pressen. Den grundsats, som våra förfäder hemtade rån moderlandet, aatt pressens frihet är det stora bålverket för borgerlig och religiös frihet, är ett af de dyrbaraste testamenten, de efterlemnat åt oss. Vi hafva också lärt så väl af egen, som andra länders erfarenhet, att gyllene bojor, pålagda af hvem som heldst eller under hvad förevändning som heldst, äro lika olycksaliga som despotismens jernfjettrar. Den del af pressen, som styrelsen måste begagna, bör aldrig nyttjas catt göra den brettslige oskyldig eller sätta fernissa på lasten En anständig och manlig granskning af regeringens handlingar bör icke blott tålas, utan äfven uppmuntras. Den tankan, att göra myntet uteslutande till metalliskt, fastän den kan vara välment, synes mig leda till olyckligare följder än någon annan plan, som nånsin blifvit uttänkt, och som icke haft afseende på medborgrarnes personliga rättigheter. Om en plan ensam vore i stånd, att på en gång hämma den förändring i vilkor, genom hvilken tusentals af våra mest behöfvande medborgare, genom industri och spekulationsanda, stiga upp till förmögenhet, så skulle det just vara en sådan plan. Om någon åtgärd, framför hvarje annan, kan skapa en sådan sakernas ställning, så högeligen fördömd af alla sanna republikaner, hvarigenom de rike dagligen öka sina skatter och de fattige sjunka allt djupare i elände; så är det införandet af ensamt metalliskt mynt. Och om det finnes ett sätt, hvarigenom folkets karakter af ädelhet och lyftning i känslor skulle kunna förstöras, genom den stora tillväxten af ocker, hvilket då icke kunde förekommas, så är det genom etablerandet af ett uteslutande metalliskt mynt., ,Vaär förening kan endast upprätthållas genom fördragsamhet. Våra medborgare måste åtnöja sig med utöfningen af den makt, hvarmed konstitutionen beklädt dem. Försöket af medborgrarne i en stat, att kontrollera de inre institutionerna i en annan, kan endast hafva till följd all uppväcka hänslor af misstroende och afvund, sbud till missämja, våld, borgerligt krig säkra få och slutligen förslöring af våra fria inrältningar. Förhållandet med vir förening upplyses bäst genom vilkoren och grunderna för ett gemensamt bolag. En gemensam makt utöfvas under ledning af bolagsmännens förenade rådslag; men den makt, som de serskilda bolagsmännen förbehållit sig, är icke åtkomlig af den gemensamma styrelsen, eller de enskilda ledamöter, af hvilka den består. Att göra ett dylikt försök, finner intet stöd i vår konstitutions grundsatser. Det bör vara vårt beständiga och allvarliga bemödande, att upprätthålla en anda af endrägt och harmoni emellan de serskilda beståndsdelarne af vår förening. Erfarenheten har tillräckligen lärt oss, att medborgares i en del af unionen verksamhet och bemödande i afseende på ett ämne, som icke hörer till Federal-styrelsens handläggning, utan står uteslutande under lokalauktoriteternas makt, icke medförer andra följder, än bitterhet, söndring, oenighet och skada för sjelfva den sak, som skulle befordras. Af alla vårt lands stora intressen, är en hjertlig, förtrolig och broderlig förening det vida vigtigaste, emedan denna är den enda sanna och säkra borgen för alla andra intressen., Medborgare! Innan jag slutar, måste jag säga eder mina tankar i afseende på de partier, som för närvarande finnas i vårt fädernesland. Det synes för mig fullkomligt tydligt och klart, att landets bästa fordrar, att den häftiga partianda, som för närvarande beherrskar partierna, måste ansenligt mildras, om icke helt och hållet utplånas, eller också inträffa följder, som det är nedslående att tänka sig. Om partier i en republik äro nödvändiga, för att försäkra landet om den vaksamhet, som fordras för att hålla embetsmännen inom gränserna af lag och pligt, så är deras nytta i och med uppnående af detta ändamål slut. Utom denna gräns blifva de förstörande för allmänna moralen, och fostra en anda, fiendtlig emot friheten och möjligen dess förstörare. Vi hafva exempel på republiker, der kärleken för fosterland och frihet en tid voro de herrskande passionerna hos hela massan af medborgare, och likväl, med bibehållande af namnet och formerna af fri styrelse, har man sett alla spår af dessa tänkesätt utplånas i deras hjertan. En utmärkt Engelsk författare har gjort den Vackra anmärkningen, att a Romerska senaten hade Octavius ett parti, Antonius ett parti, men republiken intet.v Likväl fortfor senaten att samlas i Frihetens tempel, att tala om republikens förträfflighet och hållande i helgd, och att gapa på den äldre Bruti, Curtii och Decii bildstoder.