PRETENDENTEN. 7) NOVELL AF JULES A. DAVID. VI. Tom betraktade med förvåning hela den präktiga möblering och anordning vi nyss beskrifvit och trampade med ett slags varsamhet på den mjuka matta, som tycktes ge efter för hans steg, då ban i detsamma blef varse framför sig den hemlighetsfulla person, som han hade att tacka för ett så ypperligt nattqvarter. Främlingen höll i handen en dammig butelj och i den andra två glas af den vackraste kristall. Om Tom varit lika god fysiognomist som hans ledsagare var skicklig att fördölja sin tanka och sinnesröre!se, skulle han märkt, att denne vid inträdet icke utan möda undertryckte ett tvetydigt löje, för att antaga en allvarsam uppsyn. Nu, sade främlingen, ,återser ni mig icke förr än i morgon, men jag har tänkt att viicke skulle behåfva afvika från våra gamla vanor och att ni således icke skulle neka att dricka ännu ett glas Franskt vin tillsammans med mig, innan vi skiljdes åt.p Dessa ord, ehuru enkla de voro, väckte i Toms sinne föreställningen om en snara; han tyckte sig likna en menniska, som Vandrar bland blommor, frukiande att en orm kunde ligga fördold derunder; men äfven om hans misstanka vore grundad, var det svårt, nästan omöjligt, att helt tvärt afslå det gjorda anbudet; Tom kom imedlertid ihåg, att bans värd under måltiden icke förtäft en enda droppa, och förundrade sig så) 5e Aftonbladet för den 3, 5, 6,7, 13 och 14 April.