blivit framstalld. MiIksd.-Fullm. Fr. von Zwetgbergk har reserverat sig häremot, och uppgilvit ett förslag till förändringar i Landtmäteri-taxan. — — — N:o 35, 1 anl. af väckta framställningar om förändringar och tillägg till Kongl. Kung. d. 24 Jan. 1751 ang. religionsfriheten. Hos Adeln hade en motion blifvit väckt om åtgärder mot Meihodisternas proselytmakeri och i Presteständet om ändringar och tillägg i 1781 års författning. — Utskotten, som icke af motionerne bafva anledning antaga, alt några vådor för Svenska kyrkan äro af bärvarande främmande religionsförvaudter med mer eller mindre skiljaktighet från den Lutherska bekännelsen att befara; och hysa den öfvertygelse, att möjliga faror bäst och kraftigast afvärjas genom ett nitiskt Presterskaps varma och upplysta bemödanden, hemstätlla, att de af motionerna gjorda framställningar icke malte till nägon åtgärd föranleda. — — — N:o 56, ang. upphäfvande al 248. i Kovgl. Förordniugen den so Dec. t825 rörande leveranser för sjöoch landtförsvarets behof. Utskotten afstyrka motionen. — — — N:v 37, ang. utfärdande sf en byggnads-ordning för kronohemman, som äro till boställen ät Civil-staten anslagna. Utskottet tillstyrker, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anmäla en förnyad önskan, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder lata utarbeta och till vederbörandes efterrättelse kungöra en boställsoch byggnads-ordning för de ät Civil-staten anslagne boställshemman — — — N:o 38, om bemmans af olika natur gemensamma deltagande vid Tingshus, Prestgäld — och andra allmänna byggnader. Utskotten tillstyrka bifall dertill; men utan alt uppgifva någon ordalydelse för R. St:s beslut. Eu mängd reservationer äro anförde deremot, anscende reservanterne beslutet stridande mot egande-rätten. — — — N:o 39, ang. föreslagna tillägg till Kongl. förordningen d. 24 Aug. 18:3 emot fylleri och dryckeuskap. Utskotten afstyrka motionerna. — — — N:o 40, ang. förändring i 44 Cap. 95 S. Krigs-artiklarne, hvad angår fördelning af böter för förseelser i rättegången inför Krigsrätt eller Krigshofrätt, m.m. Utskotten tillstyrka, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhälla, det 14 Cap. 06 S i mom. af Krigsartiklarne må sättas 1 öfverensstämmelse med allmänna lagens stadgande i 32 Cap. Rättegångs-Balken. Och hvad beträffar frågan om ersättning af statsmedlen för den omförmälde Ledamot och Actor härigenom frångående sportler, så enär inkomst af böter icke kan hänföras till egenskapen af lön eller saknaden af dylika iakomne till ersättning berättiga, finna Utskotten hvad motionären i afseende derpå anfört icke förtjena afseende. — — — N:o 41, 42 och 43, ang. endast återremisser i mål der tre Stånd redan beslutat. — — — N:o 44, arg. anteckningar i prestbetyg af brott, hvilka blifvit af minderåriga begångue. Utskotten föreslå, att Rikets Ständer anhälla, det täcktes Kongl. Maj:t låta, genom vederbörande Consistorier, förständiga Presterskapet, alt icke uti frejdbetyg anteckna sådana af minderårige begångne mindre förseelser, hvilka icke utmärkt gröfre vanart hos den felande, utan i allmänhet, i afseende på minderårige, inskränka denna embetsåtgärd till endast lagöfverträdelser af gröfre beskaffenhet, och sådane, för hvilka den miuderårige blifvit som mogande man straffad. — — — N:o 453, ang. väcki fråga om deportation af brottslingar. Utskotten yttra: att, då Svensk lag ej utsätter deportations-straff för brott, någon redan dömd förbrytare ej rättvisligen lärer kunna en så beskaffad straff-förvisning underkastas; att Sverige, för närvarande, ej eger någon till de portationsort tjenlig besittning i aflägsnare Verldsdelar; att anledning saknas till antagande deraf, att någon främmande makt skulle vilja från Sverise emottaga brottslingar, vm icke tilläfventyrs för att föra dem till sådance orter, der erfarenheten visat, alt, i anseende till klimatets beskaffenhet, inflyttande främlingar merendels gått en nära nog oundviklig död till mötes; stt, derest lägenhet till anliggande af förbrytare-coloni i främmande land skulle kunna beredas, densammas inrättande dock medförde eerhörda kostnader; samt slutligen att erfarenheten i de länder, der deportations-siraffet användes, ej gifvit öfvertygande visshet om ändamälsenligheten af detta slags straff, hvarken såsom medel att förbättra den brottslige eter att afskräcka från broti. På dessa skäl, och då jemväl ifrågasättas må, om Staten rättsenligt eger alt, genom brottslingars öfverlemnande till främmande Regeringar, undandraga sig sjelfva skyldigheten att hafva tillsyn öfver förbrytarnes behandling, och, så vidt möjligt är, bereda deras förbättring; så hemställa Utskotten, att omförmälda motioner icke må till någon Rikets Höglofl, Ständers åtgärd föranleda. — — — N:o 46, i anl af väckt motion, alt soldat och ryttare, som endast begått första re? san enkel stöld, eller andra mindre svåra brott, må fortfarande vid Regimentet qvarblifva. Utskotten upptaga de fordna och nu gällande stadganden, som betaga krigsman rättighet att i fjenst qvarblifva. Deraf synes, att fordringarne på sedlighet och god frejd hos manskapet vid armten blifvit allt mer stegrade; och ehuru Utskotten till sin grund godkänna den uti ifrågavarande stadganden uppenbarade syftning, att hos krigsmanskapet underhålla en lefvande känsla af heder, och ett oafbrutet bemödande att bevara ett godt anseende i det allmänna, kunna Utskotten dock, vid betraktande af det årligen tilltagande antalet af brottslingar, och med fåstadt afseende deruppå, att krigsmanskapet härtill i ej obetydlig mån bidragit, ej underlåta att uttala den öfvertygelse, att det tilläfventyrs så väl för soldaten, som för det allmänna, skulle befinnas mera välgörande, om, vid manskaps kasserande, någon större skonsamhet och öfverscende utöfvades, än som erfarenheten visat ega rum vid tillämpningen af de nu gällande föreskrifterne. — Utskotten tillstyrka derföre, att Rikets Stänlter måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes Iå