Ugger personligheter har redan den föregaenc
korta diskussionen visat. Men min tanka är dec!
att man här, som i alla andra fall, kam betrakt
saken skild från persener och iakttaga den mode
ration, som så väl höfves vid representativa öfvei
läggningar. Först vill jag upptaga och besvara e
föregående Tal:s yttrande, afgifvet i den syftnin;
att en stigande upplysning borde afskaffa alla kon
troller, som kunde hänföras till kategorien af hu:
visitationer, med den enkla förklaringen, att hu:
visitationer finnas och i vida strängare former ä
hos oss, i andra länder med vunnen högre upply:
ning och bildning, så i intellektuelt som i imdustri
elt hänteende. Derefter och då Ståndet besluta
att icke i detalj behandla Betänkandet, beder ja:
att i korthet få yttra mig öfver detsamma i si
helhet.
Om man på fullt allvar vill ett fritt handelssy
stem, om - man är öfvertygad derom, att, för a
nyttja en Tal:s ord i ett föregående plenum, de
som ger arbete ger bröd, så måste man ock visa d
medel, som för dessa ändamål äro oeftergiflig:
Dessr medel, för så vidt de bero af närvarand
fråga, bestå i Tullbestämmelser och Tullkontrolle:
Om Tullbestämmelserna är nu ej egentligen frågar
Erfarenheten visar dock, att till dessa ingen tilli
kan sättas, att de äro en fullkomligen död boksta
så länge kontrollerna ej undergått en behörig oc
behöflig reform.
Inem detta Stånd kan icke mera tinnas någo
tvifvel om svagheten af våra Tullkontroller, d
man erinrar sig diskussionen öfver tulltaxan. Sy
nålen och Hästen, den högt taxerade artikeln Strum
por och den rå Bomullen med endast 6 r:st. tul
pr K, allt, allt hade varit föremål för smyghand
larens oblyga försök. Förespeglingen att brot
emot Tullagarne skulle försvinna, endast Tullbe
stämmelserna modererades, och de återstående för
buden borttoges, förlorade derunder den sista skym
ten af sannolikhet, och hos mig, likasom säkert ho
flere medlemmar af detta högtärade Stånd, stad
fästade sig till orubblig öfvertygelse den tankan
att möjligheten för beredande af ökadt arbetstill
fälle och en mera utvidgad handelsfrihet ytters
hvilar på tullkontrollernas förbättring. Jag anga
då, äfvensom jag flera gånger tillförne sagt, att ef
ter min enskilda tanke, förbud kunde ur Tull
taxan utgå, så framt man ville följa ett sådant han
delssystem, som Preussen och England funnit nö
digt att antaga, Är det för mycket begärdt, att nä
ringsidkaren skall kunna tro på efterlefnaden a
den lag, som skrifves med siffror, såsem på den
som skrifves med bokstäfver? Är det för mycke
begärdt, att han äskar det sådane kontroller här in
föras, som andra länder inom sig tillämpat? Vis
serligen äger jag föga hopp, att dessa åsigter skol:
inom detta Stånd vinna bifall, ty de 2:ne försök
som i denna riktning blifvit gjorda, nemligen
frågan om inskränkning i afseende på hamnar och
fartygs drägtighet, hafva icke bär vunnit någor
sympati; men jag vill dock uttala min öfvertygelse
så att det förhatliga i systemet må hvälfvas frår
näringsidkarnes på deras skuldror, som det orsa
kat. Den fråga, som det högtärade Ståndet nu be
handlar, frågan om undersökning efter olofligen in
fördt gods, innebär en af de mest effektiva kon
troller och är en conditio sine qua non för Tulla
garnes efterlefnad: Det är klart, att om denn:
rättighet skulle eftergifvas, så blefve ock smuglin-
gens ändamål, varornas säkra och fördelaktiga af
sättning derigenom på det kraftigaste försäkradt
och utom det afbräck näringarne derigenom skulle
lida, så blefve den gifna följden, att Staten skulle
mista den betydliga delen af sina påräknade tull-
inkomster. Med den lätthet, som äger rum med
afseende på handelsrättigheter, är det mer än tro:
ligt, att den redbare och ärlige köpmannen ickt
skulle kunna bestå vid sidan af den mängd lyck:
sökare, som skulle uppstå, om försäljningen af o
lofligen infördt gods blefve betryggad genom bort-
tagande af den hittills medgifna undersökningsrät
ten. De måste gå under eller sjelfve smugla. En
af de värde reservanterna har yttrat, att man ät-
minstone borde hafva en fridlyst plats i sitt hus
I den mening detta är sagdt, strider det så väl emo:
begreppet af samhälle, som emot allmänna lagen:
anda. Det får ej finnas någon gömma, någon vin
kel så gömd, att Staten och Lagen dit ej kan in-
träda, och att så måste vara, finner man lätt då
man betänker Statens pligt, att öfverallt skydda
sina medlemmar. Att allmänna lagens mening ar
sådan, visar stadgandet om rättighet att anställa
ransakningar efter tjufgods. Jag gillar således den
id, som Jigger till grund för Utskottets med myc-
ken pluralitet fattade beslut, men i förslaget vill
jag dock anmärka tvenne väsendtliga fel: det för-
sta, att undersökningar endast få ske af Tulltjen-
stemännen inom det distrikt de tillhöra; man vet
nemligen af erfarenheten, att konveniens kan äga
rum emellan dessa och varuägare, och mot dy-
lika missbruk finnes ej något bättre kontroll än att
atsträcka visitatiomsrätten till oberoende af distrik-
ter. Det andra, att undersökningen får verkstäl-
las äfven af underordnade tjenstemän, såsom Lands-
och Stadsfiskaler samt Länsmän m. fl. — Opinio-
nens obenägemhet för dessa undersökningar har
visserligen utgått från dem, som deraf funnit sig
mest besvärade, men den har haft sitt stöd i det
sätt, hvarpå visitatio..erna någon gång blifvit verk-
ställda. Rättigheten att anställa sådana visitatio-
ner bör anförtros endast åt sådana personer, till
vilkas konduit och moralite Staten kan sätta till-
it; ty om det å ena sidan ej kan förnekas, att på
allt tillse lagarnes upprättbållande, så måste å den
andra medgifvas Statens pligt, att så ordna, det in-
sens frid obehörigen våldföres eller störes. Det
skulle häraf synas, som äskade jag återremiss å Be-
tänkandet, men då jag i allmänhet erkänt dess ide
och derjemte tror, att Rikets Ständer icke äro
skicklige att reglementera, så bifaller jag det, i
hopp, att den administrativa makten dervid skall
göra nödiga rättelser.
Hr Gezelius hade ej något emot om hela Betän-
kandet blefyve afslaget och 1835 års förordning bi-
behållen ; men då detta resultat ej vore att förut-
se, begärde Tal. återremiss, med förklarande, att
,m än man måste medge, att visitationsrätten, så-
som erforderlig kontrell emot lurendrejerier, måste
bibehållas, han likväl för sin del ansåg betänkligt,
a 0 ISK4nAt UVteträcka Aas 4 mama 22