nes derlföre föga sannolkt, att Ulskottet skulle vilje
framhärda på eri bana; som den, med tillfälligt afste;
från den förut följda riktiga, kunnat beträda, må
hända just derföre, att man både inom och :uton
Utsk. trott sig hafva skäl lita på dess redbarhet all
igenom och derföre nog lösligen anställt pröfning a
propositionerne i trenne Stånd, en pröfning, hvar
till fordras uppmärksamhet och vana vid abstrak
tion. Går voteringen icke dess mindre i fullbordan
så må Bondeståndet anse sig hafva dyrköpt en grund
sats; men jag hoppas det bevarar densamma så myc
ket bättre och sorgfälligare till en annan gång fö
sanningens och fosterlandets skuld. Stockholm der
25 April 4841. David Frölich.
TRONEN ARTERNA
— En Riksdagsman af Bondeståndet har begär
rum för nedanstående:
I Lördagens Aftonblad finnes införd en ur Sven
ska Minerva reproducerad artikel rörande Riksdags
mannen Sahlströms anförande i fråga om StatsUt
skottets voteringspropositioner i extra Statsreglerings
frågan. Minerva-artikeln är likväl icke fullkomlig
tillfredsställande för den som älskar sanning. Gu
domligheten har visst giltiga anspråk på menniskor
undergifvenhet och erkännandet af deras fel. Dei
Svenska får likväl nu åtnöjas med bön om förlåtels
derför, att undertecknad icke kan med lika köld s
hennes svarta lögner, som hon sjelf kan nedskrifv
dem.
Undertecknad, äfven tillhörande närvarande Bonde
stånds, på vissa håll så ytterst illa anskrifna, plu
ralitet, har sig ingenting bekant om den för nämnd
pluralitet föranstaltade sexa, emedan han hela dei
omnämnde dagen befann sig på sitt rum. Likvä
skulle han, om det vore nödigt, edeligen kunna fä
sta det förbållandet, att Måndags morgonen — da
gen derpå — klockan 8, högst få namn voro å i
frågavarande anförande tecknade. De öfrige anteck
nades på morgonen före plenum, och det utan in
verkan af hvarken sexor eller nior.
Minerva visar här en skymt af sin vishet och sin
upphöjda tänkesätt, nemligen att Bondeståndet ick
kan handla utan i mån som det är välfågnadt oci
smordt. Detta är dock ett förhållande, som icke fin
ner sin tillämpning på närvarande Bondestånd, oc!
som Minerva ganska väl vet. Men då det icke ä
bennes sak att nedlåta sig till hvad som är sannt
så behöfver hon endast låtsa okunnighet härom, fö
att obehindradt få utgjuta sina smädelser. Väl ha
jag hört omtalas ifrån föregående Riksdagar talrik:
och lysande supeer, voteringsfrukoster, och mera så
dant; men då jag nu för första gången är vid Riks
dagen och således saknar all dylik erfarenhet, si
har jag trott, att dessa och dylika berättelser endas
varit gyckel och historier. Minervas yttrande i nämn
de artikel kommer mig nu att tveka, huruvida ick(
dessa uppgifter äro verkliga sanningar, väl vetandi
att hon af ålder hört till de invigdas antal
och således varit väl underrättad om hvad sig i d
högre regionerne tilldragit. På detta sätt har hon
måhända emot sin vilja, kommit att gifva en liter
vink om de drifkrafter, som vid föregående Riksda
gar verkat. Jag säger med fullt skäl, att jag trodd
dessa uppgifter vara blott ett ilsket gyckel; ty hvil
ken ärlig man, vore han äfven den enfaldigaste bon
de, skulle väl nedlåta sig att begagna sådane mede
för att vinna sitt syftemål? Jag svarar bestämdt
Ingen. Huru kan då den flärdlöse, i glömskan:
dunkel födde och uppfostrade landtboen, ens ana si
nedriga medels användande af de högst upplyste —
af rättvisans höga vårdare. Bibringad denna olyck
liga tro, och med kännedom af nutidens glädjandt
företeelser i öfrigt, må det förlåtas den upprörd:
känslan, om hon, hälften tviflande, fruktar en np
upplösning af det hela, så vida det ej af ett half
underverk räddas.
Af lika halt som uppgiften om den föranstaltadt
sexan, anser jag den gudomliga uppgiften om Han:
Janssons och Sahlströms skrifvarebiträde ifrån Af.
tonbladsbyrån. Jag är fullkomligt öfvertygad att beg
ge dessa män äro fullt ut så kapable, att på pappe-
ret nedskrifva sina fosterländska tankar, som Mi
nerva sina nedriga och ilskna utfall.
Det är en förvånande opartiskhet hos Svenska Mi
nerva att så utbasuna Sahlströms yttrande, att har
ämnade undandraga sig voteringen i Förstärkta Stats:
Utskottet, då Utskottet icke gjort ringaste afseende
å Bondeståndets beslut i denna, om jag så får ut
trycka mig, utomordentligt utomordentliga Statsreg
lering. Vi ega ifrån Medstånden helt färska bevi:
på deras Talmäns sätt att tyda grundlagen; mer
detta lärer icke stöta den, öfver oss menniskor upp:
höjda, som ofelbart både bättre inser, och gudom
ligt vill, hvad som med hennes åsigter öfverens.
stämmer.
Föruudransvärdt är Svenska Minervas och ditc
Biets sätt att gå tillväga. Jag skulle tro, att de
båda önska framgång för sina läror och sina satser
I fall så verkligen är, får jag dock göra dem upp:
märksamma på huru grufligt de misstaga sig, nä
de begagna deras nu öfliga sätt att förfara. Hafyvs
dessa Redaktioner alldeles glömt, att det är sannin
gens lugna, sansade och värdiga språk som öfrerty
gar och skaffar anhängare; och icke det af dem be
gagnade? Men det är så: hyvar fogel sjunger ef.
ter sin näbb. Må derföre, vid närmare eftersin.
nande, ingen förundra sig. Den öfverflödande gal-
lan — missbelåtenheten med hvad som händer och
sker — fruktan att det bättre, rättsenliga och för
framtiden gagnande torde få öfverhand, griper så
desse skriftställare, att de omöjligt kunna styra sig
Mitt enkla råd är, att desse Redaktioner taga sa-
kerna litet mera kallt, lika så väl de dem misshag-
liga, som deras egna, gudaborna åsigter.
Förgäfves söka de med sin vishet och sitt surr
att uppsätta dammar mot tidens, lugnt men säkert
framgående ström; den står dock icke att hejda,
ty framåtskridande är naturens oåterkalleliga lag.
En af Bondeståndets pluralitet
och tillika en af dem som in-
stämt i Sahlströms anförande.n