ställda sexan, hvilken så föga var beräknad på förhemligande, att en Minervas spion dervid kunde iakttaga hvad sem skedde, men hvarvid endast 45, högst 42 personer, således långt ifrån Ståndets pluralitet, tillstädesvoro, och hvaribland icke-ens alla dessa.togo kärnedom af skrifvelsens. tillvaro, ännu mindre densamma underteknade, hvilket i stället skedde dels: före, dels under protokolljusteringen i ofvarnämnde plenum, utan någon min medvVerkan. Behagar vidare Minerva taga kännedom af dem, som undertecknat anförandet, törde kunna bedömas, buruvida dessa äro af det skret och korn, att de dertills kunnat låta. förleda: sig: eller icke. Att den namngifne Ledamoten Rutberg ogillat anförandet, är ock en påtaglig osanning. Ståndets protokoll vitsordar förhålländet dermed. Hvad Minerva i öfrigt anför såsom dels späckat med sanningslösa och vanställda uppgifter, dels beräknat endast, för att i allmänna tänkesättet förklena och nedsmutsa åtskilliga Ledamöter, så af detta som andra Stånd, förtjenar ingen vederläggning; men för att icke lemna Minerva utrymme för ytterligare svängningar, serdeles hvad möjligheten af författareskapet till ifrågavarande anförande angår, får jag hänvisa henne till personer, till hvilkas omdöme hon troligen eger fullt förtroende, nämligen Hr Kanslirådet och Riddaren Wallmark, samt Utgifvaren af Samlaren, Hr Assessor Ekmark i Strengnäs, hvilka, om de så vilja, kunna intyga, att en och annen af mig författad mindre skrift från deras ofticiner utgått. ) Slutligen begagnar jag tilifället förklara: det jag ingaiunda inlåtit mig i detta svaromål, om jag icke ansett den frånvarande och oförskyllt anfallnes rätt sådant fordrat; min egen öfvertygelse om nyttan af försöket att emancipera den närande delen af nationen undan ett vådligt förtryck i beskattningsväg, må för öfrigt bedömas huru som helst. Stockholm d, 26 April 1841. P. Sahlström. Ur Minervas svar härpå meddelas följande: Sv. Minervas Red. har, sina grundsatser likmätigt, intagit ofvanstående reklamation, till den kraft och verkan dem kan förmå, och önskar, för P. Sahlströms och Aftonbladets skull, att den kunde öfvertyga rätt många derom, att Aftonbladet ingen del har uti hela tillställningen. Hvad emedlertid Aftonbladets utgifvare icke ens kan försöka att komma ifrån, är de uppviglande artiklarne uti förra Måndagens och Tisdagens Aftonblad, hvaruti han upphöjde och prisade P. Sahlströms åtgärd, samt uppmanade asubskribenterne till attfortfara i det grundlagsvidriga och.revolutionära beslutet, att undandraga sig voteringarne öfver extra statsanslagen, hvaraf följderne, i fall Bondeståndet skulle efterkomma Aftonbladets uppviglingar, blefyve sådana som Sy. Minerva redan visat. För Bondeståndets ledamöter, som låtit förleda sig ill att sätta sina namn under den beryktade skrifLen, äfvensom för de synliga tillställarne sjelfva, måtte det emedlertid vara uppbyggligt att se, huru deras hbjelte, Aftonbladsmannen, nu hastar att lemna dem i sticket och ombyta öfvertygelse rörande votering i Först. Utskottet, sedan han förnummit att villställningen slagit fel och ifrån alla sidor ogillas.s Härvid nödgas vi blott anmärka en ny osanning af Minerva. Aftonbladet har 1:0 aldrig gillat Bondeståndets föriarande, utan finner det lika naturligt nu, som då det först omtaltes; men 2:o icke. heller någonsin sagt, att detta steg från Bondeståndet -behöfde leda till voteringens inhiberande eller någon revolutionär åtgärd. Alla svängningar i Minerva kunna således icke åstadkomma bevisning om någon inkonseqvens hes Aftonbladet i detta mer än i andra fall. ) För döm, som möjligen intressera sig att inhemta förhållandet häraf, skola, å Bondeståndets Kansli, exemplar kostnadsfritt varå att tillgå. i