aDet är förbi med mig!s ropade han nu förtviflad. Han stod en stund orörlig med nedsänkt hufvud, lik ett offer, som med resignation väntar sitt öde. Stora svettdroppar runno utför hans panna, och han vaknade ej ur sin själsdomning förr än han hörde dragonernas sporrar genljuda på borggårdens stenläggning. Nu blef han varse de kläder Carl Eduard tagit af sig, innan han fydde. Instinktlikt, och utan att sjelf kunna förklara sig orsaken, tog han dessa kläder, drog dem på sig och stoppade sitt :blonda hår in i den Irländska prestens tonsurerade peruk, Sålunda förvandlad från högländare till abbe, störtade han ut ur rummet, med föresats att fly så fort han möjligtvis kunde; men knappt hade han hunnit utom dörren, förrän en kraftfull hand slog ned på hans axel, och sergeant Maxwells skarpa röst ljöd i detsamma i hans öra: I Konungens namn arresterar jag er, prinsl Bakom sergeanten stodo åtta dragoner med dragna sablar och färdiga att biträda sin anförare i fall det behöfdes. Tom kunde således icke tänka på motstånd, utan nöjde sig med att ropa: Men jag är ingen prins! Jag är apotekarlärling! Lemna mi3 i fredlx All förställning är onyttig, min prins! återtog sergeanten; vi ha en fullständig beskrifning på er, och den träffar alldeles in Härvid drog han upp et papper och läste med hög röst: Beskrifning på prinsen: blå ögon, rak näsa,