räckligt mörkt rum, på det han må kunna blifv: stark nog att uthärda: friska luften och solljuset. och på det slägtet måtte fortplanta sig, bör mar låta de nu manbara dö ut som ogifta. Jag är liberal, erkänner menniskans jemlikhet och vill att alla skola stå under lagens skydd och vara lika inför henne, men — — -— icke kan man ställa den råa hopen, det sämre folkets lagliga rättigheter i bredd med de bättres! Om icke lösdrifveri-författningar funnes, så skulle landet blifva öfversvämmadt med lösdrifvare; om vi icke hade någon husaga, så finge wvi intel tjenstfolk, eller blefvo våra pigor och drängai så obstinata, sturska och anspråksfulla, att man ej kunde handtera sig med dem. Och polismakten sen! Hur skulle vi bära oss åt, om hon skulle behandla packet endast efter lag? Man skulle ej få gå säkert på gatorna. Ni talar om att lagen förbjuder tortyr, prygel, fängelse åt den oförvunne, 0. s. v., men om den, som är misstänkt för tjufnad, får litet stryk, är det så farligt? Hur skall man eljest förmå honom till bekännelse? Och om han hålles inspärrad, så stjäl han åtminstone icke då. Låt hopen få höra talas om sina rättigheter, så skall ingen menniska kunna styra henne, och att predika sådana läror, att tala emot lösdrifveri-författningar, husaga, arbiträr polismyndighet, o. s. v., det är att reta till uppror och väpna massan med yxen och brandfacklan. Jag är liberal och erkänner grundsatsen, att ingen näring bör vara underkastad förbud och restriktioner samt att ingen menniska bör straffas, när hon ej gjort något ondt. Men bränvinsbränningen! och fylleriet sedan! Dessa äro ju roten och upphofvet till allt ondt. Om bränvinsbränningen skulle göras fri, som all annan fabriks-rörelse, så skulle landet öfversvallas med en syndaflod af bränvin, alla menniskor skulle bränna, och isynnerhet om det fick införas! Jag ryser för blotta tankan derpå. Och om det sämre folket fick supa efter behag, om det vore nog, för att ej straffas, att de intet brott begingo, så skulle man få se dem från morgonen till qvällen ragla kring gatorna och det vämjeliga skådespelet af tumlande drinkare och sysslolös pöbel, som begapade dem, uppföras i alia hörn. Nej, något band måste finnas på denna last, ty det är en faslig skilnad att supa gement finkel eller att dricka portvin elier madera, att klifva i kors i gatsmutsen med kommisskor, eller litet glad och välmående åka hem i vagn, insvept i sin goda pels. Jag är liberal och vill medgifva full ägandeoch njutningsrätt af all loflig förvärfvad egendom, men — — — hemmansklyfning går ej an att tillåta, ty jordbrukaren bör ha den samJade styrkan, och jordens fördelning i små lotter skall uppfylla landet med backstugusittare och proletärer. Nej, det är bättre att äldste sonen blir vid hemmanet och hans bröder och systrar tjena honom som drängar och pigor, ty en är åtminstone då belåten och bergad. Jag är liberal och vill, att endast den bär statens tunga, som har styrka dertill, och att beskattningen ställes på billiga och förnuftsenliga grunder, men — — — grundskatterna kunna ej lindras, ty de äro ett arrende, som ägarena betala till staten för sin jord, och när de köpte eller ärfde den, visste de med hvilka bördor den var belastad. Och afgiften för mnäring och rörelse kan ej afskaffas, ty mnäringsidkaren bör väl betala till staten, som skyddar hans yrke och tillåter honom i fred idka det. Jag är liberal och erkänner hvars och ens rätt, att inoch utföra hvilka varor han vill, råa eller förädlade, men — — — om man skulle tillåta utförseln af tackjern, eller till och med af jernmalm, så skulle alla jernbruk gå under och landets handelsvåg nedtyngas af importen, som man ej kunde betäcka med någon motsvarande export, och om spanmil fick obehindradt inoch utföras, så skulle landtmannen icke ha någon uppmuntran, hans säd skulle förblifva osåld, emedan han ej kunde hålla pris med den utländska, och i missväxtår skulle deremot den opatriotiske spekulanten utskeppa all spanmål och folket dö af hunger. Jag är liberal, och vill att riket skall få ett godt och säkert mynt, men — — — om böanken öppnas för utvexling af silfver och guld, så strömmar allt sådant ut ur riket och vi stå qvar med våra papperslappar, som då bli utan värde och vi allesammans äro bankrutt. Med mera, med mera, ända in i oändlighet. Må hvar och en gå till undersökning med sig sjelf och pröfva huru mången finnes, hvars liberalism ej godkänt eller ännu godkänner ett och annat, kanske till och med flera af dessa undantag. Måhända gifvas många, ganska aktningsvärda och frisinnade mnersoner. som äro fullt och