2 TT SYSTEN 0007 OA MIRA 08 SAR AME FAVRERE Res Ibriksstadem Norrköping. Att denna vältalighet är löfverlägsen och utmärkt, derom är ingen fråga, och den behöfver också vara det, då den nu måste anlitas till försvar för bibehållandet af ett i all männa opinionen så förhatligt stadgande, som det om husvisitationernpe, likasom förut ofta i fråger af likartad beskaffenhet. Jag begärde egentligen ordet för att göra ett tillägg till mitt förra yttrande i en omständighet, som jag då förbigick. — Att då undersökningsrätten i allmänhet blifvit utsträckt till det yttersta, majoriteter. inom de sammansatta Utskotten äfven för konseqvensen skolat, såsom nu skett, sträcka den till det alldra inmersta, om jag så får uttrycka mig, eller till stadgandet, att visitatien äfven å person kan vid tullplats anställas, förundrar mig alldeles icke, ehuru jag betviflar, att fördelar derigenom kunna beredas, i någon mon metsvarande Ae olägenheter och chikaner, som af detta stadgande måste blifva en följd. 35 . i Betänkandet föreskrifver, att sådan undersökning endast må af Öfverbetjent vid tullverket anställas; men att Underbetjent blott äger att anhälla den misstänkte personen, till dess förstnämnde tjensteman hinner tillkallas. Om denne icke finner skäl att verkställa någon undersökning, och en sådan följaktligen icke kommer att äga rum, kan, efter Utskottens förslag, någut ansvar icke åläggas Underbetjent, som uppehållit den vägfaramde, ofta till dennes kännbara lidande. Det är för att erhå;la en lämplig straffbestämmelse i detia afseende, så vida nemligen dessa otillböriiga undersökningar någonsin skola få äga rum, som jag nu framställt denna anmärkning.n Hr Jaecbi ansäg såsom oeftergifligt att stadgandet om husvisitationer borde bibehällas, såvida man ville ega någon verksam kontroll mot oloflig införsel af varor, hvilken lätt kunde ske i anseende till våra vidsträckta kuster. Ännu vore väl icke öfverträdelser af tullagarne egentligen ansedde såsom brott, men då en författning funnes, borde man tillse att den vore gällande. Om något rum verkligen funnes, som vore fredlyst från undersökningar, skulle sannolikt hela ändamålet med husvisitationer förfelas. Hr Grapenytesser hemställde till dem, som tillvy tat honom att i sin reservation hafva gjert ohemula beskyllningar emot tulltjenstemannapersonalen, att de ännu en gång skulle genomläsa denna reservation. Der hade, bland annat, blifvit yttradt, att det är kändt, att anledningen till flere Tullembetsmäns skiljande från deras befattningar, vid friherre Sköldebrands anträde till Öfver-TullDirektörs-embetet var ingen annan, än detta konnivans och korruptionssystem, som vid åtskilliga tullkammare i så hög grad inrotar sig. Att sådant nu visserligen icke i lika hög grad som förr kunde öfverklagas, ete När man talar om husfredens helgd, borde man erinra sig, att här blott vore fråga om den brottsliges anspråk å husfred, ty om en oskyldig störes i sitt hem, äger han anspräk på upprättelse. Hr Ehristiersson. aJag önskar, att Ståndet måtte förena sig åtminstone om den gemensamma tanka, att Betänkandet bör återremitteras. Man kunde åtminstone i sådant fall undvika en tidsödande diskussion om detaljerna, som möjligen kunde efter återremissen öfverlemnas till Kongl. Maj:ts bestänamande och endast hufvudgrunderna frän Rikets Ständer utgå. Det är sagdt, att husfreden existerade blott i följd af lagen, och att helgden af denna fred således ej finge åberopas, såsom ett hinder emot lagens fullkomnande i annat fall, än då medlet skulle orsaka ett större ondt, äm det hvars undvikande utgjorde ändamålet. Dessa satser äro obestridligen ganska riktiga, men jag hemställer buruvida de äga någon tillämplighet i afseende å 1835 års nu ifrågakomne förordning, då Rikets Ständer icke hafva någon ovilkorlig rätt att deltaga i denna art af lagstiftning eller en slik ursprungligen utöfvat, samt husvisitationerne i sjelfva verket vållat mera ondt än godt. Ehuru jag sjelf icke är handlande, finner jag derföre stadgandet om husvisitationer högst oantagligt och förkasteligt, då rätt att verkställa dem icke hvilar på faktisk grund, utan ett skadligt godtycke, som oftast af en ringa tulltjensteman missbrukas mot oskyldiga medbergare, och känner jag med visshet att eftersökningar i enskildta boningsrum — (om visitationer i bodar, magaziner och upplagsrum talar jag nu icke) — aldrig verkat för ändamålet eller främjat skydd för fosterländska näringarne och ökat tullintraderne, utan bar dermed mercwndels vållats allmänt ogillande och stora förargelser. Mängden af alla öfriga kontroller tyckes mig vara tillräcklig, så vida de utaf vederbörande iakttagas; men efter förslaget, sådant det nu är, skulle Tulltjenstemänpnen knappast behöfva göra något annat än sofva och ita, intill dess de anade, att gods, som förmentes obehörigen i riket hafva inkommit, vore möjligt att uppleta, vare sig här eller der. — Man försöker sin lycka utan all betänklighet, — I öfrigt instämmer jag med hr Lagergren derem, att stadandet i 6:te, 7:de och 8:de S9. om ansvar för anIra resan begångna förbrytelser emot Tullförfattvingarna, är för hårdt och ej blott bordt inskräncas till Borgaren. Ofta har förbrytelser mot Tull: örfattningarna helt och hållet härledt sig från oörstånd, då Beslagaren kan erhålla, som min erarenhet känner, några hundrade korkar eller ett tycke Nankin, derefter iteration skulle beröfva en borgare sjelfförsörjningsrätten på sätt han lärt, utan tt få kunna till annat yrke öfvergå. Hr Öhrström. Mig synes förslaget innehålla en illt för stor latitud, 1 afseende å straffbes!ämmeler för obehörige husvisitationer. Jag talar icke m beslag för lagbrytaren, men vill skydda den skyldige. Således tillstyrker jag, att böterna må itgora minst 100 R:dr för en oskälig undersökning bodar, utbus och magasiner, samt 500 R:dr för en ådan visitation i boningsrum. Hr Gustafsson. Af aktning för andras öfyerygelse vill jag icke sätta mig emot en återremiss. mellertid vill jag erinra, att Betänkandet, som jag ör min del godkänner, med stor pluralitet antogs Utskottet, oaktadt de största talanger uppbjöde in förmåga att erhålla ett annat resultat. Jag jelar icke den af flere Tal. yttrade mildare åsigt m lurendrejarens brott. Tvärtom anser jag dessa örbrytelser vara i serdeles. hög grad vådliga och