BLANDADE ÄMNEN. — UTLÄNDSKT OMDÖME ÖFVER MAMSELL BREHMERS: HEMMET). Detta arbete har, liksom de flesta af den utmärkta förfactarinnans, blifvit öfversatt på Tyska. I en recension deraf i Blätler fär Litterarische Unterhaltung, der det med utsökta loford omförmäles, heter det bland annat: aMen vår känsla stegras, och vårt omdöme blir allvarligare och högtidligare, om vi djupare intränga i Förf:s själ och dervid märka, att alla dessa sköna företräden hos henne endast äro bisaker, en välkommen prydnad, under det hennes hufvudsyftning tillhör ett högre område, nemligen den linie, der det sköna sammanflyter med det goda och hvarest det skapas som vi kalla fullkomlig kärlek. Viicke blott glädjas, upplyftas, förnöjas och bildas; Vi befrias af henne äfven från den jordiska naturens slagg — vi blifra bättre genom det vi läsa hennes skrifter. Man må likväl icke tro att hon predikar moral; nej, hon visar 083 moralen i handling. En verksam menniskokärlek, ingående i de finaste vändningar och sympatiserande för menniskans svagheter; en fortfarande sjelfförbättring, för att uppmuntra andra till detsamma, — sådan är hufvudtankan, grunduttrycket i hennes arbete. Det är svårt att antyda, med hvilka fina medel hon fortgår till detta mål; men de bära alla den sanna konstens stämpel. Den äktaste,lyckligaste humor, friare, Ooriginellare och kraftigare än den störste Tyske humorists (?) intar första rummet bland dessa medel. Hon behöfver, för att röja denna humor, ofta blott ett ord, eD antydning, ett binamn, hvaraf hon lyckligt uppfunnit en mängd. Hon stegrar sin humor ofta till sjelfironi, i sanning en sällsynt konsthöjd hos en skriftställarinna och beundransvärd, när den såsom här förenar sig med så djup innerlighet och så mycken fantasi. Af hvad vi här sagt, kan enhvar bestämma, hvilken rang henne tillkommer, icke blott ibland hennes medsystrar, utan öfverhufvud inom konstens hela område; ja, vi kunna ej dölja, att vi anse hennes arbeten, inom den psykologiska humorns sfer, för mönster af stil i detta ords högre bemärkelse och fullkomligt fria från hvarje tadelvärdt maner, för foster af ett upphöjdt, djupt, ädelt och tillika högst Poetiskt sinne. aSå mycket beröm har man blott sätlan tillfälle att uttala, och vi äro således pligtige att något närmare rättfärdiga det. Att ingenting beundra är lätt, och Horatius fann det redan beqvämt på sin tid; men att rättvist beundra är svårare, Inen också mera tillfredsställande. . aFörfattarinnan begränsar genast det område hon valt sig; med hela sitt snilles styrka fördjupar hon sig i ett helt enkelt förhållande och tillbakavisar allt, som icke omedelbarligen hörer dit. Deraf denna fullkomliga afrundning, denna harmoniska jemnvigt i hennes taflor; detta förhållande är vanligtvis familjelifvet; hennes bilder äro i ordets rätta bemärkelse familjemålningar, ingenting mer och ingenting mindre; men det vackraste af detta slag, som nå