BADAREN I DIEPPE, ) AF ROGER DE BEAUVOISE. HI. Sällskapet steg upp. Endast sir Robert drack icke. Ett tjockt töcken, frambragt genom de i samma ögonblick påtända piporna, omhöljde bordet med ett fullkomligt moln; glasen gjorde anfall på hvarandra, och sällskapet förde småningom efter ömsesidiga utmaningar, sir Southwel på det fält, der han var mest tillgänglig, nemligen vadans fålt, på hvilket han mer än en gång blifvit slagen. — Strunt i allt det der! ropade han, efter ett berättadt äfventyr, med en dundrande stämma, och vände sig till sir Rook; allt det, som är möjligt, är ej värdt en insats! Hvad är det ni talar om? att gå sextio mil, att hoppa ned från den högsta kaj i Frankrike, att svälja ned en flaska peppar från Cayenne, eller att gå fyratio timmar omkring ett bord? Jag erbjuder mig, sir Rook, att till er betala värde: af den vackraste springare, som Anderson i denna stund har på sitt stall, att jag tar ett hafsbad nu på stunden! — Tänker ni bada, Commodore, straxt på maten invände sir Robert och tog Commoedoren kraftigt armen. — Eljest är hafvet stort, inföllo de båda sjökadetterne, i det de lyftade på rullgardinen. — Men ni glömmer att ni nyligen, för icke mer än tvenne timmar sedan, undgått ett bad! återtog kapten Rook med ironisk ton. Detta sista syntes göra lifligt intryck på Commodoren. Vid sidan af sir Rook befanno sig tvenne spensliga gentlemen, ledamöter af jaktsällskapet, dresande och vittnen till hans vad i Brighton mmodoren, liksom hvarje Engelsman som råkat i räsigt tillstånd, tycktes taga saken så allvarligt, at! man verkligen blef rädd för honom. ) 8e Aftonbl. för den 24 och 27 Aprik