PRETENDENTEN. 7)
NOVELL AF JULES A. DAVID.
VI.
Tom betraktade med förvåning hela den präk-
tiga möblering och anordning vi nyss beskrifvit
och trampade med ett slags varsamhet på den
mjuka matta, som tycktes ge efter för hans
steg, då ban i detsamma blef varse framför sig
den hemlighetsfulla person, som han hade att
tacka för ett så ypperligt nattqvarter. Främlin-
gen höll i handen en dammig butelj och i den
andra två glas af den vackraste kristall. Om
Tom varit lika god fysiognomist som hans led-
sagare var skicklig att fördölja sin tanka och
sinnesröre!se, skulle han märkt, att denne vid
inträdet icke utan möda undertryckte ett tvety-
digt löje, för att antaga en allvarsam uppsyn.
Nu, sade främlingen, ,återser ni mig icke
förr än i morgon, men jag har tänkt att viicke
skulle behåfva afvika från våra gamla vanor och
att ni således icke skulle neka att dricka ännu
ett glas Franskt vin tillsammans med mig, in-
nan vi skiljdes åt.p
Dessa ord, ehuru enkla de voro, väckte i Toms
sinne föreställningen om en snara; han tyckte
sig likna en menniska, som Vandrar bland blom-
mor, frukiande att en orm kunde ligga fördold
derunder; men äfven om hans misstanka vore
grundad, var det svårt, nästan omöjligt, att helt
tvärt afslå det gjorda anbudet; Tom kom imed-
lertid ihåg, att bans värd under måltiden icke
förtäft en enda droppa, och förundrade sig så-
) 5e Aftonbladet för den 3, 5, 6,7, 13 och 14 April.