— Förmodligen ditlagdt af någon hemlig tillbed
jäare, sade Rudolf, med någon förargelse.
— Eller kanske den tyske professorn, som talade
med mig om er en full qvarts timma här om dagen
då vi spisadeshusmanskost, sade sir Robert.
— Madame! inföll kommartjenaren Harry; den
person, som denna morgon hitfört armbandet, är
der .... Han frågar, om ni för närvarande tai
emot....
— För tusan! murmlade Rudolf, strykande på sin:
mustacher; det är en angelägen .... Jag skull
Verkligen vilja se honom; vår promenad kan ju nå
got uppskjutas.
Salsdörren öppnades snart för en man, hvars blot:
ta åsyn var öfverrumplande för Rudolph. Det va
lady Southwels vanlige badare, en ung man af 9;
år. Han var klädd i blå vest, såsom badarne :
Djeppe brukade; hans ansigtsbildning var på er
gång behaglig och hestämd; hans hår, svart såson
asphalt, nedföll i lockar på båda sidor, hans kropps
vext tillkännagaf styrka, och ett visst behag utbred
sig öfver hans person.
— Langlois! utropade hon med en ton, som röj.
de oro och förvåning.
— Ja, madame, det är jag, just jag.... jag ha
tagit mig den friheten, som jag vet ni ursäktar , ..
jag ville göra mig underrättad, huruvida ni återfåt
ert armband...
— Ja, jag har återfått det; Langlois. Vill du e
säga mig, byem Som uppdragit dig att återställa det:
— Ingen har gifvit mig detta uppdrag, madame
ingen .... annan än jag sjelf.
— Hvad! det skulle Yara, du?.,..
— Jag måste tillstå, at! det ej varit mig så lätt
s253. Jag spatserade på klippan sednast denna mor-
gon, emedan, som ni vet, der finnes ett-litet öfver-
gifvet kapell; dit vi, liksom åtskilligt sjöfolk, tid ef-
ter annan ännu gå att hålla vår andakt, och eme-
dam jag var någet ledsen, bad jag .... och så gick