pressen. Den grundsats, som våra förfäder hem-
tade rån moderlandet, aatt pressens frihet är
det stora bålverket för borgerlig och religiös fri-
het, är ett af de dyrbaraste testamenten, de ef-
terlemnat åt oss. Vi hafva också lärt så väl af
egen, som andra länders erfarenhet, att gyllene
bojor, pålagda af hvem som heldst eller under
hvad förevändning som heldst, äro lika olycksa-
liga som despotismens jernfjettrar. Den del af
pressen, som styrelsen måste begagna, bör aldrig
nyttjas catt göra den brettslige oskyldig eller sät-
ta fernissa på lasten En anständig och man-
lig granskning af regeringens handlingar bör ic-
ke blott tålas, utan äfven uppmuntras.
Den tankan, att göra myntet uteslutande till
metalliskt, fastän den kan vara välment, synes
mig leda till olyckligare följder än någon annan
plan, som nånsin blifvit uttänkt, och som icke
haft afseende på medborgrarnes personliga rät-
tigheter. Om en plan ensam vore i stånd, att
på en gång hämma den förändring i vilkor, ge-
nom hvilken tusentals af våra mest behöfvande
medborgare, genom industri och spekulations-
anda, stiga upp till förmögenhet, så skulle det
just vara en sådan plan. Om någon åtgärd,
framför hvarje annan, kan skapa en sådan sa-
kernas ställning, så högeligen fördömd af alla san-
na republikaner, hvarigenom de rike dagligen
öka sina skatter och de fattige sjunka allt dju-
pare i elände; så är det införandet af ensamt
metalliskt mynt. Och om det finnes ett sätt,
hvarigenom folkets karakter af ädelhet och lyft-
ning i känslor skulle kunna förstöras, genom
den stora tillväxten af ocker, hvilket då icke
kunde förekommas, så är det genom etableran-
det af ett uteslutande metalliskt mynt.,
,Vaär förening kan endast upprätthållas genom
fördragsamhet. Våra medborgare måste åtnöja
sig med utöfningen af den makt, hvarmed kon-
stitutionen beklädt dem. Försöket af medborg-
rarne i en stat, att kontrollera de inre institu-
tionerna i en annan, kan endast hafva till följd
all uppväcka hänslor af misstroende och afvund,
sbud till missämja, våld, borgerligt krig
säkra få
och slutligen förslöring af våra fria inrältnin-
gar. Förhållandet med vir förening upplyses
bäst genom vilkoren och grunderna för ett ge-
mensamt bolag. En gemensam makt utöfvas un-
der ledning af bolagsmännens förenade rådslag;
men den makt, som de serskilda bolagsmännen
förbehållit sig, är icke åtkomlig af den gemen-
samma styrelsen, eller de enskilda ledamöter, af
hvilka den består. Att göra ett dylikt försök,
finner intet stöd i vår konstitutions grundsatser.
Det bör vara vårt beständiga och allvarliga be-
mödande, att upprätthålla en anda af endrägt
och harmoni emellan de serskilda beståndsdelar-
ne af vår förening. Erfarenheten har tillräck-
ligen lärt oss, att medborgares i en del af unio-
nen verksamhet och bemödande i afseende på
ett ämne, som icke hörer till Federal-styrelsens
handläggning, utan står uteslutande under lokal-
auktoriteternas makt, icke medförer andra följ-
der, än bitterhet, söndring, oenighet och skada
för sjelfva den sak, som skulle befordras. Af
alla vårt lands stora intressen, är en hjertlig,
förtrolig och broderlig förening det vida vig-
tigaste, emedan denna är den enda sanna och
säkra borgen för alla andra intressen.,
Medborgare! Innan jag slutar, måste jag sä-
ga eder mina tankar i afseende på de partier,
som för närvarande finnas i vårt fädernesland.
Det synes för mig fullkomligt tydligt och klart,
att landets bästa fordrar, att den häftiga parti-
anda, som för närvarande beherrskar partierna,
måste ansenligt mildras, om icke helt och hållet
utplånas, eller också inträffa följder, som det är
nedslående att tänka sig. Om partier i en re-
publik äro nödvändiga, för att försäkra landet
om den vaksamhet, som fordras för att hålla em-
betsmännen inom gränserna af lag och pligt, så
är deras nytta i och med uppnående af detta
ändamål slut. Utom denna gräns blifva de för-
störande för allmänna moralen, och fostra en an-
da, fiendtlig emot friheten och möjligen dess för-
störare. Vi hafva exempel på republiker, der
kärleken för fosterland och frihet en tid voro de
herrskande passionerna hos hela massan af med-
borgare, och likväl, med bibehållande af namnet
och formerna af fri styrelse, har man sett alla
spår af dessa tänkesätt utplånas i deras hjertan.
En utmärkt Engelsk författare har gjort den Vack-
ra anmärkningen, att a Romerska senaten hade
Octavius ett parti, Antonius ett parti, men re-
publiken intet.v Likväl fortfor senaten att sam-
las i Frihetens tempel, att tala om republikens
förträfflighet och hållande i helgd, och att gapa
på den äldre Bruti, Curtii och Decii bildstoder.