—
bli att väcka oss med hvisslingar, om du int
ser på vägen någon trupp rödrockar.,
Denna lexa, gifven i en bestämd ton, tyckte
alldeles icke smaka den, till hvilken den va
ställd; men den vördnad, som han syntes hys
för sin kamrat, afböjde utbrottet af hans miss
lynthet och han nöjde sig således med att svara
Du har rätt, Burke; mitt förhållande va
kanske icke alldeles Passande för en Stuartarne:
hederlige och trogne tjenare; men i stället föl
att tala om min oförbätterliga natur, vore dei
kanske rättast att anklaga tidens olyckor. I går
satte min hustru fram på middagsbordet ett par
sporrar i ett fat åt mig, hvilket vill säga på goc
Gaöliska: att det är tid att stiga till häst, ty
visthuset är tomt och barnen hungriga. Vil
du att jag skall låta de stackrarne frysa ihjel!
och kan jag inte begära lite småmynt af er
obekant vän, som jag råkar ute Dland vår
ljung?
Mot slutet af detta svar hade den Skottske
ätten något höjt sin röst, emedan han såg alt
le öfrige högländarne, som dittills hållit sig på
fstånd, nu började nalkas. När de hunnit fram
ill stället, återvann den roflystne jätten sin sä-
cerhet och sade till Tom:
Se så, min unge vän, skynda nu, ge mig er
börs och lita på min ärlighet; var säker på,
tt jag skall lemna er så mycket qvar, att ni
rikeligen kan fortsätta er resa.
Denna gång kom den hederlige Burke icke till
Toms hjelp, antingen han tviflade på verkan af
ina föreställningar, eller de öfrige högländarenas
lärvaro icke lemnade honom någon utsigt att