icke behöfde med stämpel förses. Med undantag
af klädesstufvarne återfick de:före ägarer genast
allt det tagna, och sedermera, då genom Hrv Fa-
brikörer i Norrköping bhfvit intygadt, att nämnde
stufvar utgjorde svensk tillverkning, som blifvit al-
skuren från i ägarens vård annu befintliga veder
börligen tallstämplade stycken, återfick han äfven
dem. — För den sälunda utan fog verkställda vi-
sitationen, hvarigenom obehag och besvär at flera
slag förorsakades, kunde naturligtvis den lidande
köpmannen väcka rekouventionstalan mot beslaga-
ren. Men hvad kunde dymedelst vinnas? Beria-
garen ägde nemligen knappast så mycket, att han
med sim respektabla svit kunde praktisera sig ul
från staden; och huru skulle ban väl då kunna
nöjaktigt ersätta den lidande förlusten af dess för
dagen störda bandel och derutöfver för tillfogad
skymt. Ersättningen blef uckså ingen.
För min uppfattning visar det sig, som syftet
med bans åtgärd icke var att upprätthålla Lagens
bud, utan endast att på den såkallade korta vägen
bereda sig en inhomst den han beböfde, men svm
odugan icke förmår eller vårdar sig om att förtjena
genom arbete och flit.
Af deuua händelse, som tyvärr icke är den enaa
i sitt slag, torde kunna slutas till hur pass qvali-
ficerade peisoner understundom autoriseras att in
trävga på hemfredens, så väl af allmänna Lagen,
som af Regeringsformens 16 S. helgade område; och
de upptråden, som blifvit en följd af husvisitations-
rättens ulöfpviag i sednuare tider, torde bäst kunna
ådagalägga nösvändigheten af att sådana vilkor få
. stas vid utöfningen af denna rätt, att den enskil-
des frid i sitt bus icke gifves hett och hållet till
spillo för hämndt!ystnaden och vinningsbegäret.
— — — Om, såsom nägra Tal. påstått, husvisi-
tationer vore alldeles nödvändiga, måste orsaken
dertill vara aft finna i de alltför höga tullbestäm-
melser och förbuden, och det vore derföre rättast
att göra dessa så förnulftsenliga och öfverensstäm-
mande med tidens kraf, att en serskild författning
af den art, som den, som nu utgjorde föremål för
diskussionen, icke nehöfdes. — Man: hade yttrat,
att busvisitationerna sällan inträffade. Sådant vore
icke förbållandet. Nyligen hade man sett, att en
skett här i Stockholm och tvenne i Carlshamn, alla
utan att något ololligt guds dervid tagits i beslag.
Flera Tal. hade yttrat, att detta förslag grundlades
genom en stor majoritet inom Utskotten. Detta
vore högligen att beklaga, emedan det vore att för-
utse, alt det resultat, hvartill Utskottet kommit,
icke skulle gillas af den stora allmänheten.
Er Eifbrinck. En Tal. hade yttrat, att Lagen
uppkom före husf eden. Jag delar icke allenast
denna åsigt, utan vågar till och med påstå, att hus-
fredens helgå var och är ett af lagens vigtigaste
ändamål, och det är derföre, som jag icke med min
röst kan understödja det lagförslag, som utgör fö-
remål för diskussionen, ty detsamma innebär ett
förnärmande -emot husfreden, eller ett berättigande
att störa densammay hvilket jag icke kan medgit-
va utom i yttersta nödfall, och dertill kan Jag all-
deles icke hänföra den ifrågavarande anledningen.
Prohibitivsystemet, för hvars upprätthållande ett
.;sådant ingrepp i våra heligaste rättigheter nu fer-
dras; hyllas ä ena sidan såsom det enda osvikliga
medel att utveckla vår industri, oaktadt en bundra-
årig erfarenhet tyckes vittna om mutsatsen AA den
andra sidan anses just detta prohibitivsystem vara
en af de väsendtligaste orsakerna till den låga stånd-
punkt, kvarpå vår industriella verksamhet sig be-
tinner; ty den beröfvas derigenom en helsosam täf-
lan, som ger spänstighet oeh lif, förslappas genom
att klenmodigt vänjas vid förtröstan på ett konst-
-dadt i stället för egna krafter och ansträngningar,
och får i många fall en skef riktning. Men hvil-
ka förboppmmngar kunna vi göra oss af ett la-bud,
som saknar alit stöd i den allmänna opinionen?
Huru ringa afseende man än må fästa vid allmän-
na opinioner och sympatier, torde dock svärligen
. någon våga framstå med det påstående, att de helt
och hället sakna betydelse och icke förtjenr upp-
märksamhet.
Englands, Frankrikes och flera andra länders
exempel, att prohibitivsystemet vid tillämpningen är
: ledande till samma följder och att beskattningssättet,
medelst öfverdrifvet höga tullafgifter på vissa varor,
oaktadt de strängaste lagar och en talrik bevakning,
icke kan bållas i helgd, borde bafva ådagalagt 1ör
oss lämplighe!en, ja orimligheten af att här .upp-
rättbålla dylika systemer. De nämnde länderna
bafva dock med sin tätaie befolkning och sina stora
ekonomiska resurser, i detta fall vida lättare att
öfvervinna svårigheterna än vi med våra glest be-
folkade landsträcker, vidtträckta kuster och långa,
för bevakning otillgängliga riksgränsor, och väl
hade det varit om dessa förhållanden icke blifvit
förbisedda af så många ledamöter inom detta Stånd,
utan föranledt oss att förkasta prohibitivsystemet
och vid tullagstiftningen endast utgå från dess en-
da naturliga grund, nemligen att genom densamma
bereda Staten de högsta möjliga inkomster, utan att
betunga industrien och beröfva den ett billigt och
nödigt skydd.
Flera närvarande torde kunna erinra sig den
tid, då förbrukningen af kaffe och andra såkallade
öfverflödsväror var strängeligen förbjuden, och då,
för upprätthållandet af detta förbud, om jag ej
misstager mig; husvisitationer eller åtminstone na-
got slags intrång i husfreden äfven voro tillåtna
Upplysningen har imellertid sedan dess så utveck-
lat sig, att Nu svårligen någon finnes, som tror på
nyttan af dyhka förbud och skulle vara benägen
att tillåta den minsta förnärmelse af den husliga
freden, för att deråt gifva kraft, och jag är böjd att
tro, att den tid icke är långt aflägsen, då prohibi-
tivsystemet kommer att på enahanda sätt bedömas
Tal. yrkade återremiss, och ansåg, att visitationer
borde få ske vid kusterna och på gränsorna samt
allmänna vägar och gater., men icke inom husen.
Skulle icke denna åsigt göra 518 gällande, förenade
ban sig i Hr Brincks förslag. . i
Hr Cassel talade äfven för en mildare lagstift-
ning för ifrågavarande förbrytelser och yrkade åter-
miss, på det Utskottet skulle kanna blifva i till
fälle att inkorima med ett mindre hårdt förslag i
Hr Arnberg förbehöll sig, att i nästa plenum f
inkomma med Utdråg ur den Preussiska tulltaxan
för att medfölja den förmodade återremissen til
Utskottet En Tal. häde sagt, alt visitatidn efter
oo RR TT DT Vv