sammandrogos och hans ädla och manligt skön: anlete visade en krigisk hänförelse, en ridderlig känsla. TOch du,; sade Sir Murray som märkt hög ländarens sinnesrörelse, vill du icke heller käm pa för din konung? aJo, jol, svarade Burke, koch om också jag vore den ende i Albyn, som drog svärdet, så är jag färdig att dö för min kung och för den goda saken. Dessa bergsboens energiska ord åstadkommc en snar och mäktig diversion till Carl Eduards förmån. Klancheferna hänfördes deraf, och den elektrista gnistan smällte sjelfve Lord Lovats köld. cOch äfven jag ropade den unge Lochiel, askall dela min furstes öde, det må bli lyckligt eller olyckligt; och detsamma skola äfven de göra, öfver hvilka naturen eller lyckan gifvit mig nagon makt.s Glädjen återkom härvid på Sir Murays anlete; men det behöfdes någon skicklighet för att hejda de högländske ädlingarnas nyväckta enthusiasm. De talade om att afbida prinsens uppvaknande; de ville ofördröjligen öfverlägga med honom. Sir Murray anförde likväl pretendentens ytterliga trötthet, och det var icke utan möda han slutligen lyckades erhålla ett uppskof,. sl morgon således!, sade deskottske cheferne, sedan de bugat sig i det de gingo förbi den sofvande Carl Eduard. , I morgon,, svarade Sir Murray. Och då har blef ensam tillade han i det han betraktade der ännu sofvande Tom: I morgon!--Gud gifve att jag i morgon får några goda nyheter, ty del