ungar och tbronföljare främst i spelsen för si-
na krigshärar. Detta hade äfven de sett med ko-
Huang Carl XIV. Johan under det fälttåg, då frå-
gan var, huruvida Svenskarne skulle återfå fri-
heten;eller: blifvx Fraänsösernas slafvar: Genom
hans förtjenst kunde nu icke:blott den svenska
handelsflotian segla fritt-påalla hafyutan äfven den
lättjefulle dagdrifvaren sitta på krogen och fritt
bedöma. regeringens åtgärder. - Han gick derefter
tillbaka till andra; förslag af StatsUtskottet och
sade att han aldrig kunnåt föreställa sig, att Ut-
skottet skolat afstyrkå anslag som hade till än-
Famil att frälsa R. St. bank från plundring, söra
nu sånnolikt en dag inträffar. Slutade med att
föreslå reservationerna.
Härefter följde en tystnad; Landtmarskalken
frågade om Adelw ansåg öfverläggningen fullän-
dad, och detta får redan besvaradt med ja, då
He Munck ef Rötensköld begärde; att äfven riks-
dägsinannen Heurlins reservation måtte upplä-
sas teftersorm den: råkat bli glömd förra gången.
Härefter hade sämma ledamot iett skriftligt, mye-
ket långt och mycket skarpt änförande, deri han
motiveradesitt bifalltillbetänkandet, men för hvil-
ket det är-oss omöjligt att nu: redogöra. Slut-
ligen yttrade gig em annan. ung ledamot, Herr
Kammarjunkaren . Liljenstelpe, älven skriftligen
för skuldens betalning. . I anseende dertill, att
hån al husets talrikhet på förhand kunde för-.
utse utgängen, ock att vederbörande, visse der-
om, ieke hade ansett nödigt att frartställa nå-
gon af sina egentliga debatteurer, ansågo de äldre
ledamöterne af oppositionen det icke heller 1lö-
aa mödan att yttra sig, utan skredo till vöte-
ring, först omkontrapropesition -mellar Grefve
Hornszoch Sveii: Heurlins reservationer, då den
förra vann med 489 mot. 69 och derefter i huf-
Fvädsaken; då sätlöget HN mad; 17r röster
mot, 82.
I Prestesikndet öppnade Biskop: Hedren dis-
kussionen och föreslog ett åfligt anslag af 100,000
Rdr till skulden. Efter hohom uppträdde och
talade i sända anda Prbstärde Stötkemmer,
Lålin och Doktor: Agröll. Den sistnämnde tar
lade om avår stora förmågar: och ade: stora: till-
sångarne, för skuldens betalande, så att kvi nu
mera icke dertill behöfde använda våra asilfver-
örråd eller medsmålta kloekorne; och beviljade
400,000 Rdr:nes, utgaende under vissa år,
med vilkor af redovisning inför-Rikets Ständers
Revisor I samma syftning talade Prostarne
Källgren och Hallbdeh för ett årligt anslag, mot-
svarande hvad vida denne: Riksdag blifvit. min-
skadt uti det gainlå anslaget tilk ministerståten.
Prosten Sidner var den förste, som talade an
bifall till Utskottets : betänkande eller emot an-
slaget, och efter honom Prostarne Gahne, Lyth,
Ahlqvist -och Lindmark, hvilken ansåg Rikets!
Ständer. väl kunna af egna medelbetala:skul-
den, men icke, emot 76 Rs. F., vara berätti-
gade watt votera medlen ur stätskassän och sinaj
Kommittenters fiekor.. Prosten Säve sög rik-
tigt musten. ur feservationerne vid betänkandet
och talade lika med Professor Geijer för anslag
till sköldens betalande, utan att bestämma sig
för beloppet deraf. De, som i öfrigt talade för
anslaget, voro :Prostarne Thuden, Helen, Lahng,
Sylvan: och Berlin. Prostarne Sandberg och P.
G:-Svedelius talade äfven för skulderis betalande,
eck redogjorde: vidlöftigt för sina mötiver der-
till, men fästade dervid vissa vilkor, hvaribland
hufvudsakligen, att Fullmäktige i- Riksgäldskon-
toret skulle besörja liqviden ock Kåbinettskas?
såns räkenskaper granskas af Rikets Stäniders
Revisorer - och Statsutskott, på det man måtte
vära Tförvissad, att ingen ny skuld tillskapades.
Prosten Hallstöm talade emot anslaget, och Dok-
tor Thomanier : sänskränkte;; sig: till: att redogöra
för; hvad somvpassörat ati frågan inom Utskot-
tet! Diskussionen förtsättes uti efter middags-
plenum.
i Du BorgareStåndet lefvererades, som man
väl kån tänka, den egentliga hufvuddrabbningen.
Pienum, utsatt till kl: half 407: öppnades kl.
emot, 10; och något efter denna timma föredrogs
det vidlyftiga betänkandet, under hvars upplä-
sande Ståndets i början temligen tomma bänkar
fyllde sig, liksom åhörare-läktaren, så att ett
verkligt plenum uppkom, och endast väntade på
uppläsningetis-slut, för att gripa verket an: Tik-
väl Saknade man änäuv de väntade Borgmästar-
ne, Hit Westman och Jacobi; Dem förre syn-
tes. också ej till, emedan: han ännu ej lärer Hun-
nit anlända; men ön stund efter pleni början
uppkom den sednare, och hans inträdande väckte
mågon:sensation, en allmän hviskning på läkta-
ren :,n8se der kom Hr Jacobix Andtligen var
betänkandet läst till slut och Talmannen .rö-
pade:.
Hr Moberg. Han redogjorde skriftligen för
sin verksamhet, såsom ledamot i StatsUtskottet,