—— — Jag tänkte.... jag trodde .... sade han märk: bart förlägen att hafva blifvit bemärkt; jag är icke känd med Commodore Sauthwel,tillade Bernard med en bugning. — Vill ni att jag skall presentera er för honom --.-min vän? invände sir Robert. — Tusen tack, svarade Bernard; men, ni har affårer med honom; var god fortsätt. Sir Robert satte sig åter. Han märkte icke huru Doktor Bernards blick följde honom med en tilltägande ängslan under det hastiga uttalandet af följande frågor, som han framställde till Commodoren. a — Således, min bästa Commodore, ni Tfortfar att ej mera vilja se lady Southwel, men försäkrar henne om er förmögenhet? Och hon skalle af er emottaga detta frivilliga öfverlemnande? pa — Jag här afhandlingen här hos mig skriftligen affattad. Så, .... enverklig donation .-..hvarom jag låtit föranstalta i London. Då jag viste, att ni var i Djeppe, ville jag låta den komma i edra bänder. Jag skall meddela er den i morgon bittida -... — Nå väl, Commodore! kom ihåg mina ord, återtog sir Robert i det han steg upp: Lady Southwe! skall ej blott vägra att emottaga edra välgerningar, utan hon har också i min närvaro förklarat, att hon, så länge ni lefvet, ej ämnar ingå i DägON ny förbindelse. Förmögenheten, jag går så långt, skulle synas henne ettlumpet ting i samma ögonblick man återställer bennesheder. Och nä, i detta ögonblick, säg mig, hvad har Di för tanka om en qvinnas oskuld ? : Under det sir Robert uttalade dessa ord, visade han sig i Commodorens ögon med:glansen åf em ä delmodig försvarare. Han hade utaw tyvifyel för af sigt attiså småningdm. förbereda honom på ett sam: manträffande med Henne, och tillställa en afgörande scen mellan honom och lady Southwel, då i detsamma Kapten Rook, och med honom flere man af besättningen på ett mindre bildadt sätt rusade in i sa