——
— Jag tänkte.... jag trodde .... sade han märk:
bart förlägen att hafva blifvit bemärkt; jag är icke
känd med Commodore Sauthwel,tillade Bernard med
en bugning.
— Vill ni att jag skall presentera er för honom
--.-- min vän? invände sir Robert.
— Tusen tack, svarade Bernard; men, ni har af-
fårer med honom; var god fortsätt. Sir Robert sat-
te sig åter. Han märkte icke huru Doktor Bernards
blick följde honom med en tilltägande ängslan un-
der det hastiga uttalandet af följande frågor, som
han framställde till Commodoren. a
— Således, min bästa Commodore, ni Tfortfar att
ej mera vilja se lady Southwel, men försäkrar henne
om er förmögenhet? Och hon skalle af er emottaga det-
ta frivilliga öfverlemnande? pa
— Jag här afhandlingen här hos mig skriftligen
affattad. Så, .... en- verklig donation .-..- hvarom
jag låtit föranstalta i London. Då jag viste, att ni
var i Djeppe, ville jag låta den komma i edra bän-
der. Jag skall meddela er den i morgon bittida -...
— Nå väl, Commodore! kom ihåg mina ord, åter-
tog sir Robert i det han steg upp: Lady Southwe!
skall ej blott vägra att emottaga edra välgerningar,
utan hon har också i min närvaro förklarat, att hon,
så länge ni lefvet, ej ämnar ingå i DägON ny för-
bindelse. Förmögenheten, jag går så långt, skulle
synas henne ettlumpet ting i samma ögonblick man
återställer bennesheder. Och nä, i detta ögonblick,
säg mig, hvad har Di för tanka om en qvinnas o-
skuld ? :
Under det sir Robert uttalade dessa ord, visade
han sig i Commodorens ögon med:glansen åf em ä
delmodig försvarare. Han hade utaw tyvifyel för af
sigt attiså småningdm. förbereda honom på ett sam:
manträffande med Henne, och tillställa en afgörande
scen mellan honom och lady Southwel, då i detsam-
ma Kapten Rook, och med honom flere man af be-
sättningen på ett mindre bildadt sätt rusade in i sa-