— Förmodligen ditlagdt af någon hemlig tillbed jäare, sade Rudolf, med någon förargelse. — Eller kanske den tyske professorn, som talade med mig om er en full qvarts timma här om dagen då vi spisadeshusmanskost, sade sir Robert. — Madame! inföll kommartjenaren Harry; den person, som denna morgon hitfört armbandet, är der .... Han frågar, om ni för närvarande tai emot.... — För tusan! murmlade Rudolf, strykande på sin: mustacher; det är en angelägen .... Jag skull Verkligen vilja se honom; vår promenad kan ju nå got uppskjutas. Salsdörren öppnades snart för en man, hvars blot: ta åsyn var öfverrumplande för Rudolph. Det va lady Southwels vanlige badare, en ung man af 9; år. Han var klädd i blå vest, såsom badarne : Djeppe brukade; hans ansigtsbildning var på er gång behaglig och hestämd; hans hår, svart såson asphalt, nedföll i lockar på båda sidor, hans kropps vext tillkännagaf styrka, och ett visst behag utbred sig öfver hans person. — Langlois! utropade hon med en ton, som röj. de oro och förvåning. — Ja, madame, det är jag, just jag.... jag ha tagit mig den friheten, som jag vet ni ursäktar , .. jag ville göra mig underrättad, huruvida ni återfåt ert armband... — Ja, jag har återfått det; Langlois. Vill du e säga mig, byem Som uppdragit dig att återställa det: — Ingen har gifvit mig detta uppdrag, madame ingen .... annan än jag sjelf. — Hvad! det skulle Yara, du?.,.. — Jag måste tillstå, at! det ej varit mig så lätt s253. Jag spatserade på klippan sednast denna morgon, emedan, som ni vet, der finnes ett-litet öfvergifvet kapell; dit vi, liksom åtskilligt sjöfolk, tid efter annan ännu gå att hålla vår andakt, och emedam jag var någet ledsen, bad jag .... och så gick