tionsråtten, elt stegs, nviuket icke NnoOrts Ogmas all: någon bland medelklassen här i landet, ja icke ens af någon fraktion inom hela tidningspres-: sen. Förmodligen är grefve Björnstjerna icke okunnig om den starka ton, som på de sednare åren utaf många inflytelserika röster i England och icke -blott bland de s. k. Kartisterna, utan just ifrån medelklassen, höjt sig emot Engelska Ofverhuset, eller emot Lordernas sjelfskrifna representationsrätt på grund af börd, likasom beslutet om det ärftliga pärskapets afskaffande i Frankrike visade, hvad medelklassen der tänker. Uti ingendera af dessa länder lärer likväl denna klass kunna misstänkas, att vilja borttaga arfsrätten till egendom. Huru kan Hr Grefven då emot! dessa erfarenhetsbevis påstå det vara fullt 10giskt, att, om de ärftliga bördsrättigheterna upp-; häfvas, det nästa steget skall blifva borttagandet af arfsrätten till förmögenhet? Om vi härigenom lyckats visajyatt Hr Grefvens argumentation till förmån för bördsprivilegierna icke håller streck, så följer dernäst att undersöka, om hans förslag, att Konungen skulle utnämna en del af ledamöterna i den öfre Kammaren, hvilar på en fastare grundval. Efter allt det begrepp man hittills gjort sig om ena representation, såsom dels en lagstiftande, dels ea skattebeviljande församling, så måste meningen vara, att dess ledamöter, antingen de representera en egen betydligare förmögenhet, såsom lorderna i England, eller hafva uppdrag af andra, likväl alltid anses tala å folkets vägnar, bevaka dess rättigheter, och låta höra dess röst inför thronen. Att Konungen då skall utnämna en del af dessa ledamöter, innefattar en absolut motsägelse emot nyssnämnda grundlags-! begrepp. Konungen har, för att göra sina åsigter, sin vilja och sitt styrelsesystem gällande, tillräckligt utrymme uti den makt han eger, att utnämna högre och lägre embetsmän, samt domare, och uti det högsta befälet öfver armåen, genom hvilket allt han kan sägas ega hela sta-j tens fysiska makt och förvaltningens ledtrådar koncentrerade i sin hand. Så vida man nu antager behofvet af ett moraliskt inflytande ifrån folkets sida, till modererande eller någon gång till en motvigt emot möjliga missbruk af denna ofantliga makt, samt till kontroll på dess utöfning, så måste det innebära ett oting, att Konungen sjelf skulle till en del utse de personer, af hvilka denna kontroll och detta moraliska inflytande borde utöfvas. Det Kongl. prerogativet, att afgifva propositioner och att endast genom sin sanktion göra Representationens beslut om lagförändringar gällande, är dessutom tillräckligt betryggande för konungamaktens andel i lagstiftningen. — För att nu ifrån dessa serskilda, mera abstrakta satser öfvergå till frågan om : den . representation, som för Sverge är lämpligast, så miste svaret derpå hufvudsakligen be-l stämmas af det ändamål, som åsyftas med en sådan inrättning, under serskildt afseende på våra inre förhållanden. Vi betvifla då icke, det ju Hr Grefve Björnstjerna, lika med oss, skall erkänna, att, medan det politiska grundfördraget emellan regering och folk, eller sjelfva regeringsformen, å ena sidan lemnar åt regenten en tillräckligt vidsträckt makt och rörelsekraft, för att kunna sätta styrelsens vilja i utöfning,l men å den andra jemväl åt representationen förvarat tillfället, att åtminstone i penningefrågor kunna utöfva all nödig motvigt och kontroll på l styrelsen; medan denna grundlag ursprungligen tillförsäkrat nationen en så vidstäckt yttranderätt, och offentligheten ett så fullständigt tillträde till styrelsens handlingar, som man i allmänhet kan önska sig; medan Svergo härigenom eger, enligt grundlagens anda och bestämmelse, öfverhufvud en lika stor politisk frihet, som andra länder i Europa; så lärer deremot intet folk, med något slags konstitution eller representativ författning, i socialt afseende, d. v. s. i samhällsklassernas och individernas förhållanden sinsemellan eller i följd afserskilda undantagslagar, befinna sig i et sådant rättslöshetstillstånd, som det svenska. Mången skall kanske förundra sig öfver detta yttrande och icke rätt förstå hvad vi mena dermed; men vi äre öfvertygade, att detta icke är fallet med Grefve Björnstjerna. Han har en längre tid lefvat i England, och der haft tillfälle att se, hvad indivi-: dens rättigheter der gälla, jemfördt med förhållandet härstädes; han känner, att man der skulle förvåna sig lika mycket, om någon föresloge införandet af våra lösdrifveriförfattningar, obestämda arbetsskyldigheter eller en tjenstehjons-: stadga med husaga o. m. d., som mången ännu här skulle förundra sig öfver, huru man kan vara utan sådana; och vi äre således öfvertygade, att Herr Grefven, som känner allt detta och mycket mera, nogsamt begriper Oss. Det är just olyckan i vår samhällsorganisation, att nästan hvarje steg framåt i detta sociala till-. stånd, hvilket dock utgör det första vilkoret för all annan förkofran, är omöjligt, så länge den närvarande rättslösheten fasthålles af den delen utaf de politiska formerna, som ligga i vår stånds-representation. Besinner man detta noga, så skall hvar och en, som vill ärligt tänka och utsäga sin mening, äfven nödgas medgifva, att den representation, som Sverge behöfver, på det alla lagliga intressen och anspråk må komma i anv Aha fo oo et oo ee 2 2 amn aR Arm dd