MS Pr ot MO SP VM RV
drömt galet, ty det var, såsem sagdt är, en natt
Mössa (Ur Le Corsaire.)
— Red. har blifvit anmodad, att lemna plat:
för nedanstiemde artikel, som lemnar några in
tressanta upplysningar, angående vwväganläggnin-
gar efter den så kallade ehauss-metoden, ett
ämne, hvarom Red. ej eger tillräcklig sakkän-
nedom, för att kunma yttra något eget omdöme.
OM VÄGARS FÖRBÄTTRING I SVERGE.
Fördsam framstälining til det Förstärkta Stats-
utskottet, af en Dalkarl.
Den sällsamma omständighet bar inträffat, att Re-
presentanterne för de begge näringsidkande delarne
af nationen, Borgerskap och menige man, häfva ne-
kat att utröna det bästa sättet att förbättra landets
vägar, oaktadt ett tillstyrkande derom blifvit gjordt
af Statsutskottet vid 4840 års Riksdag. Sådant är
ej tänkbart, utan att någon stor förvillelse dertill
måste vara orsaken; hvadan förhållandet väl förtje-
nar att närmare undersökas. — Det vill synas, som
en mer eller: mindre dunkel tydning af det, i Stats-
utskottets förslag begagnade ordet chausse skulle
vålla ett missförstånd, emedan de andra skäl, som
Mifvit gifne för afslaget, äro sinsemellan så stridige,
att ingen antaglig grund för den oväntade händelsen
kan af dem sammanföras.
Ideen em derna vägförbättring leder sitt ursprung
från associerade inom Westmanland och Dalarne,
hvilka ej mindre hos Kongl. Maj:t, än hos Rikets
Stinder sökt, att i sann dager framställa behofrvet af
en sådan, emellan Westerås och Fahlun. Kongl.
Maj:t hat skickat Öfverste Ekenstam till Norra Tysk-
land, för att taga kännedom om vägbyggnaderne derstä-
des, och har derefter låtit samma Ingenieur-officer
preliminärt undersöka dem ifrågavaramde vägsträckan,
med tillämpning af både utrikes och inrikes vunnen
erfarenhet, sårat ytterligare uti nådig skrifvelse till
Rikets Ständer vid innevarande Riksdag meddelat
undersökningens resultater, ech rekemmenderat fö-
retaget såsom föremål för amslag. Dessutom hafva
enskildte Motionärer bringat ärendet under Statsut-
skottets pröfning, och Associerade hafra, till befor-
eran af ytterligare upplysning i frågan, bekostat nå-
gra små chausie-prof, utförde under Öfverste Eken-
stams inseeade. Desse prof-arbeten hafva visat, att
våra vanliga vägbyggnads-materialier, rätt använde,
äro ej allenast fullgode, utan jemväl öfverträffa de
utländske: småsten, der sådan finnes maullfri, eller
utur grusmassa kan erhållas genom harpning, gör
den kostsamma stenkrossningen öfverflödig, äfven-
som den minskar till hälften behofvet af massans
nedpressning med tunga valsar, emedan den kullriga
småstenen låter villigt införa sig i alla mellanrum,
som förefinnas, då deremot den sönderslagna stenen
upphänger sig på hvarandras nybrutna facetter. En
något förändrad arbetsmetod fordrades dock för den
naturliga småstenens qvarhållande i orubbadt läge.
DBerjemte har genom profven blifvit bekräftadt, hvad
man vtifrån redan förut kände, att nämligen käll-
draget icke har någon menlig inflytelse på den mull-
fria. sammankilade och vederbörligen formade sten-
massan.
Så stod frågan, när Statsutskottet deröfver borde
yttra sig till Rikets Ständer. Utskottets Ledamöter
toge då noga kännedom om ärendets alla speciali-
tater och förnummo:
1:0 Att utvecklingen af metoden, att för godt
pris ändamålsenligt bygga och förbättra vägar med
småsten af olika dimensioner, utan sönderslagning,
var ännu i sir linda, ehuru möjligheten var bevisad
genom de begge små så kallade chauss-prof, som
Brr Associerade bekostat. Man började vara öfver-
tygad, att den till sin verkan så mycket beprisade,
dyrbara sönderslagning af stenen, var en nödfalls-
eperation, ibrist af maturlig småsten, heldst under-
rättelse samtidigt ingick, att Hac-Adam, sjelfvaupp-
fnnaren till chausse-anläggningar, och efter hvilken
fådnne benämnas, alternativt, mae-adamiserade vä-
gar, har, vid sin första patentansökning i detta af-
seende, uppgifvit sig hafva hemtat idten derom från
Sverge, der han sett operationen. utförd emellan
Malmö och Ystad, af en privat-egendomsegare, som
bade tillgång på mullfri småsten i hafsstranden.
2:0 Hade det visat sig, att de redan verkställde
ehausså profven, på vägen emellan Fahlun ech We-
sterås, hade den oegentlighet. såsom prof betrakta-
de, att de trafikerand-s bjul medförde från ömse än-
dar, och afskakade, på desse korla profstycken, hju-
lens vidhängande smuts. hvilken snart nedbäddade
profven i gyttja: derigenom blef anläggningens verk-
fga förhållande ej synligt, med mindre den sålunda
påförda gyttjan undanskaffades. Denna omständig-
ket undanköll för de trafikerande kännedomen ora
de små anläggningarnes beskaffenhet och nytta, hvari-
genom åter ett af de hufvudsakliga ändamålen med
Pprofstyckena i betydlig mån förfelades, det nämli-
gen, att vinna de trafikerandes intresse för dylik
anläggring i stort, till framkallande af emskildta bi-
drag för planens utförande i det hela. ,
Vid sådan ärendets ståndpunkt, och under ett nog
öfvervägande af de förhållanden, som i begge före-
gående punkter äro anförde, afslog Statsutskottet
väl Motionärernes begäran, om anslag till chausse-
anläggning på vägsträckan mellan Westerås och
Fablun, isin helhet, såsom ännu icke neg förbe-
redd, men tillstyrkte dock Rikets Ständer, ej alle-
nast uti första betänkandet, utan. jemväl vid förnyad
pröfning efter åtefremissen, att med 43,000 Rdr låta
utföra ett större vägförbättrings-prof af det ifråga-
varande slaget, chausse-prof kalladt, oeh ansåg tjen-
ligast, att detta verkställdes på densamma, så kallade
Bergslags-vägen, synnerligast derföre, att då profvet
afsedde vinsten af en erfarenhet för hela landet, så
skulle det säkraste resultatet vinnas på den starkast
anlitade allmänna landsväg inom riket ), heldst den
jemväl var erkänd såsom den felaktigaste.
Sådant är det välbetämkta förslag, som Borgare-
ståndet ansett onödigt och Bondeståndet asflagit. —
Sedan ej mera någon tvifvel finnes för den, som
gjordt sig underättad om förhållandet, attideen eller
anledningen till de nu, i hela Europa så högt be-
prisade chausseer) utgått från Sverge, och .då vi
) Varor, sem föras på Bergslags-vägen, nämligen
endast de, som officielt kunnat annoteras, mäng-
den af allmogens enskildta behofver således obe-
räknade, uppgå årligen till minst 40,000 skeppund