blivit framstalld. - MiIksd.-Fullm. Fr. von Zwetg-
bergk har reserverat sig häremot, och uppgilvit ett
förslag till förändringar i Landtmäteri-taxan.
— — — N:o 35, 1 anl. af väckta framställ-
ningar om förändringar och tillägg till Kongl. Kung.
d. 24 Jan. 1751 ang. religionsfriheten. Hos Adeln
hade en motion blifvit väckt om åtgärder mot Me-
ihodisternas proselytmakeri och i Presteständet om
ändringar och tillägg i 1781 års författning. — Ut-
skotten, som icke af motionerne bafva anledning
antaga, alt några vådor för Svenska kyrkan äro af
bärvarande främmande religionsförvaudter med mer
eller mindre skiljaktighet från den Lutherska be-
kännelsen att befara; och hysa den öfvertygelse,
att möjliga faror bäst och kraftigast afvärjas ge-
nom ett nitiskt Presterskaps varma och upplysta
bemödanden, hemstätlla, att de af motionerna gjor-
da framställningar icke malte till nägon åtgärd för-
anleda.
— — — N:o 56, ang. upphäfvande al 248.
i Kovgl. Förordniugen den so Dec. t825 rörande
leveranser för sjö- och landtförsvarets behof. Ut-
skotten afstyrka motionen.
— — — N:v 37, ang. utfärdande sf en bygg-
nads-ordning för kronohemman, som äro till bo-
ställen ät Civil-staten anslagna. Utskottet tillstyr-
ker, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t
anmäla en förnyad önskan, det Kongl. Maj:t täck-
tes i nåder lata utarbeta och till vederbörandes
efterrättelse kungöra en boställs- och byggnads-ord-
ning för de ät Civil-staten anslagne boställshem-
man
— — — N:o 38, om bemmans af olika na-
tur gemensamma deltagande vid Tingshus, Prest-
gäld — och andra allmänna byggnader. Utskotten
tillstyrka bifall dertill; men utan alt uppgifva nå-
gon ordalydelse för R. St:s beslut. Eu mängd re-
servationer äro anförde deremot, anscende reser-
vanterne beslutet stridande mot egande-rätten.
— — — N:o 39, ang. föreslagna tillägg till
Kongl. förordningen d. 24 Aug. 18:3 emot fylle-
ri och dryckeuskap. - Utskotten afstyrka motio-
nerna.
— — — N:o 40, ang. förändring i 44 Cap.
95 S. Krigs-artiklarne, hvad angår fördelning af
böter för förseelser i rättegången inför Krigsrätt
eller Krigshofrätt, m.m. Utskotten tillstyrka, att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhälla, det
14 Cap. 06 S i mom. af Krigsartiklarne må sät-
tas 1 öfverensstämmelse med allmänna lagens stad-
gande i 32 Cap. Rättegångs-Balken. Och hvad be-
träffar frågan om ersättning af statsmedlen för den
omförmälde Ledamot och Actor härigenom från-
gående sportler, så enär inkomst af böter icke kan
hänföras till egenskapen af lön eller saknaden af dylika
iakomne till ersättning berättiga, finna Utskotten
hvad motionären i afseende derpå anfört icke för-
tjena afseende.
— — — N:o 41, 42 och 43, ang. endast
återremisser i mål der tre Stånd redan beslutat.
— — — N:o 44, arg. anteckningar i prest-
betyg af brott, hvilka blifvit af minderåriga be-
gångue. Utskotten föreslå, att Rikets Ständer an-
hälla, det täcktes Kongl. Maj:t låta, genom veder-
börande Consistorier, förständiga Presterskapet, alt
icke uti frejdbetyg anteckna sådana af minderårige
begångne mindre förseelser, hvilka icke utmärkt
gröfre vanart hos den felande, utan i allmänhet,
i afseende på minderårige, inskränka denna em-
betsåtgärd till endast lagöfverträdelser af gröfre be-
skaffenhet, och sådane, för hvilka den miuderårige
blifvit som mogande man straffad.
— — — N:o 453, ang. väcki fråga om de-
portation af brottslingar. Utskotten yttra: att, då
Svensk lag ej utsätter deportations-straff för brott,
någon redan dömd förbrytare ej rättvisligen lärer
kunna en så beskaffad straff-förvisning underkastas;
att Sverige, för närvarande, ej eger någon till de
portationsort tjenlig besittning i aflägsnare Verlds-
delar; att anledning saknas till antagande deraf, att
någon främmande makt skulle vilja från Sverise
emottaga brottslingar, vm icke tilläfventyrs för att
föra dem till sådance orter, der erfarenheten visat,
alt, i anseende till klimatets beskaffenhet, inflyt-
tande främlingar merendels gått en nära nog ound-
viklig död till mötes; stt, derest lägenhet till an-
liggande af förbrytare-coloni i främmande land
skulle kunna beredas, densammas inrättande dock
medförde eerhörda kostnader; samt slutligen att
erfarenheten i de länder, der deportations-siraffet
användes, ej gifvit öfvertygande visshet om ändamäls-
enligheten af detta slags straff, hvarken såsom medel
att förbättra den brottslige eter att afskräcka från
broti. På dessa skäl, och då jemväl ifrågasättas
må, om Staten rättsenligt eger alt, genom brotts-
lingars öfverlemnande till främmande Regeringar,
undandraga sig sjelfva skyldigheten att hafva till-
syn öfver förbrytarnes behandling, och, så vidt möj-
ligt är, bereda deras förbättring; så hemställa Ut-
skotten, att omförmälda motioner icke må till nå-
gon Rikets Höglofl, Ständers åtgärd föranleda.
— — — N:o 46, i anl af väckt motion,
alt soldat och ryttare, som endast begått första re?
san enkel stöld, eller andra mindre svåra brott,
må fortfarande vid Regimentet qvarblifva. Ut-
skotten upptaga de fordna och nu gällande stad-
ganden, som betaga krigsman rättighet att i fjenst
qvarblifva. Deraf synes, att fordringarne på sed-
lighet och god frejd hos manskapet vid armten
blifvit allt mer stegrade; och ehuru Utskotten till
sin grund godkänna den uti ifrågavarande stadgan-
den uppenbarade syftning, att hos krigsmanskapet
underhålla en lefvande känsla af heder, och ett o-
afbrutet bemödande att bevara ett godt anseende i
det allmänna, kunna Utskotten dock, vid betrak-
tande af det årligen tilltagande antalet af brotts-
lingar, och med fåstadt afseende deruppå, att krigs-
manskapet härtill i ej obetydlig mån bidragit, ej
underlåta att uttala den öfvertygelse, att det till-
äfventyrs så väl för soldaten, som för det allmän-
na, skulle befinnas mera välgörande, om, vid man-
skaps kasserande, någon större skonsamhet och öf-
verscende utöfvades, än som erfarenheten visat ega
rum vid tillämpningen af de nu gällande föreskrif-
terne. — Utskotten tillstyrka derföre, att Rikets
Stänlter måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes Iå-