tiger med den omstörtning, som derigenom, förr eller sednare, beredes. Man glömmer, att då Talmännen anses vara organer för både regenten och nationens ombud, så eger man också att af dem fordra ett noga iakttagande af de båda Statsmakternas värdighet! Men huru vårdas väl denna värdighet, då, såsom jag nu visat, Riksdagens vigtigaste fråga kunnat af de fyra Riksståndens serskilde ordförande behandlas diametralt olika, utan att Talmännen ens hafva i den officiella ordning som grundlagen bjuder, gjort ringaste försök att förekomma den emellan dem alla, hvar och en för sig, sålunda uppkomna söndring? Det återstår alt visa syftningen med denna söndring, eller rättare sagdt, den följd, som deraf måste uppkomma, så framt det medgifves Erkebiskopen, att oförhindrad af de öfrige Talmännen och Ståndens Deputerade vid Talmanskonklaven fortfara såsom han börjat. I skrifvelse till Rikets Ständer har Kongl. Maj:t, med en verkligen huldrik välvilja, gifvit ett förklarande, i afseende på Riksdagens fortsättning, som tydligen utmärker Kongl. Maj:ts önskan, att förslag till nationalrepresentationens ombildning skall, till vidare grundlagsenlig behandling, varda antaget. Sedan nu Boandeståndet godkänt Konstit tionsutskottets betänkande i detta ämne, så skulle Kong!. Maj:ts ofvannämnde, af millioner undersåtare delade förhoppning icke osannolikt kunna genom Förstärkta Konstitutionsutskottets omröst ningsåtgärd uppfyllas, derest icke Hr Erkebiskopen hade annorlunda beslutat. Något ändamål! med Hr Erkebiskopens förbigående af den, enligt föredragningsordningen, honom till framställning åliggande, ja-procosition på berörde belänkande, måste nödvändigt existera. Och detta ändamål kan, inaturlig slutföljd af Hr Erkebiskopens handlingssätt, icke vara något annat, än att afskära all utväg till representationsförändring, derigenom, att Hr Erkebiskopen nu beredt sig möjlighet, att utan inkonseqvens vägra proposition på antagande af det, till omröstning i Förstärkt Utskott, afgifvande förslag, som är från Konstitutionsutskottet att till Rikets Ständer införvänta. Sannt är, att, på sätt jag redan erinrat, ett sådant Hr Erkebiskopens förfarande är snart sagdt att betrakta som ett malum necessarium, hvars restriktiva verkan är oundviklig, så länge Presteståndet fortfar att, såsom hitintills, merendels, i hvarje förekommande fall, med acklamation upptaga och godkänna allt hvad dess ordförande gör och låter, men häraf följer ingalunda, att de öfrige, genom besagde tänkvärda förhållande, i deras grundlagsenliga rätt, öfver all föreställning förnärmade Riksstånden, skola, på Riksdagens närvarande ståndpunkt, såsom stumma åskådare afvakta den förestående krisen. Hvad Borgareståndet angår, är åtminstone så mycket större anledning till den förväntan, att dess Taleman, uti ny utsättande Talmans-konklav skall, till skingrande af all ovisshet, äska Hr Erkebiskopens bestämda utlåtande, i afseende på dess vidare tillgörande, för att göra framgången af Konstitutionsutskottets representationsförslag omöjlig, som Borgareståndets Talman, nitisk för undanrödjande af onyttiga hinder mot riksmötets afslutande, icke annat kan än begagna den åt honom anförtrodda makt, att förekomma ett ändamålslöst uppehåll med Riksdagen. Då nu bindande liknelser äro för handen, att representationsfrågan, i följd af Hr Erkebiskopens behandlingssält, icke, på den grundlagsenliga vägen, eger någon utsigt till framgång, inser utan tvifvel Borgareståndets Talman, att så snart full visshet härom erhållits, skäl till Riksdagens fortsättning, utöfver den af Rikets Ständer föreslagna tid, icke vidare bör från denna fråga hemtas. Nar härtill kommer att Talman för Borgareståndet, i saknad af sine kollegers, de öfrige Talmännens understöd, uti Talmans-konklaven den 4 dennes, förklarat sig vara sinnad att, i afseende på utsättande dag för riksmötets slut, allena uppvakta H. M. Konungen, så torde man vara fullt berättigad till den förhoppning, alt Kongl. Maj:t genom Hr Talman varder upplyst så väl om Hr Erkebiskopens, på nationalrepresentations ombildning egande inflytande, och derigenom uppkomne, efter hvad i närvarande ögonblick synes, oöfvervirnerliga binder för ombildningens framgång, som ock rörande fruktlösheten att under sådane omständigheter, med Riksdagen uthärda, på den i Kongl. Maj:ts sista skrifvelse till Rikets Ständer uppgifne anledning. Skulle åter, vid den nya Talmans-konklav, som jag härigenom tager mig friheten att, på grund af nu utvecklade vigtiga sakförhållanden hos Hr Talmannen äska det resultat uppkomma, at! samtlige Talmännen förena sig derom, att proposition å Konstitutionsutskottets afgifvande förslag till representationsfrågans omröstning i det Förstärkta Utskottet, icke må, för några i förväg lagda hinder, af någon bland dem vägras, så förfaller icke allenas! den anmälan hos Kongl. Maj:t, hvartill, på sät visadt är, nu för handen varande omständigheter Hi Talmannen uppmana, utan Hr Talmannen vinne; äfven den oskattbara tillfredsställelsen, att hafva ge nom sin åtgärd vindicerat den Rikets Ständers grund lagsenliga rätt, som nu hotas med en öfverhängandt fara, och att såmedelst hafva förekommit en kata strof, hvilken på en gång skulle undergräfva vår: dyrbaraste konstitutionella rättigheter och beröfv: oss all utsigt för våra käraste nationella förhopp ningar! td STOCKHOLM den 20 April. Med Tyska posten erbhöllo vi i dag nyhete från Paris och London till den 9 och från Ham Be I. on