Ugger personligheter har redan den föregaenc korta diskussionen visat. Men min tanka är dec! att man här, som i alla andra fall, kam betrakt saken skild från persener och iakttaga den mode ration, som så väl höfves vid representativa öfvei läggningar. Först vill jag upptaga och besvara e föregående Tal:s yttrande, afgifvet i den syftnin; att en stigande upplysning borde afskaffa alla kon troller, som kunde hänföras till kategorien af hu: visitationer, med den enkla förklaringen, att hu: visitationer finnas och i vida strängare former ä hos oss, i andra länder med vunnen högre upply: ning och bildning, så i intellektuelt som i imdustri elt hänteende. Derefter och då Ståndet besluta att icke i detalj behandla Betänkandet, beder ja: att i korthet få yttra mig öfver detsamma i si helhet. Om man på fullt allvar vill ett fritt handelssy stem, om man är öfvertygad derom, att, för a nyttja en Tal:s ord i ett föregående plenum, de som ger arbete ger bröd, så måste man ock visa d medel, som för dessa ändamål äro oeftergiflig: Dessr medel, för så vidt de bero af närvarand fråga, bestå i Tullbestämmelser och Tullkontrolle: Om Tullbestämmelserna är nu ej egentligen frågar Erfarenheten visar dock, att till dessa ingen tilli kan sättas, att de äro en fullkomligen död boksta så länge kontrollerna ej undergått en behörig oc behöflig reform. Inem detta Stånd kan icke mera tinnas någo tvifvel om svagheten af våra Tullkontroller, d man erinrar sig diskussionen öfver tulltaxan. Sy nålen och Hästen, den högt taxerade artikeln Strum por och den rå Bomullen med endast 6 r:st. tul pr K, allt, allt hade varit föremål för smyghand larens oblyga försök. Förespeglingen att brot emot Tullagarne skulle försvinna, endast Tullbe stämmelserna modererades, och de återstående för buden borttoges, förlorade derunder den sista skym ten af sannolikhet, och hos mig, likasom säkert ho flere medlemmar af detta högtärade Stånd, stad fästade sig till orubblig öfvertygelse den tankan att möjligheten för beredande af ökadt arbetstill fälle och en mera utvidgad handelsfrihet ytters hvilar på tullkontrollernas förbättring. Jag anga då, äfvensom jag flera gånger tillförne sagt, att ef ter min enskilda tanke, förbud kunde ur Tull taxan utgå, så framt man ville följa ett sådant han delssystem, som Preussen och England funnit nö digt att antaga, Är det för mycket begärdt, att nä ringsidkaren skall kunna tro på efterlefnaden a den lag, som skrifves med siffror, såsem på den som skrifves med bokstäfver? Är det för mycke begärdt, att han äskar det sådane kontroller här in föras, som andra länder inom sig tillämpat? Vis serligen äger jag föga hopp, att dessa åsigter skol: inom detta Stånd vinna bifall, ty de 2:ne försök som i denna riktning blifvit gjorda, nemligen frågan om inskränkning i afseende på hamnar och fartygs drägtighet, hafva icke bär vunnit någor sympati; men jag vill dock uttala min öfvertygelse så att det förhatliga i systemet må hvälfvas frår näringsidkarnes på deras skuldror, som det orsa kat. Den fråga, som det högtärade Ståndet nu be handlar, frågan om undersökning efter olofligen in fördt gods, innebär en af de mest effektiva kon troller och är en conditio sine qua non för Tulla garnes efterlefnad: Det är klart, att om denn: rättighet skulle eftergifvas, så blefve ock smuglingens ändamål, varornas säkra och fördelaktiga af sättning derigenom på det kraftigaste försäkradt och utom det afbräck näringarne derigenom skulle lida, så blefve den gifna följden, att Staten skulle mista den betydliga delen af sina påräknade tullinkomster. Med den lätthet, som äger rum med afseende på handelsrättigheter, är det mer än tro: ligt, att den redbare och ärlige köpmannen ickt skulle kunna bestå vid sidan af den mängd lyck: sökare, som skulle uppstå, om försäljningen af o lofligen infördt gods blefve betryggad genom borttagande af den hittills medgifna undersökningsrät ten. De måste gå under eller sjelfve smugla. En af de värde reservanterna har yttrat, att man ätminstone borde hafva en fridlyst plats i sitt hus I den mening detta är sagdt, strider det så väl emo: begreppet af samhälle, som emot allmänna lagen: anda. Det får ej finnas någon gömma, någon vin kel så gömd, att Staten och Lagen dit ej kan inträda, och att så måste vara, finner man lätt då man betänker Statens pligt, att öfverallt skydda sina medlemmar. Att allmänna lagens mening ar sådan, visar stadgandet om rättighet att anställa ransakningar efter tjufgods. Jag gillar således den id, som Jigger till grund för Utskottets med mycken pluralitet fattade beslut, men i förslaget vill jag dock anmärka tvenne väsendtliga fel: det första, att undersökningar endast få ske af Tulltjenstemännen inom det distrikt de tillhöra; man vet nemligen af erfarenheten, att konveniens kan äga rum emellan dessa och varuägare, och mot dylika missbruk finnes ej något bättre kontroll än att atsträcka visitatiomsrätten till oberoende af distrikter. Det andra, att undersökningen får verkställas äfven af underordnade tjenstemän, såsom Landsoch Stadsfiskaler samt Länsmän m. fl. — Opinionens obenägemhet för dessa undersökningar har visserligen utgått från dem, som deraf funnit sig mest besvärade, men den har haft sitt stöd i det sätt, hvarpå visitatio..erna någon gång blifvit verkställda. Rättigheten att anställa sådana visitationer bör anförtros endast åt sådana personer, till vilkas konduit och moralite Staten kan sätta tillit; ty om det å ena sidan ej kan förnekas, att på allt tillse lagarnes upprättbållande, så måste å den andra medgifvas Statens pligt, att så ordna, det insens frid obehörigen våldföres eller störes. Det skulle häraf synas, som äskade jag återremiss å Betänkandet, men då jag i allmänhet erkänt dess ide och derjemte tror, att Rikets Ständer icke äro skicklige att reglementera, så bifaller jag det, i hopp, att den administrativa makten dervid skall göra nödiga rättelser. Hr Gezelius hade ej något emot om hela Betänkandet blefyve afslaget och 1835 års förordning bibehållen ; men då detta resultat ej vore att förutse, begärde Tal. återremiss, med förklarande, att ,m än man måste medge, att visitationsrätten, såsom erforderlig kontrell emot lurendrejerier, måste bibehållas, han likväl för sin del ansåg betänkligt, a 0 ISK4nAt UVteträcka Aas 4 mama 22