nes derlföre föga sannolkt, att Ulskottet skulle vilje framhärda på eri bana; som den, med tillfälligt afste; från den förut följda riktiga, kunnat beträda, må hända just derföre, att man både inom och :uton Utsk. trott sig hafva skäl lita på dess redbarhet all igenom och derföre nog lösligen anställt pröfning a propositionerne i trenne Stånd, en pröfning, hvar till fordras uppmärksamhet och vana vid abstrak tion. Går voteringen icke dess mindre i fullbordan så må Bondeståndet anse sig hafva dyrköpt en grund sats; men jag hoppas det bevarar densamma så myc ket bättre och sorgfälligare till en annan gång fö sanningens och fosterlandets skuld. Stockholm der 25 April 4841. David Frölich. TRONEN ARTERNA — En Riksdagsman af Bondeståndet har begär rum för nedanstående: I Lördagens Aftonblad finnes införd en ur Sven ska Minerva reproducerad artikel rörande Riksdags mannen Sahlströms anförande i fråga om StatsUt skottets voteringspropositioner i extra Statsreglerings frågan. Minerva-artikeln är likväl icke fullkomlig tillfredsställande för den som älskar sanning. Gu domligheten har visst giltiga anspråk på menniskor undergifvenhet och erkännandet af deras fel. Dei Svenska får likväl nu åtnöjas med bön om förlåtels derför, att undertecknad icke kan med lika köld s hennes svarta lögner, som hon sjelf kan nedskrifv dem. Undertecknad, äfven tillhörande närvarande Bonde stånds, på vissa håll så ytterst illa anskrifna, plu ralitet, har sig ingenting bekant om den för nämnd pluralitet föranstaltade sexa, emedan han hela dei omnämnde dagen befann sig på sitt rum. Likvä skulle han, om det vore nödigt, edeligen kunna fä sta det förbållandet, att Måndags morgonen — da gen derpå — klockan 8, högst få namn voro å i frågavarande anförande tecknade. De öfrige anteck nades på morgonen före plenum, och det utan in verkan af hvarken sexor eller nior. Minerva visar här en skymt af sin vishet och sin upphöjda tänkesätt, nemligen att Bondeståndet ick kan handla utan i mån som det är välfågnadt oci smordt. Detta är dock ett förhållande, som icke fin ner sin tillämpning på närvarande Bondestånd, oc! som Minerva ganska väl vet. Men då det icke ä bennes sak att nedlåta sig till hvad som är sannt så behöfver hon endast låtsa okunnighet härom, fö att obehindradt få utgjuta sina smädelser. Väl ha jag hört omtalas ifrån föregående Riksdagar talrik: och lysande supeer, voteringsfrukoster, och mera så dant; men då jag nu för första gången är vid Riks dagen och således saknar all dylik erfarenhet, si har jag trott, att dessa och dylika berättelser endas varit gyckel och historier. Minervas yttrande i nämn de artikel kommer mig nu att tveka, huruvida ick( dessa uppgifter äro verkliga sanningar, väl vetandi att hon af ålder hört till de invigdas antal och således varit väl underrättad om hvad sig i d högre regionerne tilldragit. På detta sätt har hon måhända emot sin vilja, kommit att gifva en liter vink om de drifkrafter, som vid föregående Riksda gar verkat. Jag säger med fullt skäl, att jag trodd dessa uppgifter vara blott ett ilsket gyckel; ty hvil ken ärlig man, vore han äfven den enfaldigaste bon de, skulle väl nedlåta sig att begagna sådane mede för att vinna sitt syftemål? Jag svarar bestämdt Ingen. Huru kan då den flärdlöse, i glömskan: dunkel födde och uppfostrade landtboen, ens ana si nedriga medels användande af de högst upplyste — af rättvisans höga vårdare. Bibringad denna olyck liga tro, och med kännedom af nutidens glädjandt företeelser i öfrigt, må det förlåtas den upprörd: känslan, om hon, hälften tviflande, fruktar en np upplösning af det hela, så vida det ej af ett half underverk räddas. Af lika halt som uppgiften om den föranstaltadt sexan, anser jag den gudomliga uppgiften om Han: Janssons och Sahlströms skrifvarebiträde ifrån Af. tonbladsbyrån. Jag är fullkomligt öfvertygad att beg ge dessa män äro fullt ut så kapable, att på papperet nedskrifva sina fosterländska tankar, som Mi nerva sina nedriga och ilskna utfall. Det är en förvånande opartiskhet hos Svenska Mi nerva att så utbasuna Sahlströms yttrande, att har ämnade undandraga sig voteringen i Förstärkta Stats: Utskottet, då Utskottet icke gjort ringaste afseende å Bondeståndets beslut i denna, om jag så får ut trycka mig, utomordentligt utomordentliga Statsreg lering. Vi ega ifrån Medstånden helt färska bevi: på deras Talmäns sätt att tyda grundlagen; mer detta lärer icke stöta den, öfver oss menniskor upp: höjda, som ofelbart både bättre inser, och gudom ligt vill, hvad som med hennes åsigter öfverens. stämmer. Föruudransvärdt är Svenska Minervas och ditc Biets sätt att gå tillväga. Jag skulle tro, att de båda önska framgång för sina läror och sina satser I fall så verkligen är, får jag dock göra dem upp: märksamma på huru grufligt de misstaga sig, nä de begagna deras nu öfliga sätt att förfara. Hafyvs dessa Redaktioner alldeles glömt, att det är sannin gens lugna, sansade och värdiga språk som öfrerty gar och skaffar anhängare; och icke det af dem be gagnade? Men det är så: hyvar fogel sjunger ef. ter sin näbb. Må derföre, vid närmare eftersin. nande, ingen förundra sig. Den öfverflödande gallan — missbelåtenheten med hvad som händer och sker — fruktan att det bättre, rättsenliga och för framtiden gagnande torde få öfverhand, griper så desse skriftställare, att de omöjligt kunna styra sig Mitt enkla råd är, att desse Redaktioner taga sakerna litet mera kallt, lika så väl de dem misshagliga, som deras egna, gudaborna åsigter. Förgäfves söka de med sin vishet och sitt surr att uppsätta dammar mot tidens, lugnt men säkert framgående ström; den står dock icke att hejda, ty framåtskridande är naturens oåterkalleliga lag. En af Bondeståndets pluralitet och tillika en af dem som instämt i Sahlströms anförande.n