del ännu är bestående för de, jemlikt 1803 årslt Kongl. Smidesförordning, privilegierade smiden.l, Statsmannaklokheten synes imedlertid fordra, att; medgifvande af oinskränkt smidesrätt och fix skatt EF per härd, äfvensom afstaten dermed möjligtvis förbundne eftergift af de, vissa bruksägare pålagdel högre skatter, göras till vilkor för komcession å de-!! ras sida af de för jernhandteringens allmänna re-l! form hinderliga anspråk, hvilka af dem kunna in-I! nehafvas. Att staten obetingadt släpper ifrån Sigls medlet att genomföra denna reform — — — attl, updanrödja dessa mer eller mindre grundade-an-lj språk, vore måhända icke väl betänkt. Man måste, ; ehvad man är bruksägare: eller icke; erkänna, att då dåen del af jernyerkeus skatter, som icke är al. bevillningsnatur, tillhör statens ordinära inkomster! och följaktligen af många betraktas, om icke likalt med jordens grundskatter, dock dermed jemförliga, så kunna bruksägare icke !med större fog begärals skattelindring, än Svenska jordens i allmänhet hårdt!s beskattade egare yrka mildring i nyssnämde tryckan-, de grundskatter. Ur statsekonomisk synpunkt vill det dessutom, just med hänsigt till Svenska jernhandelas snart vidtagande förändrade ställning till norta Amerika och till vårt lands allmänna fördel deraf,l! att. rikets förnämsta export upprättiålles, synas,ll sem skulle jernexporttullens tötala borttagande vara af oändiigt större inflytelse: och wvigt, än den nedsättning i jernverkens ordinära skatter, som många pårrka och Utskottet äfven, i ett föregående betänkande, tillstyrkt: Efter mitt förmenandel: kunna, vid det förhållande, som ännu är för Handen och sedan tackjernsexportförbud blifvit vid denna riksdag antaget, Rikets Ständer i denna sak icke för närvarande hos Kongl. Maj:t begära något annat tillgörande, än det som innefattas i följande punkter, nemligen: 4:e Att resultatet af de, i afseende på kolhandelns frigifvande af Kongl. Maj:t för flere år sedan anbefallte allmänna undersökningar varder meddeladti. de, vid nästa riksmöte, sammanträdande Ständer. 2:0 Att Kongl. Maj:t jemväl vid nästa riksdag täckes till Rikets Ständer aflemna den proposition om allmän skattereglering för jernverken, som vid 1854 års riksdag af då församlade Ständer äskade ech Kongl. Maj:t redan år 4838 förklarat sig rviljal: Rikets Ständer meddela. 3:0 Att, i afvaktan på det slut, som å förrberörde 2:ns frågor följa kan, Kongl. Maj:t, emot den provisionella skatt, Kongl. Maj:t pröfvar lämplig, täckes tills vidare tilldela fri smidesrätt åt alla sådane härdar, hvarest antingen smidet, före utfärdandet af 413838 års Kongl. Kungörelse, utom bergslag utgjorde 400 och inom bergslag 430 Skepp. eller ock i brist deraf, utan minskning i den hit intills vanliga tackjernsblåsningen, er säker koltill-j gång af 900 läster för härden visas vara att tillgå. 4:0 Att likaledes tills vidare all reglering afl. smidesverkstäder och smidesrätt, inem de egentligal bergslagerne, må endast på undersökning ankomma, hvarvid noga tillses bör, att möjligheten af ortens jernimalmers tillgodogörande icke genom nyat smiden förhindras; samt 3:o Att likväl obegränsad tillverkningsfrihet vid! de inom bergslagerne varande smidesverkstäder tillerkännes vederbörande egare, utan undantag,! hvilka genom en, efter skogsfånget afpassad sammanläggning af härdar eller inskränkning i deras antal, sjelfyve tillvinna sig rättmätiga anspråk på fritt smide, på grund af verklig koltillgång och således utan allt förfång af andras innehafvande rättigheter. Det inses lätt, att mitt sålunda anmälta förslag grundar sig på nödvändigheten att vårda och skydda ännu bestående rättsförhållanden. Såj snart desse blifvit i behörig ordning tillfredsställde, möter intet hinder att taga ut steget för en vidsträcktare frihet, så väl i det ena som andra! hänseendet. Slutligen bör jag icke lemna obemäldt, att mitt rttrande egentligen afser dem; hvilka innehafva så kallade Tyskverk, men icke den fraktion af bruksegare, som områder de välbekanta Dannemoraverken. En lycka, som leder sin upprinnelse mera från den blinda slumpen än från klokhetens beräknande omtanka, har med ett och annat undantag, under sistförflutna 30 år ställt denna fraktion så högt i materiella fördelar framför rikeisöfrige jern-: verksegare, att någon jemförelse emellan dem ickej är möjlig. Imedlertid äro hitintills utfårdade äl-, dre och nyare bergsförfattningar lika gällande för den ena som för den andra, och den ordinära beskattningen är snarare lägre ån högre för Dannemoraverkens egare. Den benägenhet, inom representationen, att uti hvarjehanda allmänna öfver-) läggningsämnen igenfinna det så kallade bruksin-. tressets förmenta egennyttiga syftning, — — — —li denna benägenhet, som ofta, och äfven på detta rum,l, icke så sällan offentligen röjt sin tillvaro, bar icke ; gjort någon åtskillnad mellan olika klasser afbruks-. egare, utan omfattat dem alla. Omdömet härutinnan skulle dock utan tvifvrel hos Rikets Ständer utfalla mera opartiskt, om gränsliniem vore, i följd ; af olika omständigheter, såsom sig: borde, skarpti markerad. Tilläfventyrs skulle då den ofta i samma omdöme förefunne oblidhet hafva mildrats vid! erinran derom, att. Dannemora-kategoriens lysande! belägenhet utgör den mest kempletta motsatsen tillj, ställningen hos de fleste öfrige Svenska bruäksegare i allmänhet.: Tilläfventyrs skulle i sådant fall den!) af en reservant yttrade förebråelse för aristökratiska grundsatser hafva personligen träffat dem, hvilka måhända kunna derför blifva :samhskyldige fö-! remål och icke blifvit utan inskränkning, i hela sin, förfärliga vidd, framställd mot den stora korporation.bruksegare, som, efter hvad man icke har anledning att betvifla, i allmänhet med berömlig omsorg arbetar för att äfven under konjunkturens stränghet — finna möjlighet att upprätthålla dess för hela landet nyttiga rörelse — som lifvas af sannaste nit för fäderneslandets ära och lycka och i politiskt hänseende, delar den allmänna farhågan för en aristokrati, hvilken, sin rtikedom till trots; fortfar att samla skuld på skuld till det allmänna, derigenom, att den sorgfälligt underhåller thrönens molnstod. rr ——— — Hr Direktören CD. af Uhrs anförande till Rid-l