne, i afseende på tillverkningen i det hela, betydligen komma att inskränkas mot hvad den nu är, och under andra förhållanden kan blifva, om den utan någon våldsam rubbning i nuvarande förhållanden får fortgå, då man vet, att vid en väl skött blåsning med våra medelhaltiga malmer, och med samma kolåtgång ett tredubbelt större quantum tackjern erhålles, än då samma quantum kol användes för stångjern, tackjernet inberäknadt, det vill säga, att med samma kolåtgång kan bergsmannen producera minst tre gånger så stort quantum tackjern, som om samma kol skola fördelas på både blåsning ech smide, hvaraf lätt inses, att den hittills påräknade tackjernstillgång från de malmrika bergslagerne nödvändigt skall minskas i vida större mån, än smidet der kan utvidgas, till förfång för de i andra orter af ålder privilegierade smiden, som varit grundade på tackjern från dessa bergslager, ett förhållande, som synnerligast. inträffar. inom de orter, som innehafva de betydligaste malmlagren och derföre med största fördel kunna tillverka tackjern. Antagom :t. ex. att inom de egentlige Bergslagarne Bergsmännens sammanräknade koluiilgång medgifver en tillverkning af 400,060 :sk:d stångjern, tackjernet dertill inberäknadt, och att de med samma kol-quantum kunnasproducera 300,000 sk:d tackjern, så får välantagas, att behållningen eller vinsten för dem blir större på