STOCKHOLM dena 1 Muj.
— Alla som voro närvarande vid Borgare-
Ståndets öfverläggning om kabinettskassan sist-
tidne gårdag och i synnerhet vid slutet deraf,
gjorde utan tvifvel den anmärkningen, att ännu
aldrig i mannaminne uppmärksamheten på hvar-
je talare varit större, ännu aldrig nyfikenheten
på utgången af någon voiering varit så spänd som
vrid detta tillfälle, icke ens den ryktbara seenen
i BondeStåndet år 4829 vid Nils Månssons tal
om indragningsmakten undantagen. Det var ett
verkligt skådespel att betrakta så väl de sär-
skilda ledamöternes, som de främmande gästernas
uppsyr vid uppropandet af hvarje sedel, samt
slutligen den ovanliga sensationen, när det 30:de
ja uppropades. Ailt detta visar, att ehuru man
ännu ingalunda kan vara säker om det slutliga
resultatet i förstärkta StatsUtskottet, så ansågs
dock utgången i de tvänne Stånden af en o-
mätlig vigt och inflytelse. Att allmänhetens
känsla häruti icke misstagit sig, är också vår
tanka. Orsaken hvarföre, ligger egenteliger i
tvänne hufvudomständigheter, hvilka vi en an-
nan dag skole närmare framreda. För när-
varande må det tillåtas oss, som tro, att ett
motsatt resultat hade varit i mer än ett afseen-
de högst olyckligt, icke så mycket för summan,
hvarom der var fråga, som för andra outblifveliga
följder deraf, att öppet förklara vår tillfredställelse
att resultatet kunde blifva sådant efter de an-
strängningar, som ägt rum på andra sidan ännu
i sista stunden. Det är icke tillständigt, att i
ett offentligt blad berätta alla de anekdoter, som
härom cirkulera, men hvilka åtskillige af Stån-
dets egna ledamöter utan tvifvel hafva i
godt minne, och som följaktligen lära öfvergå
till källorna för framtidens historia angående
denna riksdag; blott ett par omständigheter, i
sig sjelfva oskyldiga men likväl karakteristiska
må nämnas. En sådan är t. ex. att en ledamot
ännu emelldn kl. 35 och sex i går morse hade
besök af en plumagerad embetsman, likväl för
tillfället utan plumager, hvilken hals öfver huf-
vud rest hemifrån och anländt hit, och som
sökte bevekligen öfvertyga representanten om
nödvändigheten att ändra sin tanke, hvilket dock
ej lyckades. En annan är, att då Hr Borgmä-
staren Jacobi, i bref anmodad att infinna sig, lä-
rer svarat, att han ännu vore så sjuk, att det
vore yterst svårt för honom att komma, så re-
ste i förrgår eftermiddag en annan Borgmästare
Hr Levin, landvägen till Södertelje, för att hem-
ta honom, hvilken kända omständighet troligen
var egentliga orsaken till det uppseende, som
väcktes af hans inträde i Ståndet. För öfrigt
hafva flere ledamöter vid detta tillfälle visat drag
af orubblighet och karaktersfasthet, som länder
dem till stor heder; grannlagenheten förbjuder
oss att bemärka någen serskildt vid namn.
Vi fortsätta här nedan den i går påbegynta
sammandragna redogörelsen för diskussionen:
Hr Pouselte tillkännagaf i en kort skrift sitt bi-
fall till betänkandet. Han anmärkte likväl dessför-
innan, att då han, vid diskussioner öfver Utskottets
första betänkande, instämde i Hr Hallings yttrande,
så hade detta skett under den förutsättning, att Hr
Hallings tillägg vid slutet af detta yttrande, nemli-
gen: cjag reserverar mig mot en sådan tydning af
min begäran om återremiss, som skulle jag dermed
vilja tillstyrka skuldens betalande, betydde, att Hr
Halling ville afstyrka detsamma.
Hr Berglund biföll likaledes. Han lade vigt derpå,
att de upplysningar, som blifvit meddelade, icke rätt-
färdigade ett anslag.
Hr Petersson (skriftligen) biföll äfven betänkandet.
Han anmärkte, att penningars användande till det
uppgifna ändamålet skulle innefatta ett vådligt Pre-
judikat, och erinrade, att bristen tillkommit på ett
sätt, som icke kunde rättfärdigas.
Hr Hjort (skriftligen) förmodade, att hans tanka
i denna sak icke var ståndet obekant; han hade re-
dan förut öppet gifvit den tillkänna. Hade både
läst och omläst betänkandet med reservationer och
allt, men icke deri funnit den upplysning, som kun-
de förändra hans öfvertygelse. Det uppdrag, kom-
mittenterna gifvit Tal., förutsatte en noggrann ef-
terföljd af grundlagarne; han ägde således ingen rät-
tighet att göra några koncessioner, eller gifva nå-
gra skänker af allmänna medel.
Hr Wijk (såsom det tycktes efter ett memorial-
koncept) fann Hr Ahrnbergs anförande asakrikt
(smålöje) och instämde helt och hållet deri. Han
upprepade åtskilligt af hvad dels reservationen, dels
andra talare, synnerligast Hr Halling, anfört i afse-
ende på frågans uppkomsat och gjorde dervid lika-
ledes den anmärkning, att StatsUtsk:s löfte, att vid
extra statsregleringen återkomma till kabinettskassan,
sannolikt mycket influerade på nedsättningen i an-
slaget till ministerstaten. Tal tadlade strängt Utsk:s
skrifvelse med reqvisition af vidare upplysningar,
och höll deremot ett loftal öfver Utskottets ordfö-
rande och minoritet för de vigtiga upplysningar, de
meddelat. Han hade sjelf aflitigt studerats reserva-
tionerna och tillika i kabinettet skaffat sig alla möj-
liga upplysningar och gaf ettampelt vitsord åt hvad
reservanterne anfört. Sedan Tal. äfven upprepat det