räckligt mörkt rum, på det han må kunna blifv:
stark nog att uthärda: friska luften och solljuset.
och på det slägtet måtte fortplanta sig, bör mar
låta de nu manbara dö ut som ogifta.
Jag är liberal, erkänner menniskans jemlikhet
och vill att alla skola stå under lagens skydd
och vara lika inför henne, men — — -— icke
kan man ställa den råa hopen, det sämre folkets
lagliga rättigheter i bredd med de bättres! Om
icke lösdrifveri-författningar funnes, så skulle
landet blifva öfversvämmadt med lösdrifvare; om
vi icke hade någon husaga, så finge wvi intel
tjenstfolk, eller blefvo våra pigor och drängai
så obstinata, sturska och anspråksfulla, att man
ej kunde handtera sig med dem. Och polis-
makten sen! Hur skulle vi bära oss åt, om
hon skulle behandla packet endast efter lag?
Man skulle ej få gå säkert på gatorna. Ni ta-
lar om att lagen förbjuder tortyr, prygel, fän-
gelse åt den oförvunne, 0. s. v., men om den,
som är misstänkt för tjufnad, får litet stryk, är
det så farligt? Hur skall man eljest förmå ho-
nom till bekännelse? Och om han hålles in-
spärrad, så stjäl han åtminstone icke då. Låt
hopen få höra talas om sina rättigheter, så skall
ingen menniska kunna styra henne, och att pre-
dika sådana läror, att tala emot lösdrifveri-för-
fattningar, husaga, arbiträr polismyndighet, o.
s. v., det är att reta till uppror och väpna mas-
san med yxen och brandfacklan.
Jag är liberal och erkänner grundsatsen, att
ingen näring bör vara underkastad förbud och
restriktioner samt att ingen menniska bör straf-
fas, när hon ej gjort något ondt. Men brän-
vinsbränningen! och fylleriet sedan! Dessa äro
ju roten och upphofvet till allt ondt. Om brän-
vinsbränningen skulle göras fri, som all annan
fabriks-rörelse, så skulle landet öfversvallas med
en syndaflod af bränvin, alla menniskor skulle
bränna, och isynnerhet om det fick införas!
Jag ryser för blotta tankan derpå. Och om
det sämre folket fick supa efter behag, om det
vore nog, för att ej straffas, att de intet brott
begingo, så skulle man få se dem från morgo-
nen till qvällen ragla kring gatorna och det
vämjeliga skådespelet af tumlande drinkare och
sysslolös pöbel, som begapade dem, uppföras i
alia hörn. Nej, något band måste finnas på
denna last, ty det är en faslig skilnad att supa
gement finkel eller att dricka portvin elier ma-
dera, att klifva i kors i gatsmutsen med kom-
misskor, eller litet glad och välmående åka
hem i vagn, insvept i sin goda pels.
Jag är liberal och vill medgifva full ägande-
och njutningsrätt af all loflig förvärfvad egen-
dom, men — — — hemmansklyfning går ej
an att tillåta, ty jordbrukaren bör ha den sam-
Jade styrkan, och jordens fördelning i små lot-
ter skall uppfylla landet med backstugusittare
och proletärer. Nej, det är bättre att äldste
sonen blir vid hemmanet och hans bröder och
systrar tjena honom som drängar och pigor,
ty en är åtminstone då belåten och bergad.
Jag är liberal och vill, att endast den bär
statens tunga, som har styrka dertill, och att
beskattningen ställes på billiga och förnuftsen-
liga grunder, men — — — grundskatterna
kunna ej lindras, ty de äro ett arrende, som ä-
garena betala till staten för sin jord, och när
de köpte eller ärfde den, visste de med hvilka
bördor den var belastad. Och afgiften för mnä-
ring och rörelse kan ej afskaffas, ty mnärings-
idkaren bör väl betala till staten, som skyddar
hans yrke och tillåter honom i fred idka det.
Jag är liberal och erkänner hvars och ens
rätt, att in- och utföra hvilka varor han vill,
råa eller förädlade, men — — — om man
skulle tillåta utförseln af tackjern, eller till och
med af jernmalm, så skulle alla jernbruk gå
under och landets handelsvåg nedtyngas af im-
porten, som man ej kunde betäcka med någon
motsvarande export, och om spanmil fick obe-
hindradt in- och utföras, så skulle landtmannen
icke ha någon uppmuntran, hans säd skulle
förblifva osåld, emedan han ej kunde hålla pris
med den utländska, och i missväxtår skul-
le deremot den opatriotiske spekulanten utskep-
pa all spanmål och folket dö af hunger.
Jag är liberal, och vill att riket skall få ett
godt och säkert mynt, men — — — om böan-
ken öppnas för utvexling af silfver och guld,
så strömmar allt sådant ut ur riket och vi stå
qvar med våra papperslappar, som då bli ut-
an värde och vi allesammans äro bankrutt.
Med mera, med mera, ända in i oändlighet.
Må hvar och en gå till undersökning med sig
sjelf och pröfva huru mången finnes, hvars libe-
ralism ej godkänt eller ännu godkänner ett och
annat, kanske till och med flera af dessa undan-
tag. Måhända gifvas många, ganska aktningsvär-
da och frisinnade mnersoner. som äro fullt och