ungar och tbronföljare främst i spelsen för sina krigshärar. Detta hade äfven de sett med koHuang Carl XIV. Johan under det fälttåg, då frågan var, huruvida Svenskarne skulle återfå friheten;eller: blifvx Fraänsösernas slafvar: Genom hans förtjenst kunde nu icke:blott den svenska handelsflotian segla fritt-påalla hafyutan äfven den lättjefulle dagdrifvaren sitta på krogen och fritt bedöma. regeringens åtgärder. Han gick derefter tillbaka till andra; förslag af StatsUtskottet och sade att han aldrig kunnåt föreställa sig, att Utskottet skolat afstyrkå anslag som hade till änFamil att frälsa R. St. bank från plundring, söra nu sånnolikt en dag inträffar. Slutade med att föreslå reservationerna. Härefter följde en tystnad; Landtmarskalken frågade om Adelw ansåg öfverläggningen fulländad, och detta får redan besvaradt med ja, då He Munck ef Rötensköld begärde; att äfven riksdägsinannen Heurlins reservation måtte uppläsas teftersorm den: råkat bli glömd förra gången. Härefter hade sämma ledamot iett skriftligt, myeket långt och mycket skarpt änförande, deri han motiveradesitt bifalltillbetänkandet, men för hvilket det är-oss omöjligt att nu: redogöra. Slutligen yttrade gig em annan. ung ledamot, Herr Kammarjunkaren . Liljenstelpe, älven skriftligen för skuldens betalning. . I anseende dertill, att hån al husets talrikhet på förhand kunde för-. utse utgängen, ock att vederbörande, visse derom, ieke hade ansett nödigt att frartställa någon af sina egentliga debatteurer, ansågo de äldre ledamöterne af oppositionen det icke heller 1löaa mödan att yttra sig, utan skredo till vötering, först omkontrapropesition -mellar Grefve Hornszoch Sveii: Heurlins reservationer, då den förra vann med 489 mot. 69 och derefter i hufFvädsaken; då sätlöget HN mad; 17r röster mot, 82. I Prestesikndet öppnade Biskop: Hedren diskussionen och föreslog ett åfligt anslag af 100,000 Rdr till skulden. Efter hohom uppträdde och talade i sända anda Prbstärde Stötkemmer, Lålin och Doktor: Agröll. Den sistnämnde tar lade om avår stora förmågar: och ade: stora: tillsångarne, för skuldens betalande, så att kvi nu mera icke dertill behöfde använda våra asilfverörråd eller medsmålta kloekorne; och beviljade 400,000 Rdr:nes, utgaende under vissa år, med vilkor af redovisning inför-Rikets Ständers Revisor I samma syftning talade Prostarne Källgren och Hallbdeh för ett årligt anslag, motsvarande hvad vida denne: Riksdag blifvit. minskadt uti det gainlå anslaget tilk ministerståten. Prosten Sidner var den förste, som talade an bifall till Utskottets : betänkande eller emot anslaget, och efter honom Prostarne Gahne, Lyth, Ahlqvist -och Lindmark, hvilken ansåg Rikets! Ständer. väl kunna af egna medelbetala:skulden, men icke, emot 76 Rs. F., vara berättigade watt votera medlen ur stätskassän och sinaj Kommittenters fiekor.. Prosten Säve sög riktigt musten. ur feservationerne vid betänkandet och talade lika med Professor Geijer för anslag till sköldens betalande, utan att bestämma sig för beloppet deraf. De, som i öfrigt talade för anslaget, voro :Prostarne Thuden, Helen, Lahng, Sylvan: och Berlin. Prostarne Sandberg och P. G:-Svedelius talade äfven för skulderis betalande, eck redogjorde: vidlöftigt för sina mötiver dertill, men fästade dervid vissa vilkor, hvaribland hufvudsakligen, att Fullmäktige iRiksgäldskontoret skulle besörja liqviden ock Kåbinettskas? såns räkenskaper granskas af Rikets Stäniders Revisorer och Statsutskott, på det man måtte vära Tförvissad, att ingen ny skuld tillskapades. Prosten Hallstöm talade emot anslaget, och Doktor Thomanier : sänskränkte;; sig: till: att redogöra för; hvad somvpassörat ati frågan inom Utskottet! Diskussionen förtsättes uti efter middagsplenum. i Du BorgareStåndet lefvererades, som man väl kån tänka, den egentliga hufvuddrabbningen. Pienum, utsatt till kl: half 407: öppnades kl. emot, 10; och något efter denna timma föredrogs det vidlyftiga betänkandet, under hvars uppläsande Ståndets i början temligen tomma bänkar fyllde sig, liksom åhörare-läktaren, så att ett verkligt plenum uppkom, och endast väntade på uppläsningetis-slut, för att gripa verket an: Tikväl Saknade man änäuv de väntade Borgmästarne, Hit Westman och Jacobi; Dem förre syntes. också ej till, emedan: han ännu ej lärer Hunnit anlända; men ön stund efter pleni början uppkom den sednare, och hans inträdande väckte mågon:sensation, en allmän hviskning på läktaren :,n8se der kom Hr Jacobix Andtligen var betänkandet läst till slut och Talmannen .röpade:. Hr Moberg. Han redogjorde skriftligen för sin verksamhet, såsom ledamot i StatsUtskottet,