der han på allt sätt skulle hafva sökt att få fram upplysningar; ham tadlade hårdt Utskottets alla åtgärder, isymnerhet Skrifvelsen till utrikes ministern , om: ytterligare upplysningar; Han brännmärkte denna:skrifvelse såsom: en intrig ätt förekomma hvad man sökte, och han berättade; alt han, som: gjort ett löfte att skaffa upplysningar,? derom vändt sig åt andra sbåll, der han. lyckligen sammanträffade med andra ledamöter, som hade samma ändamål, och med hvilka han derföre.. förenade sig i en gemensam reservation; och dermed satte han sig ned, under yttrande, att han framdeles ville komma till. hufvudsaken. Hr Lagergren (skriftligen). Anmärkte att man förehadeen evanlig fråga, som undergått en ovanlig behandling och blifvit en partisak. Söndring var redan förut väckt och måste än bättre låta sig känna i denna fråga. Han försvarade jej.den husbållning, hvarigenom skulden tillkommit, ej heller att man dröjt framlägga den; men detta argiek det förflutna. Derefter: genomgick Tal. ;frågans historik . efter den i StatsUtskottet framlagda: reservation, och lade dervid mycken vigt på, att em minskning i anslag till ministerstaten blifvit tillvägabragt, hvilket han sade att nationen och historien en gång skulle få känna. Han ville ej att skulden skulle erkännas som statsskuld, men fann statens värdighet forära dess betalning och tillstyrkte derför till afortissemång 100,000 Rdr årligen intill nästa Riksdag, attaf Kongl. Maj:t användas och för kommande Ständer redovisas: (Medan Hr Lagergren ännu talade, inkom en stor mängd ledamöter af Bondeståndet, hvilket redan slutat sin session, och intogo plats i salens nedre del.) Hr . Gezelive (skriftligen) tadlade strängt Utskottet, men fann,:att af den bekanta reservationen, frågan blifvit så upplyst, att den nu kunde pröfvas. Han tadlade ock skuldens tillkomst, med hvad dit hörde, men berömde de kraftiga åtgärderna till dess amorterande. Derefter afmålade Tal. de förskräckliga följderna af ett afslag till propositionen om anslag, hvaraf bland annat skulle följa, att våra diplomater komma att föra ett redlöst skepp, kanske oek att en urtima Riksdag blefve nödig, m. m. Han ville förekomma allt det der och gjorde derföre samma förslag som föregående talaren. Hr Petr hade ett längre anförande, som gjorde betydligt intryek, men i början vände sig omkring söndringarne inom representationen, ordförandernes olika begagnande af sitt förtroende och den enskilde -representantens pligter och ställning. Tal; yrkade, att hvad denne kunde fördraga, doek ej borde fördragas af ett helt Riksstånd, och erinrade, med afseende härpå om Bondeståndets vid 1828 års riksdag handling, att kompromeitera sig i frågan om indragningsmaktens upphäfvande. Nu citerade Tal. flera märkliga yttranden af Hrr Stjerneld, Ihre och Skogman, i deras förklaring öfver Justitie-ombudsmannens anmärkningar rörande Barthelemyfonden och Kabinettskassan, af hvilka yttranden inhemtas, att de ansågs de anmärkte tränsaktionerne icke engå Staten eller behöfva -hvs Ständerna anmälas. Tal. fann derföre, att anslagets afslående gjordes nödvändigt, ej mindre af grundlagens bud, än af grannlagenheten att ej inblanda sig i H. M. Konungens enskilda affärer. Vidare genomgick Tal. några af de anmärkningar, som blifvit framställda mot anslagets afslående, och deribland äfven det, att man berde frälsa regeringen ur ett trångnål; Tal, frågade nemligen, med anledning häraf, hvad det vore för ett trångmål, sedan alla hufvudtitlar fått sitt rundeliga anslag. Han slöt med en ganska pikant framställning af de tänkesätt man lålit påskina mot dem, som ej gingo in på vederbörålides åsigter. Hr Schartau, ehuru uppträdande under den sensation, Hr Petres tal väckte, tillvann sig dock shårt uppmärksarahet. Han ämnade nu blott förklara sig öfver Utsköttets händlingssätt och upplyste, med afseende på klandret mot formen af den:skrifvelse, hvari: Utskottet af vederbörande äskade ytterligare upplysningar, att just han varit den, :som-i denna skrifvelse :hade förnämsta andelen; Man borde, sade han, föra ett öppet språk; det hade Utskottet gjort, då det begärde handlingar, som fingo effentliggöras, genom att förtros, ej åt pressen, men åt Ständerna. Man hade kunnat vara diplomat och nyttja ett mer slipadt uttryck, men då hade Utskottet sannolikt blifvit beskyldt för list; ty hvem kunde tvifla på, att ju pressen skolat kungöra det, som köm till :Ständermas kännedom. Här frågade nu Tal. vidate, om alla de der ifrågavarande handlingarne vöro af diplomatisk natur och innehöllo hemligheter, t.: ex. kontraktet med Smith Payne et Smiths; de inlösta obligationerSABA ARNE TTT SISON SAS INRE TARANTINOS ANA