—! PLANDARE ÄMNEN. PRETENDENTEN. NOVELL AF JULES A. DAVID. L År 1745 bodde en apothekare,en bland de sista lemningarne af detta utgångna slägte, hvars historia Moliere så väl skrifvit, i en stad i norra Skottland och idkade der sitt aktningsvärda yrke. Det var en liten man, i allt svarande mot traditionens mönster; han bar en hatt med breda bord, pudrad peruk, en lång rock hängande på en mager gestalt, en köpp med elfenbensknapp, en gnällande stämma, en på en gång sträfoch listig uppsyn, den djupaste aktning för sig sjelf och sin profession; ingenting af allt detta fattades hos honom. Men utom sitt yrkes egenheter, hade Master Cromby äfven några ndra, som tillhörde hans tidehvsrf. Således skröt han af att alltid hafva varit en uppriktig anhängare af 4688 års revolution, eller, för att nyttja hans egna ord, att vara Whig) och en af de renaste deribland. Genom alla dessa partioch tidsegenskaper, framlyste likväl serskildt den personliga fåfängan. Master Cromby tärdes af begär att spela en röl och att förändra lefnadsförhållanden; Wilhelms af Oranien konstitution passade förträffligt för Master Crombys anspråk. Han var ålderman och officer i det enda kompagni stadssoldater, som hvarje månad paraderade på stadens torg. Han hade sålunda genom revolutionen vunnit allt det inflytande ech utmärkelse, hvarpå han rimligen kunnat göra anspråk, men detta var honom likväl icke nog. Master Cromby gjorde sig en ära af sin politiska ståndaktighet, yttrade aldrig sin enskilda mening annat än när han var inom fyra väggar och fullkomligt säker på de öron som hörde honom. Denna försigtighet skadade för öfrigt iintet fall det förtroende ban åtnjöt. Den lilla stad, der han bodde, var belägen fyra mil från den kedja af öar, holmar och klippor, som omger Skottska kusten, och låg sålunda omgifven af dessa krigiska och Jakobitiskt sinnade Klaner, som under Georg II:s regering ännu alltid saknade den förjagade dynastien; i trots af den lag, som befallde deras afväpnande, voro de Skottska bergsboerne ännu nog fruktansvärde för att kunna göra sin opinion gällande i en stad, som endast försvarades af ett kompagni borgargarde, och Master Cromby var derföre alldeles icke angelägen om att hos dem stå i någon misstanka. Den varsamhet han gjort sig till regel, tycktes isynnerhet på sednare tider vara föreskrifven af bjudande omständigheter. Obestämda rykten började blifva gängse bland de trogna Klanerna. De Skottske barderne, som med klagande toner besjungit Claymores sömn, förkunnade nu högt hans uppvaknande; Gzäls söner började med stolthet höja sina hufvuden; man hörde talas om väpnade sammankomster, som OÖfverste Gardiners dragoner icke alltid lyckades skingra; med ett ord, allt syntes förebåda, att Juni månad år 1745 icke skulle förflyta utan märkeliga tilldragelser: M Det var således i början af denna månad, som Master Cromby höll på att sluta sin mMmiddagsmåltid i bodkammaren innanför sitt apothek, hvilken på en gång tjenade till mottagningsrum och matsal. Midt emot honom satt en storvext yngling, hvilken man snarare på dess aptit, än på dess drägt och dess vördnadsfulla uppsyn, kunde igenkänna för hans lärling. Ynglingen hade för tredje gången fyilt sin tallrick med en blandning af ärter, potatis och rökt fläsk, då Master Cromby hastigt steg upp, såg på sin klocka och sade till sin ännu spisande lärling med en ton af ironi: Om jag skall dröja med att gå ut till dess ni inte mera har munnen full, så kommer jag alltför sent till åldermännens församling, der min närvaro är oundgänglig under nuvarande brydsamma omständigheter. Skynda er således, ty ) De fleste läsare torde redan känna, att Whig och Tory sedan ett par hundrade år utgjort benämningarne på olika politiska partier i Storbrittannien. rr rn rn Lindberg: vid Låhgholmens Mekaniska verkstad, med hvil