—!
PLANDARE ÄMNEN.
PRETENDENTEN.
NOVELL AF JULES A. DAVID.
L
År 1745 bodde en apothekare,en bland de
sista lemningarne af detta utgångna slägte, hvars
historia Moliere så väl skrifvit, i en stad i norra
Skottland och idkade der sitt aktningsvärda yr-
ke. Det var en liten man, i allt svarande mot
traditionens mönster; han bar en hatt med bre-
da bord, pudrad peruk, en lång rock hängande
på en mager gestalt, en köpp med elfenbensknapp,
en gnällande stämma, en på en gång sträfoch listig
uppsyn, den djupaste aktning för sig sjelf och sin
profession; ingenting af allt detta fattades hos ho-
nom. Men utom sitt yrkes egenheter, hade Master
Cromby äfven några ndra, som tillhörde hans
tidehvsrf. Således skröt han af att alltid hafva
varit en uppriktig anhängare af 4688 års revo-
lution, eller, för att nyttja hans egna ord, att
vara Whig) och en af de renaste deribland. Ge-
nom alla dessa parti- och tidsegenskaper, fram-
lyste likväl serskildt den personliga fåfängan.
Master Cromby tärdes af begär att spela en röl
och att förändra lefnadsförhållanden; Wilhelms
af Oranien konstitution passade förträffligt för
Master Crombys anspråk. Han var ålderman
och officer i det enda kompagni stadssoldater,
som hvarje månad paraderade på stadens torg.
Han hade sålunda genom revolutionen vunnit
allt det inflytande ech utmärkelse, hvarpå han
rimligen kunnat göra anspråk, men detta var ho-
nom likväl icke nog.
Master Cromby gjorde sig en ära af sin poli-
tiska ståndaktighet, yttrade aldrig sin enskilda
mening annat än när han var inom fyra väggar
och fullkomligt säker på de öron som hörde ho-
nom. Denna försigtighet skadade för öfrigt iin-
tet fall det förtroende ban åtnjöt. Den lilla stad,
der han bodde, var belägen fyra mil från den
kedja af öar, holmar och klippor, som omger
Skottska kusten, och låg sålunda omgifven af
dessa krigiska och Jakobitiskt sinnade Klaner,
som under Georg II:s regering ännu alltid sak-
nade den förjagade dynastien; i trots af den lag,
som befallde deras afväpnande, voro de Skott-
ska bergsboerne ännu nog fruktansvärde för att
kunna göra sin opinion gällande i en stad, som
endast försvarades af ett kompagni borgargarde,
och Master Cromby var derföre alldeles icke
angelägen om att hos dem stå i någon miss-
tanka.
Den varsamhet han gjort sig till regel, tycktes
isynnerhet på sednare tider vara föreskrifven af
bjudande omständigheter. Obestämda rykten
började blifva gängse bland de trogna Klanerna.
De Skottske barderne, som med klagande toner
besjungit Claymores sömn, förkunnade nu högt
hans uppvaknande; Gzäls söner började med stolt-
het höja sina hufvuden; man hörde talas om väp-
nade sammankomster, som OÖfverste Gardiners
dragoner icke alltid lyckades skingra; med ett
ord, allt syntes förebåda, att Juni månad år
1745 icke skulle förflyta utan märkeliga tilldra-
gelser: M
Det var således i början af denna månad, som
Master Cromby höll på att sluta sin mMmiddags-
måltid i bodkammaren innanför sitt apothek,
hvilken på en gång tjenade till mottagningsrum
och matsal. Midt emot honom satt en storvext
yngling, hvilken man snarare på dess aptit, än
på dess drägt och dess vördnadsfulla uppsyn,
kunde igenkänna för hans lärling. Ynglingen
hade för tredje gången fyilt sin tallrick med en
blandning af ärter, potatis och rökt fläsk, då Ma-
ster Cromby hastigt steg upp, såg på sin klocka
och sade till sin ännu spisande lärling med en
ton af ironi:
Om jag skall dröja med att gå ut till dess ni
inte mera har munnen full, så kommer jag allt-
för sent till åldermännens församling, der min
närvaro är oundgänglig under nuvarande bryd-
samma omständigheter. Skynda er således, ty
) De fleste läsare torde redan känna, att Whig och
Tory sedan ett par hundrade år utgjort benäm-
ningarne på olika politiska partier i Storbrittan-
nien.
rr rn rn
Lindberg: vid Låhgholmens Mekaniska verkstad, med hvil