aDet är förbi med mig!s ropade han nu för-
tviflad.
Han stod en stund orörlig med nedsänkt huf-
vud, lik ett offer, som med resignation väntar
sitt öde. Stora svettdroppar runno utför hans
panna, och han vaknade ej ur sin själsdomning
förr än han hörde dragonernas sporrar genljuda
på borggårdens stenläggning. Nu blef han varse
de kläder Carl Eduard tagit af sig, innan han
fydde. Instinktlikt, och utan att sjelf kunna
förklara sig orsaken, tog han dessa kläder, drog
dem på sig och stoppade sitt :blonda hår in i
den Irländska prestens tonsurerade peruk, Så-
lunda förvandlad från högländare till abbe,
störtade han ut ur rummet, med föresats att
fly så fort han möjligtvis kunde; men knappt
hade han hunnit utom dörren, förrän en kraft-
full hand slog ned på hans axel, och sergeant
Maxwells skarpa röst ljöd i detsamma i hans
öra:
I Konungens namn arresterar jag er, prinsl
Bakom sergeanten stodo åtta dragoner med
dragna sablar och färdiga att biträda sin anfö-
rare i fall det behöfdes. Tom kunde således
icke tänka på motstånd, utan nöjde sig med att
ropa:
Men jag är ingen prins! Jag är apotekarlär-
ling! Lemna mi3 i fredlx
All förställning är onyttig, min prins! åter-
tog sergeanten; vi ha en fullständig beskrifning
på er, och den träffar alldeles in
Härvid drog han upp et papper och läste
med hög röst:
Beskrifning på prinsen: blå ögon, rak näsa,