vid nästföregående utdrag. S. 30. Sonsonen Ivo Schöffer fortsatte denna i boktryckerikonstens annaler så oförgätliga firma ända till 13353. Den är för oss Svenskar serskildt minnesvärd derigenom, att den i den berömde Johannes Schefferus gifvit oss en utmärkt lärd och genom honom de båda utmärkta statsminnen. Riksråderne Carl oeh Ulrik Scheffer. Anm. Underrättelsen är verkligen intressant för oss Svenskar. Men den der härstamningen från Firman förefaller ändå alltid betänklig. Den erinrar nog lifligt om följande bekanta tillägg i ett köpmansbref: Får äran avertera om husets förstärkning omed en välskapad son, den 47 passato. Skulle anse firman serdeles hedrad genem M. H:s namn bland faddrarne. N.N. et Komp. S. 81 not. 2) Plautus, Culin. A. HH. Sc. 6.n Anm. Någon Culina eller Culinaria af Plautus torde ännu vara oupptäckt. Månne här ej menas Casina? I 2 akten 6 scenen af denna Plautinska komedi talas verkligen om en literat slaf, hvarmed, enligt vår författares uppgift, skall förstås en brännmärkt. S. 82. Den äldsta tryckta skrift med angifvet årtal, är en i Jesuiter-bibiiotheket i Augsburg, 1806 upptäckt kalender för år 14553, hvars. tryckningsår måste vara 4434, och som förvaras på Kongl. bibliotheket i Mänchen. Men, äfven om den skulle vara tryckt 41455, är den dock 2:ne år äldre, än den man dittills ansett för den äldsta tryckta skrift med utsatt årtal, nemligen Psaltaren af 1457, hvaraf endast 8 exemplar nu äro kända. Den innehåller endast 473 blad inr folio och är tryckt på pergament med stora och rediga stilar samt försedd med choralnoter., Anm. Månne det är Kalendern eller Psaltaren, som har choralnoterna?....Sammanställningen upplyser ej denna omständigbet. S. 84 not. 26) De som påstå detta, äfvensom de, hvilka anse den ofvannämnda 36-radiga bibeln, som är tryckt med större Missal-bokstäfver än den förra på 870 folioblad och hvaraf endast 4 fullständiga exemplar finnas, stödja sig förnämligast på ett yttrande af Ulric Zell.n Anm. Hvad det egentligen är. som de ifrågavarande personerna ansen, kan ej af denna upplysning utletas. S. 70 och noterna 64, 65 s. 96. Gutenbergs tillnamn och familjenamn, sådana som hans medborgare sjelfva anfört dem på fotställningen af den åt honom uppresta bildstod, synas vara af talaren på ett besynnerligt sätt förvexlade med hvarandra; och den egentliga grundtankan i verserna på fotställningens andra sida tyckes likaså vara utbytt mot en annan, som författaren icke haft. Vi skola anföra dessa inskrifter, författade af Otltfried Miller, jemte Talarens tolkning deraf: JOANNEM GENSFLEISCH DE GUTENBERG PATRICIUM MOGUNTINUM ARE PER TOTAM EUROPAM COLLATO POSUKRUNT CIVES MDCCCXXXVII. ARTEM QLE GRECOS LATUIT LATUITQUE LATINOS EGERMANI SOLLER3 EXCUDIT INGENIUM:!: NONC QUICQUID VETERES SAPIUNT SAPIUNTQUE RECENTES NON sIBI SED POPULIS OMNIBUS ID SAPIUNT. Talarens öfversättning af den ena inskriptionen lyder: Denna bild af) Johan Gutenberg af Gensfeisch, Patricier i Maynz, uppreste hans medborgare, understödde af bidrag från hela Europa, år 18372. Vi hemställa om ej namnet, yttryckligen efter originalet, måste lyda: Johan Gensfleisch af Gutenberg? Talaren upplyser sjelf (i noten 43 s. 82) att boktryckeriets uppfinnare kallades, i urkunder från hans samtid, Henne Gänsfleisch. Hans namn var således ej Henne Gutenberg von Gensfeisch, utan Henne Gensfleisch von Gutenberg. Förvexlingen är ej likgiltig, när frågan är om en sådan. mans namn och om hufvudpersonen i ett historiskt arbete. Verserna her Hr Wallmark försvenskat på följande sätt: aDen konst, som kvarken Greker eller Romare känt, har denna Tyska mans uppfinningsrika snille framkallat. Hvad forntid vetat och nulid vet, det är nu alla Folks gemensamma kunskap (eller tillhörighet). Genom sista versraden synes likväl originalförfattären velat uttrycka att hvad de veta från fordom och nu, det veta de icke nu mera uteslutande för sig och till sin enskilda nytta och uppbyggelse, utan till hela verldens. . Denna motsatts emellan språkunskap och folkupplysning, samt boktryckerikonstens lyckliga sträfvande att utbyta den förra mot den sednare, är det just versen omtalar, men ej det otänkbara att alla folk skulle veta allt hvad forntiden och nutid vet. Originalets mening hade likväl utan svårighet kunnat uttryckas lika bestämdt och ändå Hka kort, på Svenska som på Latin. Imedlertid skulle dertill fordrats en öfversättning På meter. 3 Utan anspråk, men blott för att genom ett 4 exempel bekräfta vårt påstående, anföra vi följande tolkningsförsök: rr RR änn ROOS Sn Le SEN