ee - - - oo - 0 OS oe
nu antaga, att de länder, der dessa. rå ämnen fin-
nas, skulle följa vår politik och förbjuda all utför-
sel af dem, förr än de vore bragta till den högsta
vidare bebandling, förbrukas. Sade styrelserne 1
dessa länder, att råsåcker och oarbetad bomull ickel
få utföras, utan blott toppsåcker och — icke blott
bomullsgarn — icke cns hvita bomullsväfnader —I
utan helt enkelt endast färgade och appreterade
bomullstyger; så hade dessa styrelser icke gjort meal,
än betalt oss med vårt eget mynt. Sade styrelser-
ne i alla de länder, hvarifrån vi hemta rå hudar, !
att icke dessa, icke ens läder, uten endast fåardig
gjorda skodon och remtyg finge utförus, hvad hare
vi då att klaga? Hvar stadnade då verlden, hvar)
nationerna: sammanlefnad och trefnad? Jag vän-
tar mig visst det inkastet, att om de äro enfaldiga,
böra vi icke vara det. Hvad är det imedlertid,
som vi med sådan bitterbet öfverklaga hos vissa
andra nationer, om icke just detta? Hvad grund
har det skri, som vi upphöja om deras handels-
tyranvi och fabrikstyranni? Ja, just samma grund-
sats, som vi här försvara, utan att tro oss derföre
vara nägra tyranner.
I Och säkert är, att vi mångenstädes anklagas för
just ett sådant tyranni — eller rättare försök till
tyranni, ty man är blott förargad öfver, icke rädd
för våra vanmäktiga fersök. Vi få höra: med Er:
kan ju ingen komma i någon beröring; J ären så
inbitna prohibilionister, att det icke är värdt att;
Italia med Er. Och man mäter åt oss med samma
målt, hvarmed vi mäta åt andra; en mängd tillfäl-
Hen att afsälta våra naturliga alster, som skulle
I bringa landets rörelse till liflighet och sprida väl-
måga, gå oss ur händer, emedan vi instänga och
kringskansa oss med orimliga förbud, Vi böra icke
Itro, att utländingea är dummare än vi och harlust.
att endast köpa af oss, utan att få sälja till oss.
Han genomskädar värt korttänkta system och ut-
armar oss just geBom det, som vi tro skulle göra
oss rika. Just detta gäller om vissa artiklar, hvarå
Bonde-Ståndet för sin del beslutit förbud, t. ex.
Arrac, Rumm och Franska bränviner. Kunna vil
inbilla oss, att de folk, som tillverka dessa, skola
I köpa vårt jern, i fall vi ingenting köpa af dem
tilibaka? Från dem komma inga skepp bariastade
hit, för att lasta jern härifrån; och om vi skicka
dit jern!aster, så hafva vi först och främst svårt
att sälja dem, i fall vi ingenting köpa tillbaka, och
för det andra måste våra skepp gå med barlast
hem. Ty ingen må inbilla sig, att vi alltid kunna
fågfrakter derifrån till andra länder. Dessa veta
pog att ge sina ezna skepp fördelar, som göra vår
täflan i fraktfarten omöjlig. Vår handel och våra
produkters afsättning på dessa länder måste vi så-
ledes afsäga oss, för det korttänkta infallet, att vi
nyväl kunna umbäran Arrak o. sov. Vi klaga, att
vår afsättning på främmande länder dagligen för
sämras; men hvad hafva vi annat förtjenat genom
vår korttänkta och trångbröstade envishet att bara
vilja sälja, men icke köpa?
Är det då ömhet för våra näringar, som drifver
oss till detta bedröfliga system? — Nej, nej, och
åter nej! Om vi mena detta, så vinna vi det
dock icke. Hvad menniskan vill äga och har råd
att skaffa sig, det skaffar hon sig, trotts alla orim-
liga författningar; och — jag upprepar det — hvad
vi i denna stund göra, är blott en förnyelse af
lurendrejarens privilegium. Åt dem kommer man
nästan aldrig; de dölja sig nog. Men jag har sett
mångfaldiga exempel på brott och obyggligheter,
som varit en följd af förbudssystemet — mångfal-
diga exempel på olyckor just för allmogen, föror-
sakade af den bedröfliga nödvändigheten att dölja,
hvad man dock för egna penningar köpt. Jag hade
hoppats, att åtminstone icke allmogens ombud skulle
med sin röst understödja fertfarandet af detta elän-
de. Bedröfligt är, att just nu politiken i detta af-
seende begynt gå tillbaka, sedan förnuftet redan
för 17 år sedan visade sig mägtigt nog att genom-
bryta gamla fördomar. Det är sorgligt, att sådant
kan ske just nu, i en sorts dagninvgsstund i andr:
afseenden.
Det finnes ett skäl, som isynnerhet bevekt Bon-
de Ständet att gå in på förbudssystemet: man har
Ibäfvat för hus-slöjdernas förstöring, 1 fall införsel
Jaf utländska fabrikater af samma sort, som genom
Thusslöjd tillverkas, blefve tillåten. Mot detta skäl
mäste jag synnerligen reservera mig. Jag hemstil-
ler till medbröderne, hvad verkan det hela de
vänta af förbudssystemet. Öppet uttalas, alt det är
våra egna fabrikers upphjelpande. Nå, hvem är då
för husslöjden farligare: en utländsk fabrikation,
hvars tillverkningar mäste betala frakt och omkost-
nader, jemte en skarp tull, för att inkomma i ri-
ket, eller en inländsk fabrikation, hvars tillverk-
ningar draga ingen af dessa omkostnader, innan de
Ikomma i förbrukarens hand, och uppmuntras genom
de på hela landets bekostnad tillvägabragta förde-
llar? Antingen måste husslöjden således, efter min
orubbliga öfvertygelse, hafva vida mer att frukta
laf inländske fabriker än af utländska, eller och
måste man erkänna, att dessa fördelar beviljas våra
Ifabriker, utan hopp att derigenom någonsin bringa
Idem till deu böjd, att de blifva farhga för hand-
arbetet. Detta vore en allt för bitter satir på
våra fabriker och på förespeglingarna om deras
uppblomstring genom förbudssystemet.
Dessutom bör man besinna, i hvilken förlägenhet
man sätter sig just genom den här ofvan, i afseende
Ipå jerntillverkningen, anmärkta skilnaden mellan
olika förädlingsgrader af en vara. Till ex-mpel de
Isju Vestgötbe-häradernas väfnads-industri beror tili
Istörsta delen på införsel af utländskt bomu Isgarn,
lemedan våra spinnerier icke kunna förse landet
med dess behof af garn. Imedlertid kunde två så
Iker inträffa: antingen att våra spinnerier yrka mo-
nopolium, lika väl som andra fabriker eller vest-
götharne sjelfve, eller ock att engelsmännen och
andra, som spinna garn, följa vär jern-politik och
, stadga, att garn är en allt för låg förädlingsgrad
för utförsel, att endast väfnader få utföras, Dessa
lemottaga doct icke vi; och sålunda kunna vi, ge-
Inom vårt förbuds-raseri, endast komma derhän, att
vi afbryta all kommunikation med främlingen och
kasta vär husslöjd, bunden till händer och fötter,
under våra spinnares berravälde.
För att icke blifva allt för vidlyftig, vill jag icke
ingå i alla detaljer af denna stora fråga eller ut-
Iveckla alla följderna. Den ende säkra följden at
KA a Ad