för denna gånger endast kasta en bliek på Hr
Grefvens farhåga, att den konstitutionella monar-
kien ieke skulle kunna bestå, utan att stödjas af
andra slägtvälden inom representationen. Vi haf-
va redan antydt, i den näst föregående artikeln,
vår tro, att Sverges statsförfattning både kan och
måste blilva monarkisk, så länge de öfrige Euro-
peiska nationernas äro det. Redan denna, om
man så vill, tillfälliga nödvändighet måste, enligt
vår förmening, ligga så klart för hvars och ens
ögon, som kan komma i fråga att väljas till re-
presentant, och faran för Sverge, att en-
skildt vika derifrån, vara så ögonskenlig, att
all fruktan i detta hänseende för något för-
sök i motsatt riktning är att förlikna vid
ett spöke midt på ljusa dagen. Men dessutom
behöfver ett folk alltid något föremål, som det
skall kunna betrakta såsom det högsta i sam-
hället, och som skall representera, om vi så få
säga, kärnan af dess kollektiva makt, styrka och
glans. Detta föremål kan och skall ännu för
flere generationer alltid lika gerna föreställas i
en oansvarig och öfver alla andra sambhällsför-
hållanden upphöjd regentpersonlighet, som inå-
got annat. Denna personlighets trygghet och
fortbeståndet af dess makt beror då endast der-
på, att ett närmare samband med folket och
dettas moraliska insteg hos regenten garanteras
genom en representation, som icke sätter det
helas intressen i allt för stort missförhållande
till vissa klassers öfvervigt. Skilnaden emellan
vår föreställning och Hr Grefvens ligger då e-
gentligen deri, ej att vi anse allt slags återhåll
emot påträngandet af en majoritets någon gång
förhastade opinioner onödigt: långt derifrån,
ty en majoritet kan lika väl misstaga sig för
en tid, som en styrelse, ehuru den i längden
kommer till det rätta; men att vi tro detta å-
terhåll dels redan finnas uti de vida större pre-
rogativer, som konungamakten äger här, än i
England, dels ock uti den moraliska återver-
kan på folket, som alltid kan utöfvas af en god
och rättvis styrelse, hvilken förstår att sätta
sig i harmoni med de upplystas tänkesätt, samt
uti skickliga embetsmän och ett bildadt prester-
skap. Hvad betyder väl emot ett sådant åter-
håll den juridiska motståndskraft, som ligger
uti ett så kalladt karaktersskildt aristokratiskt
öfverbus? Den kan visserligen till en tid upp-
häfva och tillintetgöra önskningarna af majori-
tetens representation, men den skall ock i och
med detsamma motverka en stor del just af
syftemålen med hela den representativa inrätt-
ningen, samt åstadkomma en splittring och dis-
harmoni, som ifrån ingen synpunkt kan vara
önskvärd, och som snart skall göra denna sam-
hällsmyndighet så nedsatt i opinionen, och så
maktlös i sina förhållanden såväl till styrelsen,
som de styrda, att hela den goda afsigten med
dess konstitutiva verksamhet förloras.