sammandrogos och hans ädla och manligt skön:
anlete visade en krigisk hänförelse, en ridderlig
känsla.
TOch du,; sade Sir Murray som märkt hög
ländarens sinnesrörelse, vill du icke heller käm
pa för din konung?
aJo, jol, svarade Burke, koch om också jag
vore den ende i Albyn, som drog svärdet, så
är jag färdig att dö för min kung och för den
goda saken.
Dessa bergsboens energiska ord åstadkommc
en snar och mäktig diversion till Carl Eduards
förmån. Klancheferna hänfördes deraf, och den
elektrista gnistan smällte sjelfve Lord Lovats köld.
cOch äfven jag ropade den unge Lochiel,
askall dela min furstes öde, det må bli lyckligt
eller olyckligt; och detsamma skola äfven de
göra, öfver hvilka naturen eller lyckan gifvit mig
nagon makt.s
Glädjen återkom härvid på Sir Murays anlete;
men det behöfdes någon skicklighet för att hej-
da de högländske ädlingarnas nyväckta enthusi-
asm. De talade om att afbida prinsens upp-
vaknande; de ville ofördröjligen öfverlägga med
honom. Sir Murray anförde likväl pretenden-
tens ytterliga trötthet, och det var icke utan
möda han slutligen lyckades erhålla ett uppskof,.
sl morgon således!, sade deskottske cheferne,
sedan de bugat sig i det de gingo förbi den
sofvande Carl Eduard. ,
I morgon,, svarade Sir Murray. Och då har
blef ensam tillade han i det han betraktade der
ännu sofvande Tom: I morgon!--- Gud gifve
att jag i morgon får några goda nyheter, ty del