ställda sexan, hvilken så föga var beräknad på
förhemligande, att en Minervas spion dervid kunde
iakttaga hvad sem skedde, men hvarvid endast 45,
högst 42 personer, således långt ifrån Ståndets plu-
ralitet, tillstädesvoro, och hvaribland icke-ens alla
dessa.togo kärnedom af skrifvelsens. tillvaro, ännu
mindre densamma underteknade, hvilket i stället
skedde dels: före, dels under protokolljusteringen i
ofvarnämnde plenum, utan någon min medvVerkan.
Behagar vidare Minerva taga kännedom af dem, som
undertecknat anförandet, törde kunna bedömas, bu-
ruvida dessa äro af det skret och korn, att de der-
tills kunnat låta. förleda: sig: eller icke. Att den
namngifne Ledamoten Rutberg ogillat anförandet,
är ock en påtaglig osanning. Ståndets protokoll
vitsordar förhålländet dermed. Hvad Minerva i öf-
rigt anför såsom dels späckat med sanningslösa och
vanställda uppgifter, dels beräknat endast, för att i
allmänna tänkesättet förklena och nedsmutsa åtskil-
liga Ledamöter, så af detta som andra Stånd, för-
tjenar ingen vederläggning; men för att icke lemna
Minerva utrymme för ytterligare svängningar, ser-
deles hvad möjligheten af författareskapet till ifrå-
gavarande anförande angår, får jag hänvisa henne
till personer, till hvilkas omdöme hon troligen eger
fullt förtroende, nämligen Hr Kanslirådet och Rid-
daren Wallmark, samt Utgifvaren af Samlaren, Hr
Assessor Ekmark i Strengnäs, hvilka, om de så vil-
ja, kunna intyga, att en och annen af mig författad
mindre skrift från deras ofticiner utgått. )
Slutligen begagnar jag tilifället förklara: det jag
ingaiunda inlåtit mig i detta svaromål, om jag icke
ansett den frånvarande och oförskyllt anfallnes rätt
sådant fordrat; min egen öfvertygelse om nyttan af
försöket att emancipera den närande delen af natio-
nen undan ett vådligt förtryck i beskattningsväg,
må för öfrigt bedömas huru som helst.
Stockholm d, 26 April 1841.
P. Sahlström.
Ur Minervas svar härpå meddelas följande:
Sv. Minervas Red. har, sina grundsatser likmä-
tigt, intagit ofvanstående reklamation, till den kraft
och verkan dem kan förmå, och önskar, för P. Sahl-
ströms och Aftonbladets skull, att den kunde öfver-
tyga rätt många derom, att Aftonbladet ingen del
har uti hela tillställningen. Hvad emedlertid Af-
tonbladets utgifvare icke ens kan försöka att kom-
ma ifrån, är de uppviglande artiklarne uti förra Mån-
dagens och Tisdagens Aftonblad, hvaruti han upp-
höjde och prisade P. Sahlströms åtgärd, samt upp-
manade asubskribenterne till attfortfara i det grund-
lagsvidriga och.revolutionära beslutet, att undandra-
ga sig voteringarne öfver extra statsanslagen, hvaraf
följderne, i fall Bondeståndet skulle efterkomma Af-
tonbladets uppviglingar, blefyve sådana som Sy. Mi-
nerva redan visat.
För Bondeståndets ledamöter, som låtit förleda sig
ill att sätta sina namn under den beryktade skrif-
Len, äfvensom för de synliga tillställarne sjelfva,
måtte det emedlertid vara uppbyggligt att se, huru
deras hbjelte, Aftonbladsmannen, nu hastar att lemna
dem i sticket och ombyta öfvertygelse rörande vote-
ring i Först. Utskottet, sedan han förnummit att vill-
ställningen slagit fel och ifrån alla sidor ogillas.s
Härvid nödgas vi blott anmärka en ny osan-
ning af Minerva. Aftonbladet har 1:0 aldrig gil-
lat Bondeståndets föriarande, utan finner det lika
naturligt nu, som då det först omtaltes; men 2:o
icke. heller någonsin sagt, att detta steg från
Bondeståndet -behöfde leda till voteringens inhi-
berande eller någon revolutionär åtgärd. Alla
svängningar i Minerva kunna således icke åstad-
komma bevisning om någon inkonseqvens hes
Aftonbladet i detta mer än i andra fall.
) För döm, som möjligen intressera sig att inhemta
förhållandet häraf, skola, å Bondeståndets Kansli,
exemplar kostnadsfritt varå att tillgå.
i